Tottenham – Chelsea 0-2

Tillbaka på ruta ett. Precis när alla förhoppningar börjat bubbla igen så dras mattan undan. Den här gången var vi dessutom inte ens nära.

Där Mourinho ställde upp med en väntad 4-2-3-1-uppställning så hade Lampard letat fram den gamla framgångsrika Conte-taktiken med trebackslinje. Huruvida det påverkade matchens utgång vet jag inte, men faktum är att Mourinho inte hade något som helst motangrepp.

Lampards manskap var i inledningen helt överlägsna och att 0-1 kom efter 12 minuter var väntat. Aurier misslyckades med en hemåtnick och på den efterföljande korta hörnan blev samme Aurier enkelt uppsnurrad av Willian som kunde knorra in bollen i bortre nätmaskorna.

Resten av halvleken var, trots dominans av Chelsea, chansfattig. Detta fram till att Gazzaniga står för en tavla av den mer avancerade varianten. Istället för att välja det enkla alternativet så försöker Gazzaniga att karatesparka bort bollen, men missar fullständigt och river istället ned en Chelseaspelare. Domaren blåste först frispark för Tottenham, men efter att VAR tittat på situationen så ändrades beslutet till straff för Chelsea. Korrekt beslut, men fullständigt onödigt!

Inför den andra halvleken byts Dier ut mot Eriksen vilket ger en positiv effekt i 15 minuter. Då bestämmer sig Son för att istället avsluta matchen, när han liggandes måttar en spark mot Rüdiger. Rüdiger reagerar som om han blivit skjuten, men även om sparken knappt träffar så är det ett solklart rött kort. Även denna gång var det VAR som tog beslutet.

Game over. Resten av matchen spelades av utan några större chanser, men med lite flyt så hade VAR kunnat bjuda tillbaka lite. Två liknande straffsituationer där Tottenhamspelare blev neddragna i straffområdet som inte tittades närmare på, samtidigt som en offside-stående Dele granskades ifall han skulle få straff eller frispark.

När Mourinho tog över Tottenham så var han tydlig med att han omöjligt kan sätta en ny taktik i det hektiska spelschemat utan att han istället skulle fokusera på det mentala och få spelarna att tro på sig själva. ”Passion” som han själv uttryckte det. Nu har vi haft två matcher mot kvalificerat motstånd där inställningen varit lika med noll. Ingen energi och ingen vilja. Då spelar det ingen roll vilken taktikpärm du hittar innan match. 

Mourinho har mycket att jobba på. Härnäst ska vi revansch på Brighton. Vi får hoppas att laget bestämmer sig för att dyka upp den gången.

COYS!

Mathias Wallmon