Europakväll, Frankfurt – Spurs

Två dagar efter just den där dagen. En kraschad söndag är glömd och det är dags för en Europakväll igen. Spurs åker till Tyskland för att möte ett Frankfurt med bra självförtroende. Tyngden finns men finns viljan?

Eller egentligen är det kanske inte viljan som saknades i söndags men den där sista udden saknades och min känsla är att det infaller sig något av en undran i klubben. Spurs har tagit sina poäng men inte spelat särskilt bra i alla matcher och nu fick man stryk av ett lag som (tyvärr) faktiskt spelade något bättre. Conte är en stenhård coach och han bör kunna ingjuta lite mod i killarna men taktiskt sett ser jag inget just nu som sticker ut.

Det jag eftersöker är en tanke i hur vi ska bryta igenom sista tredjedelen utan att Emerson ska få en tio-femton försök att få upp bollen högre än en meter från marken. Dejan har varit den spelaren som hittat de där speciella luckorna bakom försvararna och bortsett från Leicestermatchen har vi haft fruktansvärt svårt att hitta just de där luckorna. Både Kane och Richarlison är ju boxspelare i grunden och Son är inte den spelaren som ska passa förbi en backlinje. Därför behövs Dejan på planen.

Nu är han tyvärr skadad och följer inte med till Tyskland så vi får försöka hitta ett annat sätt. Ben Davies är tillbaka i truppen och flyger med laget till Tyskland. Det är oklart ännu om han kommer få spela något. Frankfurt kommer ifrån en stabil vinst mon Union Berlin som fortfarande toppar tabellen trots poängtappet i lördags. Vi står inför en uppgift mot ett lag som är fyllt med självförtroende och med en Mario Götze som hittat tillbaka till gammal god form.

Det kanske då är dags att spela lite cyniskt ute i Europa när vi har svåra bortamatcher. Mer tight med våra wings och krympa ner lite för att skapa luckor bakom backarna med Sons löpningar. Jag är inte missnöjd med att endast jaga ett resultat och applåderar killarna om de krigar till sig en 0-1vinst. Vi behöver alla poäng vi kan få i denna grupp i och med senaste missräkningen.

Men oavsett är det något speciellt med veckomatcherna utanför brittiska öarna och när signalen ljuder så är det en ny dag, en ny match ute i Europa och det kittlar något särskilt. Det är dessa kvällar vi lever för och det gäller att njuta av varje sekund.

Hoppas spelarna gör det med.

Framtiden är liljevit.

COYS

Johannes Glanz