Inför Tottenham – Bournemouth

Nyårsafton och årets sista match. Det har varit ett intensivt slut på året med många matcher på kort tid, en vikande formkurva och en evigt ökande skadelista. Låt oss hoppas en sista gång detta år att Spurs kan bärga en trepoängare i jakten på Europaplatserna.

Motståndet för dagen utgörs av Bournemouth som är inne i en riktigt fin period. Fyra raka segrar och 14–4 i målskillnad på dom fem senaste matcherna och laget har inte förlorat sedan City borta i början av november. Till det så har Solanke börjat hitta målet och är uppe på 12 fullträffar så här långt i ligan. Kanske är han på väg att bli den där spelaren Bournemouth hoppats på sedan den (för Bournemouth) kostsamma övergången från Liverpool. Att skylla på skador funkar inte heller denna match då även Bournemouth har en gedigen skadelista med flera potentiella och tidigare startspelare: Traore, Adams, Kerkez, Kelly, Randolph, Cook, Fredericks och Marcondes. Dock har man ändå tillräckligt med talang i truppen fortsatt för att kunna ha spelare som Billing, Sinistera och Aarons på bänken senast mot Fulham. Vinner man med klara 3–0 senast så borde startelvan bli relativt oförändrad. Ger således:

I Spurs så växer bara listan över spelare som inte kan medverka med Kulan som gör Bissouma sällskap i utvisningsbåset efter att ha samlat på sig 5 varningar. Det senaste gula efter att väldigt tydligt ha dragit Welbeck i tröjan och orsakat första straffen mot Brighton. Hela situationen kändes väldigt passande för matchen, då vi inte riktigt kändes där förens möjligtvis i sista kvarten. Många av spelarna hamnade inte rätt och det var få som var hetare än Brighton-spelarna. Spurs hamnade hela tiden ett steg bakom och i flera fall kände sig spelarna tvingade till att tex. dra motståndarna i tröjan. 

Skadorna i truppen har vi dragit inför tidigare matcher och inga förändringar där mer än att man hoppas att Van de Ven är tillbaka mot United i mitten av januari och Maddison strax därefter, om inte samtidigt. Prognosen för övriga är mer eller mindre att alla skall vara tillbaka innan januari är förbi. Får verkligen hoppas att det stämmer då vi inom kort tappar Son till Asiatiska mästerskapen samt Sarr och Bissouma till afrikanska dito. Tror inte man kan hoppas allt för mycket på januarifönstret mer än kanske någon in, troligtvis en mittback. Lloris blev idag klar för Los Angeles FC i MLS, kanske blir det någon mera som lämnar innan januari är till ända om man skall tro ryktena.

Startar mot Bournemouth gör troligtvis:

Vicario i mål, bäst i Spurs mot Brighton och då förlorar vi ändå med 4–2. Säger en del om vilken grym målvakt vi fått in. Till vänster fortsätter Udogie, i mitten ska Davis spela som är vår tredje bästa mittback. Sen till den andra mittbacksplatsen så hoppas jag att man ändå låter Dier spela som om inte annat har gjort det tidigare. Tycker inte experimentet Royal som mittback funkat alls, han är för fladdrig och är överallt men inte där han ska vara. Hade varit spännande att se nya Phillips få chansen. Till höger är Porro given. På mitten är det inte mycket till alternativ när Skipp har varit krasslig och är tveksam till spel. Detta ger oss Sarr och Höjbjerg på dom defensiva positionerna. Till vänster fortsätter Son och till höger Johnson. I mitten borde Lo Celso få chansen efter att ha återkommit från sjukdom. Framåt Richarlison som borde fått göra ett mål senast.

Det kommer krävas en avsevärd förbättring av prestationen än den mot Brighton senast för att ta poäng mot Bournemouth. Till att börja med måste spelarna springa mera. Den i vanliga fall så lyckade höga pressen var väldigt ihålig mot Brighton och dom kunde flera gånger spela igenom den enkelt och lämna vårt försvar väldigt sårbart. Passningsspelet som var så fantastisk i början av säsongen var ett minne blott med mängder av felpass och allmänt långsamt och inte alls så där härligt inspirerat som vi är vana vid. Gäller att laget kämpar sig igenom denna match och sedan januari. 

Det blir sällan målsnållt när Spurs spelar varpå en böljande match är att vänta och där vi till slut drar längsta strået i en 3–2 vinst. Alltid vinst, det är därför man inte kan spela på sitt favoritlag.

COYS!

Gustaf Jonsson