Inför Tottenham – Everton

Uppesittarmatchen! The return of Richy!

Efter vinsten mot Newcastle såg det ju länge bra ut även mot Nottingham, Kulu MOTM med 1+1, Richy gjorde mål igen. Matchen avgjord, bara att spela av sista 30? Nej, känner man Spurs rätt vet man att laget alltid hittar ett sätt att ställa till det för sig. Bissouma kastar fram dobbarna, direkt rött med fyra matchers avstängning, dessutom Udogie avstängd en match efter sitt femte gula kort.

Håller man på Spurs får man sällan vara riktigt glad speciellt länge, nu blir plötsligt matchen mot Everton en ännu större utmaning. Postecoglou tvingas lappa och laga både i backlinjen och på mittfältet. I backlinjen får vi nog se Emerson i stället för Udogie i en otacksam roll på fel kant. På mittfältet är det stort manfall med tre av våra bästa borta. Lo Celso verkar dessutom fortfarande vara skadad, om inte hade han nog kommit in i Bissoumas roll. Alternativet blir väl nu Höjbjerg, även om Postecoglou vill se ett snabbare, mer direkt spel framåt än vad dansken brukar leverera. Dansken är visserligen tuffare i närkamperna än Lo Celso, men Angeball brukar innebära tonvikt på spelegenskaper snarare än fysik. Om inte Lo Celso kan spela så tror jag på Höjbjerg, Sarr och Kulusevski på mittfältet och Son-Richy-Johnson längst fram, om nu Johnson har hämtat sig efter smällen mot huvudet senast.

Det blir en tuff uppgift att bryta ner Everton, eller ska man kalla dem ”Burnley light” med tanke på hur Sean Dyche sätter sin prägel på laget? Mot just Burnley hade Dyche matchplanen klar; stå lågt, 5-4-1-uppställning, ställ om snabbt med långa bollar ut mot kanterna, mot Patterson respektive McNeil och sedan inlägg mot Calvert-Lewin i mitten. Vid fasta situationer, även på egen planhalva, skickade man upp fyrtornen Tarkowski och Keane från backlinjen för att vinna nickdueller och skapa målchanser på det sättet.

1–0 kom på hörna, McNeils höga boll hittade den väldige Onana på bortre stolpen och Burnleys försvar kunde inte hindra honom från att nicka in bollen. 2–0 kom efter frispark på egen planhalva, Pickford klev upp och skickade långt, Tarkowski vann duellen och bollen hamnade efter någon felstuds hos Keane som tryckte in den i nät. Båda målen efter klassiskt ”Burnleyspel”, inget skönspel eller bolltrillande på mitten men rakt, snabbt och effektivt (Mourinho och Conte hade nog nickat gillande om de hade sett matchen), ett lag med många hårt jobbande grovarbetare som är svåra att bryta ner. Fyra raka segrar i PL (Nottingham 1–0 (B), Newcastle 3–0 (H), Chelsea 2–0 (H) och Burnley 2–0 (B) ) inger respekt, dessutom utan att släppa in något mål.

Senaste matchen slutade dock med förlust, kvartsfinalen i Ligacupen förlorade man på straffar mot Fulham (känns scenariot igen?). Fulham i semi i Ligacupen, där ser man! Evertons insats var faktiskt betydligt svagare än de senaste matcherna i PL, trots att man ställde upp med sin bästa uppställning. Everton försökte föra matchen och verkade inte alls lika bekväma där som med att stå lågt och ställa om. De skapade väldigt lite och förhoppningsvis sätter sig matchen i benen och förlusten i sig i huvudet på spelarna inför matchen på lördag.

Trolig uppställning för Everton:

Nyckeln för Spurs blir att klara av att spela vårt vanliga, snabba tekniska spel offensivt så att även ett lågt stående försvar får problem till slut. Det blir en utmaning där vi kommer att sakna Udogies förmåga att gå framåt och kreativitet och snabba tankar på mitten. Defensivt måste Spurs klara av att ta den fysiska kampen, i duellspelet och på de fasta situationerna. Risken finns att det blir lite som senaste matchen mot Nottingham, dvs att vi inte lyckas fullt ut med det egna spelet och att det blir mer ställningskrig och kamp. Blir det alltför mycket av den matchbilden riskerar Spurs att få en kämpig lillejul.   

Positivt från senaste matchen var Kulusevskis och Richarlisons hårda arbete förutom att de gjorde målen, dessutom gjorde försvaret inklusive Vicario i målet en bra match och höll tätt. Ben Davies får sällan mycket cred för sina insatser men i de senaste matcherna har han fyllt sin roll som back-up. Normalt är han Udogies naturlige ersättare på vänsterkanten, nu har han visat att han också kan vara stand-in för van de Ven i mittförsvaret. Davies är verkligen ingen finlirare med delikata passningar uppåt i banan, men han gör alltid en godkänd insats om han har en ordinarie mittback som Romero bredvid sig.

Hela försvaret kommer att hamna under press, med den sorts spel med många nickdueller och inlägg, som vår backlinje ibland har problem med. Everton kommer att försöka utnyttja det och det kommer att behövas full koncentration från alla, inklusive Porro och Emerson. Bästa försvaret är ju alltid att anfalla, att använda våra egna styrkor offensivt och få matchen att utvecklas i den riktning vi vill se. Nyckel till det blir återigen det nya partnerskapet mellan Kulusevski och Richarlison, samt att hela mittfältet klarar av att flytta bollen tillräckligt snabbt för att skapa problem för Everton. Det kommer att krävas att startelvan håller, att man spelar bollen snabbt samtidigt som man vinner närkamperna och håller i taktpinnen i matchen. Vi behöver skapa en ledning under första halvlek eller en kvart in på andra, för vi har inte direkt några vassa avbytare att ta in som skulle kunna ändra matchbilden i en positiv riktning.

Trolig startelva för Spurs:

Avslutningsvis, med positiva glasögon, som vanligt, kan man väl tro på en tuff fajt på Tottenham Hotspur Stadium med en knapp hemmaseger, 2–1?

COYS!

Gunnar Melkersson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*