Derbyvecka del 2. Inför ”Dem” – Tottenham

Sista fasen i derbyveckan är igång och jag har tidigare redovisat min vecka hittills och nu börjar det bli på riktigt. En komfortabel seger mot Zagreb senare men ett litet orosmoln över Kane sitter man, mitt i helgen och inte kan fokusera på något annat. Söndag är det dags folket, söndag smäller det, då har vi ett resultat.

Under torsdagen var jag rätt lugn. Skönt att ha en match, fastän jag inte riktigt kunde fokusera på den, då det kunde luftas folk och ge lite svar. Vi vinner rätt komfortabelt och kunde gå vidare till uppladdningen inför söndagen. I dags läge har vi spelare i truppen som skapat en derbykänsla under åren som direkt kan ladda om och se fram emot derbyt mot dem. Den känslan är det dags att skaka fram för det är mer än bara poäng som står på spel. Efter vinsten under december så har vi chans att verkligen ta tag i både ligan och stan. För mig spelar det ingen roll (typ) hur ligan går så länge vi i bokslutet har två vinster mot dem i ligan.

Torsdagen som sagt va rätt lugn. Tyvärr har jag inte rätt kanal (har de flesta men..) så blev eftersändning och internet för att se matchen. Inte helt nöjd men matchen va tyvärr inte i fokus. Istället satt jag och kikade lite gamla Ginola-klipp på nätet på kvällen och bara drömde mig iväg.

Fredagen blev en liten mellandag. Är tvillingpappa så med jobb och träning så går dagarna åt. Bestämde mig för att ta en paus från fotbollen men såklart så påminns man hela tiden att det bara är ett par dagar kvar.

Lördagen (idag när jag skriver) så blir det mer och mer påtagligt. Mitt favoritlag i hockeyn spelade inte pga Covid så av ren abstinens så sitter man bara och längtar till morgondagen. Personligen så är planerna för dagen en hel dags uppladdning med sport. Lilleman har först fotbollsträning, sen hockey, följt av internmatch med mitt U15 och direkt hem till Tvn. Så nervositeten kommer starta först efter 16 men att stå vid sidlinjen med en antagonist under internmatchen kommer ge styrka.

Till matchen nu.

Enligt alla kanaler så är det inget alarmerande om Kane utan han kommer med stor sannolikhet stå på planen under avspark i morgon. Lo Celsio ska fortfarande inte vara redo och det är en spelare som jag saknar på planen. Det är den spelfördelaren som kan vara grädden på moset nu när Bale skapat en konkurrens längst fram.

Personligen tycker jag att Mourinho misshandlat Lucas lite som Pochettino gjorde. Lucas är en spelare som är otroligt underskattad i Spurs trupp. Hans defensiva arbete är lite likt Sons och när han får bollen så kommer det oftast något i samband med snabbhet som vi inte sett sen Lennon hade en högerfot. Det är en spelare som jag tycker ska vara stabil i startelvan men med Bales formkurva så skapas det en konkurrenssituation som är sund.

Jag vill ändå se Son, Bale och Lucas bakom Kane i morgon då jag fortfarande har problem med Lamelas juniormisstag och Alli är inte där mentalt än. Ndombele och Högbjerg är självklara bakom och för morgondagen skiter jag totalt i backlinjen. Jag vill se fart framåt och en match där allt kan hända. Detta är ett derby och då får försvaret stå på sidan.

Känslor är något som ska fram en söndag som denna. Känslor som vi just nu sällan får de. Vi supportrar kräver att få en match med känslor som tar oss tillbaka till svunna tider. Ja vi är bäst i stan nu, sedan länge men jag på något sätt saknar tiden när vi jagade hela tiden och rivaliteten va än större. Hugo Lloris sa i en intervju att denna match är angående stolthet och det är exakt vad den är.

Vad gäller dem så var de på gång ett tag med i och med 1-1 mot Burnley så har nog självförtroendet fått en törn och det är exakt dit vi vill att de ska hamna. Positionsmässigt så är det väldigt svårt för deras spelare att få en plats i Spurs startelva men det är väl Saka ( som daily mail tar upp ) som är det största hotet förutom deras anfallare som emellanåt hittar rätt i matcherna. Oavsett så ska de matcherna våra bärande spelare har spelat i den liljevita tröjan spela roll. Vi minns svunna spelare hos dem som bar laget i derbyna som har försvunnit. De visste vad dessa matcher betydde och de är borta. Vi har fortfarande spelare som krigar för skölden.

Förr om åren när man var yngre och Spurs fortfarande befäste platsen i mitten av tabellen så pratade man i ren avsky angående dem. Idag vet vi att vi är störst i norra London tillsammans att man blivit något mer rutinerad. Men känslan består fortfarande och den kommer jag alltid låta bestå. För den käsnlan tar oss framåt, ser till vi alltid kommer vara större, vackrare och inneha mer klass. 1921 spelades det första derbyt efter Woolwich emigration (1913) och 100 år senare så står vi där, högst på piedestalen. Se på oss, avundas oss.

17.30 under söndagen stannar tiden för en stund för att sedan snurra snabbare runt sin axel. En derbydag stundar och det är dags att skrika sig hes. I dessa tider sitter vi troligen hemma men vi får aldrig glömma bort att vi inte är ensamma. En dag som denna sluter vi samman runt den liljevita tröjan och glömmer bort världen runt oss.

*Dem innehar fortfarande ett annat namn men för respekt för oss supportrar nämns dem inte vid namn.

Världen är och kommer förbi liljevit.

COYS

Johannes Glanz

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*