Inför finalen, City – Spurs

Åter ska Spurs till Wembley för en cupfinal, vilket egentligen känns som en evighet sedan. Bortsett från den fantastiska Europasäsongen -19 så har vi längtat efter dagar som denna. Just för denna helg glömmer vi europakvällar, säsongslunken eller baksmällan efter Super League. Det är cupfinal och det finns all chans i världen att England åter blir liljevit.

Fram till att Premier League skapades så hade Spurs högst finalsegerprocent i alla cuper och även om vi inte vann ligan så räknades vi som en av de stora klubbarna tack vare cupsegrarna vi tog. Men de senaste tjugo åren har detta tyvärr ändrats. Vi har förlorat de senaste fem av sex cupfinaler vi deltagit i men för mig personligen spelar detta ingen roll. Jag minns fortfarande vinsten 2008 som det var igår och den känslan är svårt att ta ifrån mig, någonsin. En svältfödd klubb som halkade in en vinst mot Chelsea och hamnade i historieböckerna för evigt.

Den senaste veckan har tyvärr skapat en äcklig eftersmak hos mig. Jag har svårt att förlika mig med tanken om att vi supportrar inte riktigt tagit tag i problemet som finns med att våran klubbledning inte avkrävs något som helst ansvar. Övriga engelska lag sparkar folk på löpande band men var är våran tjära och fjädrar? Var är våran ilska? Har vi förlikat oss så pass mycket att detta är Levys klubb och inte våran klubb? Det kommer säkerligen skrivas och pratas en del om detta och bomben om att PL ska formateras om är en senare diskussion.

Men det sagt så är det på något svårt att helt blicka framåt till cupfinalen med hundra procent glädje utan att vi får alla korten på bordet med avtal, tankar och frånsaknaden av verklighetsförankring. Men när visslan piper i morgon 17.30 så vet jag att allt sådant kommer försvinna och allt jag vill ha är en seger. För visst, även jag är svältfödd utan att jag egentligen har några krav på klubben. Nu när vi har fått in Mason som tillfällig tränare kan vi bara gå framåt med en känsla av att något nytt hägrar efter säsongen. Jag tror att alla spelare kommer kriga för honom oavsett resultat och det ska bli spännande att se om det kan vara ett nytt-gammalt Spurs som kommer ut mot City. Efter matchen vill jag i alla fall kunna luta mig tillbaka och säga att de äntligen spelade en fotboll som jag kan stå bakom.

Det som krånglar något är givetvis Kanes fot, om den håller eller inte. Jag tror han spelar då han är duktig på att ta hand om sin kropp och mörka sin form. Tyvärr vet vi ju att han inte alltid är som bäst efter sina skador men med lite tro, hopp och kärlek i truppen så finns det en chans. Det gäller att backlinjen vaknat på rätt sida också givetvis.

Jag hoppas att Mason vågar röra om lite i truppen och skapa en hunger hos vissa spelare att skapa de bästa förutsättningarna för sig själva och klubben. Kan en Alli få en sista chans denna säsong och hur hungrig är Bale på en titel med Spurs? Kan Lucas och Son springa sönder City och vilka kommer få chansen från start?

City ångar på i ligan och är ett erkänt duktigt cuplag på de brittiska öarna. De kommer gå ut och spela deras spel och här finns ju möjligheten att se ett annat Spurs. För skulle vi ha kvar Mourinho skulle ju vi också gå ut och spela vårat spel under honom och det har vi ju sett resultaten av. Istället vill jag se ett Spurs som spelar med samma glädje och fart som vi vet att de kan. Ett lag som försvarar på offensiv planhalva och skadar så fort det finns läge i kontringarna.

Ligacupen (som jag fortfarande säger) är den cupen med minst status av cuperna, men i morgon spelar det ingen roll alls. Vinner vi kommer vi fira som aldrig förr och förlorar vi kommer vi istället följa utvecklingen i klubben kommande veckor. Vi frontar den, troligtvis, viktigaste sommaren vad gäller silly, tränare och andra aspekter och det är frågan om vi står hela efter sommaren?

Men fram till dess står vi där, i ytterligare en final på Wembley och har chans att staka ut framtiden.

Visa nu att framtiden är liljevit.

COYS

Johannes Glanz