Newcastle – Tottenham 2-3. Tottenham förstörde första dejten.

Det var fest och karnevalstämning på S:t James Park när Newcastle hade sin första riktiga date med sin nya ägare. Läktarna var fulla av brittiska ”shejker” och stämningen var på topp inför matchen, där det var Tottenham som fått äran att närvara på festen..

Inför matchen.

Tottenham kom med en i stort sett skadefri trupp, så Nuno kunde välja precis vilken elva han önskade. Covid-19 ryktena som dykt upp verkar av allt att döma varit klassiska Fake News. Precis som jag förutspådde så valde Nuno att köra vidare på precis samma elva som vann senast mot Villa. Helt rätt enligt mig att fortsätta bygga på elvan som vann sist och gjorde en ganska bra match.

Även Newcastle kunde komma till spel med alla de spelare som var tveksamma inför matchen, så Bruce skickade ut en ganska stark elva på planen.

Matchen.

Precis lika taggade som fansen på läktarna var, lika taggade verkade Newcastlespelarna vara. Jag hann inte ens starta tvn och få igång matchen förrän Wilson stött in 1-0 bakom en chanslös Lloris efter ett fint inspel från vår vänsterkant. Helt ärligt kände jag mest där och då att, jaha är det dags för Dr Tottenham igen. De första 10 minuterna av matchen såg det ut att bli just så. Att första matchen utan Ashley skulle bli en riktig fest för Newcastle.

Men efter de tio inledande minuterna tar vi oss in i matchen. Vår press börjar fånga in motståndarna och vi letar oss framåt. När Reguilon snyggt hittar in till Ndombele som ännu snyggare placerar in 1-1 vänder matchen helt. Luften går helt ur hemmaspelarna och saliven hinner knappt torka på domarens pipa förrän Kane vackert lyfter in 1-2. På fem minuter har vi vänt matchen. Allt det som lyft Newcastlespelarna inledningsvis blir nu ett ok som blir rent för tungt att bära. När Son rakar in 1-3 precis innan paus så känns matchen avgjord.

Så är känslan även i andra halvlek. Vi spelar fint, kontrollerat och hemmaspelarna får mest jaga boll. Långa stunder känns det som en passningsövning under ett träningspass. Det skapas inte många jätteheta chanser från vårt håll, men Newcastle skapar ännu mindre. Det känns som att båda lagen mest väntar på slutsignalen och inte ens när Dier på något fantastiskt sätt lyckas göra ett självmål i slutminuterna känns det nervöst. Vi vinner matchen komfortabelt med 3-2.

Händelsen på läktaren.

Runt matchminut 40 påkallar Reguilon domarens uppmärksamhet om något som skett på läktaren. Tydligen har någon segnat ner på läktaren och är i akut behov av vård. Spelarna försöker få över lagens läkare, men allt går väldigt trögt fram tills dess att Dier ser ut att ryta till och personal med hjärtstartare äntligen börjar jogga över. Enligt rapporter har allt gått bra med den drabbade personen. Bra och starkt gjort av spelarna som satte fart på personalen. Men man måste fråga sig, fanns det ingen personal på plats på den delen av läktaren? Finns det verkligen bara en hjärtstartare som man måste springa med över hela planen? Där känns det som att det finns något att jobba med iaf.

Efter matchen.

En trygg och säker seger blev det. Starkt att komma tillbaka efter en sån skitstart. Stundtals spelar vi riktigt fin fotboll, kanske inte alltid så effektiv men iaf vacker. Kane börjar faktiskt se piggare ut. Årets bästa match mot Newcastle. Ndombele är briljant framåt. Slö bakåt ibland, men kanske ska vi ha råd att han en sån spelare? Som sagt, tycker hela laget är stabilt. Ändå lite kul att man ser på Twitter hur folk börjar skriva att Dier äntligen blivit stabil och hittat en jämn och hög nivå. Knappt har tweetsen sänts förrän han lyckas göra ett klantigt självmål. Jinxens moder… Men håller med ändå. Romero och Dier har känts stabila tillsammans. Låt oss se hur dom klarar bättre motstånd.

Bäst i Tottenham: Skipp, Ndombele och Reguilon.

Nu tar vi sikte på Vitesse i ECL på torsdag. Mot 3 nya poäng!

COYS!

Christian Berg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*