Mourinhos vrede: Efter Antwerp – Spurs, 1-0

Jag tror det var någon i den brittiska Tottenham-podcasten ”The Fighting Cock” som sa det för flera år sedan: Att heja på Spurs är som att vara tillsammans med en partner som inte är bra för en men att enstaka stunder är det helt magiskt följt av total misär.

Inget kan stämma bättre efter ett enormt misslyckande mot Antwerp i Europa Leagues andra omgång av gruppspelet där Spurs ställde upp en alternativ startelva med,

Lloris

Aurier, Sanchez, Davies, Reguilion

Lo Celso, Winks,

Bergwijn, Dele, Bale

Vinicius

Första halvlek är ett haveri utan dess like. Spurs saknar tempo, energi och det är noll brådska i allt. Passningarna känns energilösa och blir fel för ofta. Tempot är trött, segt och allt övrigt känns snarlikt och man får känslan att Spurs inte bryr sig riktigt eller har trott att man bara ska hämta hem tre poäng gratis.

Antwerp dock ska sägas gör allt sitt bra också. Man sliter hårt för varandra och håller ihop väl.

Efter 30 minuter så ställer man om snabbt, Davies fumlar med bollen i en duell och lägger sig. Två mot en, Sanchez själv. Omöjlig uppgift.

1-0 för hemmalaget.

I paus har Mourinho fått nog och han ser allt annat än nöjd ut.

4 byten sker.

Höjbjerg, Lamela, Lucas och Son kommer in medan Lo Celso, Dele, Bergwijn och Vinicius får kliva av.

Ingen större effekt sker.

Mourinho tröttnar mer.

Kane får komma in vid 58 minuter in i matchen och ersätta Bale.

Spurs har några enstaka lägen som faktiskt är nära. Men, inte så nära att det faktiskt är riktigt nära 1-1.

Hela matchen är en avslagen fest där alla roliga gäster gått hem, klockan är sent och inget mer kommer hända alls och festens mittpunkt, Antwerp i detta fall har dragit vidare på roligare saker med tre poäng i bakfickan.

Det enda positiva vi kan se i detta är att vi kanske får en nytändning som inte skulle behövts egentligen inför ligamatchen mot Brighton.

Idag är det svårt att tycka om Spurs, tyvärr.