Derbydags och vägval

En händelserik sommar, en premiär som fick blodet att rusa och nu är vi väl på väg mot rätt håll? Vilket håll som är rätt är subjektivt. Pokalskåpet ekat tomt och många hävdar att det är det enda hållet vi kan gå. Conte är en vinnare och det är den vägen han vill gå. Men vad säger hjärtat?

Ett derby mot Chelsea väntar. En klubb som är något före oss i jakten på identitet men som har haft en tuffare transfersommar än oss. En match som tidigt på säsongen ger oss en blick om vilket lag i London som kommer hålla i stafettpinnen. Båda lagen kommer från varsin match med vinst mot lag som ska ligga längre ner i tabellen. Spurs imponerade nog något mer men Chelsea tycker inte jag var särskilt hotade i sin match. I ett derby brukar tidigare resultat inte vara relevant och det kommer bero mycket på vilken dagsform de båda coacherna lyckas få i sin trupp.

Oavsett vilket startelva vi ställer upp med (troligtvis snarlik den vi såg sist) så har vi denna säsong en trupp som är mer vältränad, mer tävlingsinriktad och med ett självförtroende som det var länge sedan vi hade så tidigt i en säsongsupptakt. Men är det verkligen hitåt vi vill gå?

Jag har de senaste åren haft ett tomrum i hjärtat. Ett tomrum som skapades när Poch fick gå. Jag hade tidigare skrivit om att jaga en identitet och ifrågasatte beslutet när Poch fick ta med sig identiteten och gå vidare. Vi får inte glömma att det bara är ett år sedan vår aristokratklubb fick för sig att vara med i utbrytargänget och skapa en superserie. Vi får inte glömma vår jakt på identitet de senaste decennierna. Var är vi i den jakten nu? Ska vi göra ett avsteg från det denna säsong med Conte för att ha chans på en titel? Gärna för mig om vi ändå håller hårt i det som vi skapar och bygger vidare på det.

Visst, få skulle fira som mig om vi vann något större denna säsong men jag har också förlikat mig att älska denna klubb oavsett. Även om Mourinho till stor del skrapade bort en stor del engagemang hos mig kommer hjärtat aldrig lämna klubben och jakten på det som känns äkta. Just det äkta är också subjektivt och måste ligga hos var och en av oss men för mig är det äkta en känsla av en trupp som man står bakom till 100%.

Kulusevskis intåg gör ju att dagens Spurs genast blir mer spännande, och oj vad spännande det är. Vi pratar om en svensk som just nu är den hetaste sen Ljungberg spelade (sorry Zlatan) och får mycket beröm. Här har jag bestämt mig för att sätta min identitet denna säsong. En svensk som spelar precis den fotbollen jag gillar. Jag kan se honom spela i klubben under många säsonger och gärna bygga runt honom och de andra spelarna i samma ålder. Kane som härförare och ungtupparna bakom. Slutplacering i ligan blir lite sekundärt så länge Kulu och de andra unga spelarna får chansen denna säsong.

Vi får inte glömma bort att vi även kommer ha europakvällar som lyser vita.

När all rödvinsskrift ovan rätats ut har vi ett underbart derby under morgondagen som ger startskottet på hur denna säsong kommer bli. Vinst och vi kan faktiskt börja prata om en titeljakt denna säsong, så bra är truppen. Förlust och vissa kappvändare börjar sucka, och prata om hålen i truppen.

Jag tror på vinst (1-3) och ytterligare poäng av vår supersvensk.

Oavsett är framtiden liljevit och vi har en svensk som just nu ser till att det blir gjort.

COYS

Johannes Glanz