Inför Spurs – Chelsea, Identitet

En viktig månad närmar sig. Oktober måste ta slut innan november startar och vi luttrade supportrar tar tag i meningen ”nästa säsong”. Men innan vi är där vill jag veta om vi är på en resa för att söka efter en identitet eller om vi fortfarande letar efter vår gamla. Tipex döljer inte sprickor i fasaden för länge.

Dagarna gick, sen månader och slutligen år. Identiteten som Poch byggde upp, som sedan slets itu av en Sissoko-hands skapade ett större tomrum hos mig än vad jag trodde. Säsongerna innan finalen njöt jag av att se mitt lag. Visst, ingen trofé men som Spurssupporter är inte det lika viktigt som att hitta en identitet.

In kommer Mourinho och redan då ställde man in sig på att inte ha en identitet men kanske i slutändan en trofé. Det identitetslösa vakuumet gav mig en motvillig distans till laget jag älskar och jag försöker ärligt fortfarande greppa efter det som en gång fanns.

Idel 1-0 segrar räckte inte i början för att övertyga mig, även om vinsten mot City verkligen smakade bra. En hackade spel i Europas fritidsgård och en mindre bra planerad coronamatch mot Palace bidrar till att jag står här utan någon känsla alls. Var står vi? Vilka är vi? Vem är Nuno?

Jag tror att det kommer ta ett tag för laget att sätta sig. Vi har inte spelat bra men vi har heller inte spelat för dåligt. Matchen mot Palace är bara glömma utefter de korten vi gavs från start och under matchen. Men oavsett hur lång tid laget för på sig så måste Nuno få in en identitet i laget innan tipex börjar lossna. Den känslan av att det är vi mot alla andra. Jag gillar tränaren och tror han kan göra ett bra jobb men det gäller att vi hittar en bra grund att stå på. Lo Celso måste få vara kry en hel säsong och Alli fortsätta komma i fas.

För mig är det en av årets värsta matcher som kommer. Förutom NLD är matcherna mot Chelsea de som betyder något för mig. Inte för att jag känner samma avsky som med Woolwich men just att vara störst i London. Ändå sedan jag bodde i den staden har jag alltid känt att den är min och det ska inte några mörkblå tröjor få ta ifrån mig. Ett Chelsea som börjar ungefär som Spurs men med ett mycket större sparkapital än oss och ett mer långtgående jobb i sitt eftersökande efter en identitet.

Nu får vi tillbaka de sydamerikanska spelarna (Romero, Lo Celso och Sanchez) samt att det är precis i gränsen om Son verkligen är redo. Oavsett så har vi en starkare trupp än mot Palace och Rennes men det gäller att Nuno verkligen får sina spelare att börja tro på säsongen. Början har varit mer att känna på laget och tränaren sen får vi se vad de bestämmer sig för. Det är dags att bestämma sig!

För tio år sedan började vi bygga en identitet och vi fann en. Nu är det dags att börja skapa en ny och bibehålla den under en lång tid. Det gäller att börja tro på framtiden och tröjan.

Framtiden är liljevit

COYS

Johannes Glanz