Två dagar efter just den där dagen. En kraschad söndag är glömd och det är dags för en Europakväll igen. Spurs åker till Tyskland för att möte ett Frankfurt med bra självförtroende. Tyngden finns men finns viljan? Eller egentligen är det kanske inte viljan som saknades i söndags men den där sista udden saknades och min känsla är att det infaller sig något av en undran i klubben. Spurs har tagit sina poäng men inte spelat särskilt bra i alla matcher och nu fick man stryk av ett lag som (tyvärr) faktiskt spelade något bättre. Conte är en stenhård coach ...

En händelserik sommar, en premiär som fick blodet att rusa och nu är vi väl på väg mot rätt håll? Vilket håll som är rätt är subjektivt. Pokalskåpet ekat tomt och många hävdar att det är det enda hållet vi kan gå. Conte är en vinnare och det är den vägen han vill gå. Men vad säger hjärtat? Ett derby mot Chelsea väntar. En klubb som är något före oss i jakten på identitet men som har haft en tuffare transfersommar än oss. En match som tidigt på säsongen ger oss en blick om vilket lag i London som kommer ...

Ytterligare en säsong är snart slut. The spurs way är ju lite att prata om ”nästa säsong” men för att veta framtiden bör vi veta historiken. Vi har i ett antal säsonger gått och letat efter vår identitet och med Conte så fick vi en medvind i känslan av att veta hur man vinner. Men nu står vi här i maj 2022 och inte riktigt kan greppa den känslan helt. Men mitt i allt så plockar vi fram en känsla som aldrig kommer försvinna. Det är derby, inget annat spelar ingen roll. Eller, så gör det just det. Inför matchen ...

Detta är ett öppet brev till de som styr svensk fotboll. Detta är en vädjan från gräsroten, från oss som det i många fall är så lätt att ta för givet. Vi ledare och eldsjälar som brinner för spelet fotboll och den kultur som den bringar med sig. Vi på gräsrotsnivå som nästan lever nere på fotbollsplanen endast för den saken att se våra ungdomar utöva sporten vi älskar allra mest. Det här är ett ställningstagande från skribent Johannes Glanz och det är rent subjektivt. Även om redaktionen står bakom detta så är det ändå fortfarande subjektivt från författaren. Det ...

Jag har varit fotbollstränare i 10 år. Gått utbildningar, haft akademilag och breddlag. Överallt ser jag saker som jag tycker gått snett med fotbollen men min gräsplan är långt ifrån de stora gräsplanerna och jag ville på något sätt ventilera vad jag tycker har gått fel med dagens fotboll. Observera att detta är endast mina egna åsikter och erfarenheter. I min första krönika vill jag belysa att talangfabriken Sverige tagit fel spår. Varför får vi inte ut lika mycket (kvantitet) talang som kanske andra liknande länder? Varför försvinner talangerna tidigare än någonsin? Del 1; När talang blir en klassfråga. Det ...

Europeisk fotboll en onsdag på grusplanen bakom de fina gräsplanerna. Pojkarna i vitt möter ett gäng minderåriga i en match som egentligen ingen ville spela men detta var den enda tiden de fick. Pojkarna i vitt visade att de är äldre och större men det var när de bästa i laget fick komma in som vi verkligen såg klasskillnaden. Jag håller med de yngre killarna, Varför? Spurs skulle studsa tillbaka från söndagens ångest och man gjorde det med ett halvt test av Nuno på bänken. Scarlett och Skipp från start. Allis sista chans (?) och Winks fick snöra på sig ...

Lamporna släcks efter matcherna i Europas finrum åter en gång. Bredvid på grusplanen förbereder sig de andra lagen för match. Ett av lagen har länge befunnit sig på gräsplanen bredvid men får denna säsong harva i  gyttjan. Vem bryr sig? Inte jag. För åter står vi där, Spurs spelar Europaspel och himlen lyser liljevit. För vad fan är en bal på slottet? Det låter som en dålig spin off till Sagan om ringen när Spurs ställs mot NS Mura ifrån Slovenien. Man kan säga vad man vill om Europas korpenliga men nu när vi ändå är här kan vi ju ...

En söndagskväll med målet att finna en identitet. Vi gav det ett försök men står fortfarande tomma i blicken och frågan i huvudet. Vilka är vi? Efter två raka seriematcher med 0-6 i målskillnad och en frustration lika stort som Ebba Bushs skadestånd tar vi tyvärr med oss fler frågor än svar ifrån matchen. Jag ställer fortfarande samma fråga som innan om vilka vi egentligen vill vara. Förr om åren va vi rätt nöjda med att vara Tottenham. Vi krigade för övre halvan men hade en identitet som vi kunde förlika oss med. Finns fotboll, fina spelare men inget lag ...

En viktig månad närmar sig. Oktober måste ta slut innan november startar och vi luttrade supportrar tar tag i meningen ”nästa säsong”. Men innan vi är där vill jag veta om vi är på en resa för att söka efter en identitet eller om vi fortfarande letar efter vår gamla. Tipex döljer inte sprickor i fasaden för länge. Dagarna gick, sen månader och slutligen år. Identiteten som Poch byggde upp, som sedan slets itu av en Sissoko-hands skapade ett större tomrum hos mig än vad jag trodde. Säsongerna innan finalen njöt jag av att se mitt lag. Visst, ingen trofé ...

Åter ska Spurs till Wembley för en cupfinal, vilket egentligen känns som en evighet sedan. Bortsett från den fantastiska Europasäsongen -19 så har vi längtat efter dagar som denna. Just för denna helg glömmer vi europakvällar, säsongslunken eller baksmällan efter Super League. Det är cupfinal och det finns all chans i världen att England åter blir liljevit. Fram till att Premier League skapades så hade Spurs högst finalsegerprocent i alla cuper och även om vi inte vann ligan så räknades vi som en av de stora klubbarna tack vare cupsegrarna vi tog. Men de senaste tjugo åren har detta tyvärr ...