Inför: Liverpool – Tottenham

I en djup dal bortanför horisonten låter ljudet av en studsande trumma sig allt mer hört. Mitt i en brun industrikärna håller ett gräsklätt Colosseum på att bre ut sig över de brittiska vidderna. Nånstans i detta gråa regnmoln som vårt älskade December befinner sig i lyser en batalj starkare än den på förhand någonsin har gjort. Det är dags för krig. Det är dags för seriefinal. Det är dags för slaget mot Liverpool.

Ett svårt ideal
Jaha. Nu sitter vi här ännu en vecka. Ny match, ny motståndare och ny arena. Ett litet men ack så fagert faktum kvarstår; Tottenham går in i denna omgång som serieledare. Det är en känsla som initialt inte bör kännas negativ eller tvetydig. Tottenham leder ligan. Punkt slut. Detta bör kännas lika vackert som din kärlek i Julis varma sommarsol eller lika aptitlig som den där första klunken guld en Fredag då klockan slagit 15.00. Jag kan dock gå ned på mina liljevita knä och lova er att jag, tillsammans med mången Spursfans, läser in detta faktum med en viss ambivalens.

Just ordet ambivalens är ett ytterst adekvat namn på det narrativ som jag pratar om. Å ena sidan borde vi vara glada för vår placering högst upp i tabellen. Vi borde också skratta högt åt lillebror Arsenal som just nu befinner sig i deras största svacka de haft under mina 29 levnadsår. Men å den andra sidan så sitter det en liten kille på min ena axel. Han kvittrar tyst, men väldigt tydligt, en sång med en något repetitiv refräng ”Snart faller korthuset, snart faller korthuset i-hooo-p…”.

Det är just precis den händelsen, som den bittra Spurssupporter jag är, ser framför mig. Hur länge ska sagan få leva och hur länge skall hoppet få andas? Hur länge kommer vi att sitta överst på tronen? Det är såklart en fråga som är större än Onsdagsaftonens skådespel, men denna match kan komma att bli en stark tongivare och vägvisare för denna frågeställning.

Matchbildens nyckelaspekt
Det krävs inte direkt en professorsexamen i sannolikhetslära för att räkna ut matchbilden i den här matchen. Mourinho kommer att diktera sina liljevita soldater i ett lågt försvarsspel och ge Liverpool kommandot över läderkulan. Klopp kommer att ställa backlinjen relativt högt och, ursäkta klyschan, beordra sina mannar att lägga gasen i botten. Det kommer att bli ett galet ställningskrig där påpassliga misstag eller stunder av briljans kommer att vara matchavgörande.

Jag känner att det finns en väldigt stor risk att denna match kommer att avgöras i huruvida vilka som gör det första målet. Vi vet att Mourinhos buss kommer att vara tjockare än blod och enormt svårgenomtränglig om Tottenham gör det första målet. Vi vet också att om Liverpool gör det första målet kan mycket väl både en och två bollar ytterligare skjutas in bakom Lloris i Spurskassen.

En pinne räcker gott och väl? Eller?
På förhand är det givet att ”man skulle ta” en pinne borta på Anfield. Om det nu fanns nån slags fotbollsförhandlings-gud det vill säga. Nu finns det turligtvis ingen sådan. Nej. Matcher måste spelas och poäng måste delas ut i efterhand. Men jag är ytterst säker på att Mourinho kommer att vara nöjd med en pinne. Jag är tämligen säker på att den så sympatiske och så älskvärde herr Klopp skulle vara lika nöjd med en pinne. Mourinho tar en hyggligt viktig bortapoäng och Klopp håller Anfieldspöket vid liv. Det blir delad pott, ingen förlorare och alla borde anses vara nöjda. Alla tidigare mönster och erfarenheter talar givetvis för en sådan utgång på matchen.
Eller? Rackarns. Kan Mourinho ha nån finurlig plan? Kan kan ha vässat sin kulspetspenna vassare än det vassaste av svärd? Har han slipat på en mästerlig plan likt ingen annan någon har skådat? Finns det en djupt genomtänkt taktik där Mourinho planerar en tokoffensiv som kommer att blåsa bort Anfield ur dess självaste katakomber?

Nej. Givetvis inte. Denna match kommer att sluta 1-1. Och så är det med den saken.

Get in there! 

Matchinformation:
Avspark: Onsdag 16/12-2020 kl.21.00 svensk tid.
Tvsändning: Viasat, Viaplay.
Arena: Matchen spelas på Anfield.

#COYS
#TTID

// Mikael Thunborg