Tottenham – Barcelona 2-4

 

Champions League-hymnen ekade över Wembley. 82 tusen personers förväntan susade genom onsdagsnatten och domare Felix Zwayer blåser igång matchen samtidigt som kapten Lloris kommer på att han glömt något i omklädningsrummet. Medan han rusat neråt banan passade Coutinho på att slå bollen i mål och kvällens förväntningar och förhoppningar höll i hela 1 minut och 35 sekunder.

 

Inför matchen skrev jag att man inte ska gå ut med ett naivt presspel mot Barcelona samtidigt som jag flaggade för att Wanyama vore ett bra plåster på Messi. Tyvärr fick jag rätt i båda hänseendena. Spurs hade en ambition med att pressa men hann sällan fram till bollhållaren. Ett högt försvarsspel utan press på bollhållaren brukar straffa sig, tyvärr var bollhållaren denna kvällen världens bästa spelare. Wanyama fick ett litet för snabbt gult kort för att våga hänga på Messi ordentligt och bytet skulle egentligen kommit i halvlek.

Messi var sådär överjordisk som bara han kan vara vissa matcher och när dessa kommer får man bara försöka flyta med i matchen och göra fler mål än Messi och hans Barcelona. För handen på hjärtat var det, förutom Messi, ett ganska normalt Barca. De passade, filmade, skrek, och sprang precis som de brukar göra utan att egentligen briljera. I mitt tycke var det en spelare som gjorde hela skillnaden och det är ändå något vi ska ta med oss.

——

Spurs saknade Eriksen och Alli idag. Jag saknade Dembele men ju mer jag kikar på repriserna börjar jag undra om inte Aurer vore mer rätt denna match (skadad). Trippier är en av Europas bättre högerbackar offensivt men när han möter en viss snabbhet tappar han ibland markering och bakre linjen. Här är Aurer mer defensivt lagd som kanske passar i sådana matcher. Ingen stor sak, men låg länge och funderade på det under matchen.

Efter 0-2 var det endast Kane och Lucas som egentligen trodde på matchen. Kane gör mål, Lucas dribblar och springer när han fortsätter att bryta de mönster som behövs i Spurs 2018. Det räckte inte hela vägen denna kväll men moralen fanns och syntes mer i andra halvlek. Winks andra halvlek påminde om hans insats förra säsongen mot Real Madrid och det är lite den Winks jag saknat under starten av säsongen och som behövs på vårt innermittfält. Det jag kan sakna i matcher där Spurs ligger under är desperationen. Oavsett matchbild så tycks inte spelarna bli tillräckligt desperata utan fortsätter spela sitt spel medan tiden går. Byter man in Llorente samtidigt som man som lag är många centimeter högre måste man tillåta sig att bli desperat och mata bollar mot straffområdet. Detta sker väldigt sällan i dagens Spurs och fastän det finns en charm i det tappas chanser bort.

 

Andra mindre reflektioner är:

 

  • Sanchez passningsspel. Tyvärr helt horribelt i vissa lägen då han tycks sparka på ovansidan av bollen när han passar. Hans pass till Lloris kunde avgjort matchen.
  • Sissoko har jag alltid tyckt vara underskattad i sin defensiv och jag har t om försvarat honom vissa matcher då han läser och bryter situationer på ett bra sätt. Igår visade han mig motsatsen då han inte skyddar bollen i rätt läge och Barcelona kan sedermera göra sitt fjärde mål.
  • Lucas har gett Spurs den där konkurrensen som det offensiva mittfältet behöver. Jag ser Lucas långt fram i Hierarkin då hans spelsätt som sagt brytet mycket ifrån det som Spurs står för, vilket är otroligt välbehövligt vissa matcher. En av våra bättre spelare hittills under säsongen.
  • För tidigt för Lloris? Den frågan gjorde han väldigt lätt att ställa efter andra minuten och frågan är om Spurs t om borde skicka med restriktioner till Landslagsuppehållet då vår kapten inte såg ut som han var helt i balans igår.

Det är lätt att bli lite för kritisk efter en champions Leaguekväll som denna och man får inte glömma att det var Barcelona som stod på andra sidan. Spurs gör mycket som är bra men tyvärr belyser man oftast det som behövs jobba på. Nu har vi Cardiff i helgen innan Landslagsuppehållet som är nyttigt för lite skador, men det gäller att inte samla på sig nya. Vi krigar på och bidkar vår tid.

Framtiden är liljevit.

COYS

 

//Johannes Glanz

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.Markerade fält måste fyllas i *

*