Sweden Spurs Official Supporters' Club for Tottenham Hotspur F.C.
Denna text är inte svår att varken skriva eller ta till sig efter matchen mot Real Madrid. Dock är den viktig att ta med sig även när det blåser snålt och poängtappen känns tunga. Det är viktigt att vi alltid står enade och bakom den klubb som ger oss så mycket känslor varje vecka.
I en intervju med Les Ferdinand 2014 gick den forna tottenhamspelaren ut och kritiserade klubben för deras avsaknad av identitet. Pocch hade inte hunnit sätta sin prägel på laget och den fotboll vi ser idag hade inte riktigt implementerats i laget. Men när man fortsätter läsa och samtidigt söker på skrivelser från 2014 är många experter eniga, saknaden av identitet på White hart Lane var både synlig och tydlig.
Vi minns många vad som skedde efter detta. Pocch lät många tongivande, profilstarka men också negativa pjäser lämna. Spelare värvades in utefter Pocchs tankesätt och det vore lätt för oss att säga ”resten är historia”. Men jag tror bara vår historia börjar här.
När vi om många år går tillbaka för att se vad som faktiskt blev rätt med klubben kommer slutet på den negativa spiralen runt 2014 vara starten. Början av återtagandet av identiteten startar här och det Spurs som många av oss blivit förälskade i börjar åter ta sin form. Jag är väl som många supportrar, törstig efter titlar tillsammans med den ära och berömmelse som den medför men det är inte därför jag följer Spurs. Jag följer klubben för att jag kunde identifiera mig med både den fotboll som spelades i mitten och slutet av 90-talet samt den identitet som klubben hade skapat. Identiteten som byggdes av aristokrater, av teknik och det Engelsmännen kallar ”Flair”. Jag brydde mig inte om titlarna så mycket bara jag fick se Klintsman göra mål, Ginola dribbla sig förbi eller längre fram Modric skapa sina fantastiska yttersidor. Jag gillade på något sätt att omvärlden inte gav märke till den klubb som jag tillägnade så otroligt mycket tid och energi på, att vi fick frodas i fred och långsamt bygga upp den kravbild vi har idag.
Idag har klubben byggt mycket av sin identitet runt Kane. Som tidigare krönikörer tagit fram kanske vi har en för stark identitet runt vår fantastiska anfallare, vilket kan göra oss sårbara. Men vi har länge också saknat karaktärsspelarna som vi behöver och så länge Kane är de liljevita trogna tror jag att det positiva överväger det negativa. Vi har nu hittat en Llorente som accepterar sin plats bakom Kane och, som jag tror, kommer visa sig viktigare än vad vi tror framåt våren. Har vi sedan tålamod finns det en stark akademi i Spurs som tillåter spelare att utvecklas.
Men kan vi säga att den identitet som många av oss kände när vi blev förälskade i klubben finns kvar, eller har den bytts ut? Till stor del vill jag både tro och hoppas att den gamla identiteten finns kvar och snabbt kommer sätta sig i väggarna på den nya arenan. Vi har lyckats behålla den ”vi mot dem-” kulturen som alltid funnits med oss. Samtidigt så rör vi oss mer och mer mot den kommersiella delen av fotbollsvärlden tillsammans med Nike och andra aktörer. Ett måste för att kunna hävda sig i framtiden, ja, men samtidigt ett avsteg från det gamla Spurs vi känner. Vi supportrar har därmed en viktig roll i identiteten då vi i grund och botten är densamma. Spelare har kommit och gått medan vi står kvar och håller hårt i samhörigheten.
Många frågar sig nu efter att ha läst: ”vad är då Spurs identitet?”. Det skulle kunna gå att på någon del förklara utifrån Pocchs spelsätt, hans röda linje med rätt press och unga spelare. Man skulle kunna vända på myntet och säga att dagens identitet startade redan med Levys intåg i klubben, hans tidiga löften om ny arena och ny storhetstid. Många skeptiker vill lyfta spelarförsäljningarna tillsammans med negativa åsikter om en säljande klubb osv.
Erfarenhet skapar identitet
Jag vill ta detta ett steg längre och hävda att identiteten som Spurs börjar skaffa sig är en blandning av de erfarenheter som klubben främst fått genom de motgångar, men även vissa höjdpunkter, vi mött de senaste 20 åren. Idel mittenplaceringar, storspelare som lämnar, ett CL-äventyr med Rödnäsan tillsammans med Pocchs filosofi. Allt detta skapar ett Spurs som inte längre är lika bräckliga för spelartapp, lika ängsliga vid spelarköp, eller lika nöjda med att hamna i mitten. Supportrarna har höjt sina krav i en symbios med ledningen och spelarna. Vi vet vad vi klarar av och förhåller oss utefter det. Vi kräver inga snabba quick fix längre utan vi har en stark grund att luta oss emot. Det är upp till var och en att identifiera sig med det nya Spurs, och det viktigaste är att vi känner det varje dag.
Så oavsett om vi för en stund går ifrån det trygga (Wembley), vi har tappat vissa hörnstenar (Bale, Modric), saknar ett verktyg (Kane vid skada), eller missar en möjlighet (Di Maria) så är jag övertygad om att vi tillsammans med klubben är på god väg att skapa den identiteten som vi kommer bära med oss resten av våra liv. Jag tror att Les skulle hålla med.
Vi är inte Tottenham Hotspur, Tottenham Hotspur är vi.
COYS
Johannes Glanz
Länk till intervjun med Ferdinand
