Inför Bournemouth – Tottenham

Säsongen har inletts med en vinst och en oavgjord och spelet är precis lika anfallsviktat som man hade hoppats, men inte riktigt vågat tro på. För Bournemouth har det varit en tuffare start och man har inte riktigt vänt formen från förra säsongen där man avslutade med 4 raka torsk. Känslan är att laget kommer få en lång och tuff säsong.

Bournemouth inledde säsongen hemma mot West Ham och sett till statistiken så ska man inte skämmas utan snarare gräma sig att det inte blev mer än 1 poäng hem till Vitality Stadium. Laget från södra delarna av dom brittiska öarna hade ett klart övertag i bollinnehav, passningar och passningssäkerhet.  Dock var matchbilden snarare att West Ham skapade dom hetaste lägena och att de efter Bowens drömmål slog av på takten. Att Bournemouth lyckas få till en reducering var mera turligt än skickligt. Så en pinne ska man nog vara nöjda med.

Detta följde man sedan upp med att möta Liverpool på Anfield. En match där man fick en drömstart med ledning redan efter 3 minuter genom Antoine Semenyo, efter slarv i Liverpool försvaret flera gånger om.  Det kunde dock startat ännu bättre då laget i anfallet innan blev avvinkade för offside när Anthony kunde ta tillvara på en misslyckad utrusning av Alisson. Därefter var det mest Liverpool och först kunde Diaz kvittera och sedan Salah ge dom ledningen efter en klumpig straffsituation och även om Neto sedan räddar så kan Salah raka in returen. Inte ens en Liverpool utvisning på Mac Allister kunde rädda poäng för Bournemouth utan istället kunde Jota säkerställa slutresultatet 3–1.

Ser man till Bournemouths lag så är det ingen trupp som skrämmer och bara ett fåtal namn man faktiskt känner igen. Gamle Juve och Barca målvakten Neto vaktar kassen.

I försvaret hittar man den gamle Tottenham bekantingen Ryan Fredricks, dock lär han mest få sitta kvist efter att Max Aarons anslutit från Norwich efter att ha ryktats till Spurs flera tidigare transferfönster.

Mittfältet är inte heller det speciellt namnkunnig utan dansken Philip Billing med en fin fjolårssäsong (7 mål) får ses som den klarast lysande stjärnan om man kan kalla den det.

Slutligen framåt, så är de Solanke som skall göra det. Det blev bara 6 fullträffar i PL under fjolåret efter den fina säsongen i Championship med hela 29 mål på kontot.

Bland nyförvärven hittar man den tidigare lovande Justin Kluivert. Kluivert som för övrigt bara är den fjärde spelaren att ha spelat i alla dom fem stora ligorna i Europa, Premier League, La Liga, Bundesliga, Ligue 1 och Serie A. Han bildar således kvartett med Florin Raducioiu, Christian Poulsen och Steven Jovetic om den bedriften.

In har även Tyler Adams DM (Leeds), Hamed Junior Traore AM (Sassuolo), Meilos Kerkez LB (AZ Alkmaar), Romain Faivre RM (Lyon), Ionut Radu GK (Lån Inter) och i somras ryktad till Spurs Alex Scott (Bristol City).

Vårt kära Spurs har å sin sida inlett säsongen väldigt övertygande, kanske inte poängmässigt utan främst i hur man agerar och den avsevärt mera attackinriktade fotboll vi numera presterar. Ange har verkligen satt sin prägel på laget och charmat alla, experter som Lagerbäck, kritiker som Ljungberg och inte minst vi, dom egna supportrarna, som gått genom avgrunden och tillbaka dom senaste säsongerna.

Ska man börja någonstans så är det bakifrån där Vicario stod för en riktigt fin insatts med flera fina ingripanden mot United senast. Kan han fortsätta denna utveckling och bli ännu mera självklar har vi gjort en riktig kanonvärvning och hittat en värdig arvtagare till Lloris.

Försvaret har stärkts upp med van de Ven i mittlåset som även han med minimal acklimatisering gått in som självklart val bredvid Romero ”Cuti”. Måste även tilläggas att Sanchez framstår som en ny spelare denna säsong och kommer säkerligen få sina minuter om han blir kvar. Frågan är vad som händer med Dier som deklarerat att han vill vara kvar.

Till höger har vi fått se både Royal och Porro starta varsin match, där båda gjort det bra med Royal som målskytt mot Brentford och Porro ständigt farlig mot United.

Vänsterbacken å sin sida har Udogie gått och gjort till sin lika självklart som att Maddison skall ta alla fasta i farliga lägen. Med Davies som rutinerad backup så är det nog bara en tidsfråga innan Reguilon lämnar.

Går man vidare till mittfältet så har äntligen Bissouma växt ut till den spelare vi trodde vi hade värvat. Med teknik som en ytter, hårdhet som en försvarare och snabbhet som en anfallare. Har han verkligen blivit en symbol för vårt nya lag och sätt att spela. Han har flankerats av både Skipp och Sarr som båda gjort det bra om än att Sarr gjort det allra bäst.

När Höjbjerg kom in senast kändes det verkligen som att bevittna slutet av hans Spurs era. Inte alls samma pondus och slarvig. Känslan är verkligen att han gjort sitt speciellt med tanke på att Bentancur ryktas vara nära återkomst.

Framför de två sittande mittfältarna så har Maddison startat båda dom inledande matcherna och verkligen visat varför klubben var så angelägna att värva honom. Han hittar hela tiden ytan bakom motståndarnas mittfält och ska ha så mycket boll som möjligt. Väldigt ofta finns lägen att hitta in men man har inte riktigt vågat slagit den där svåra passningen.

Efter matchen mot United så kom det ut bilder på en Maddison på kryckor efter en smäll mot hans ack så värdefulla högerfot. Rapporterna senaste dagarna har varit att röntgen har genomförts och att han inte är allvarligt skadad, men har ont. Ange dementerade frågan i inför-match pressträffen att Maddison tränat som vanligt och är tillgänglig för spel till på lördagen. Frågan är om han ändå vilas till helgen och att kanske Lo Celso får chansen efter att ryktet gått om att han klagat på utebliven speltid. Eller varför inte låta Kulusevski prova i mitten?

Framåt har kapten Son ännu inte hittat formen och Richarlison inte målet. Till höger har Kulan glimtat till men inte mera. Inhoppande Perisic har visat fina tendenser i den mera offensiva rollen och kvicksilvret Salomon att han är så där lurig som bara Moura kunde vara i sina bästa stunder. Kanske har båda snart förtjänat att få starta?

Känslan inför lördagens tidiga match i Premier Leagues 3:e omgång är att detta är en match Ange verkligen kan visa övriga lag att det är ett nytt Spurs denna säsong. En chans att visa att vi kan vinna måste-matcherna mot ett på pappret sämre lag och att vi kan göra det genom att spela en offensiv och frejdig fotboll. Bournemouth bör nog börja inse att denna säsong kommer bli tuff och ska dom hänga sig kvar i det engelska finrummet så kommer dom vara tvungna att fightas med näbbar och klor i alla matcher. Gäller att se upp med Solanke som springer på allt och även följa med mittfältare som söker sig in i boxen så som Billing och Semenyo. Kan bli en match där Spurs har mycket boll och Bournemouth ställer om snabbt med längre bollar.

To Dare Is To Do

COYS!

Gustaf Jonsson