En mörk kväll på Old Trafford (efter United – Spurs, 2-1)

Denna matchrapport skrevs inte samma kväll som när förlusten skedde. Den skrevs heller inte dagen efter som brukar vara standard från vår redaktions sida. Våra läsare och följare får då smälta intrycket och känslor från matchen och likaså våra skribenter.

Men, som chefredaktör tar jag mig friheter.

Jag var tvungen, bli inte besviken på mig.

För den insats som Spurs visade på Old Trafford tvingade mig. Jag kunde inte behandla hur vi kastade bort en bra chans att ta tre poäng. Även fast United gjorde det bra från sin sida så var en stor del av förlusten grundad i att Spurs gjorde en riktigt svag match kollektivt som individuellt.

Den var i klass med den sörja som André-Villas Boas och Tim Sherwood lämnade till Mauricio Pochettino under sommar och höst 2014.

Jag frågade mig på riktigt – Är det så många spelare som inte orkar längre och inte vill och kommer Mourinho verkligen behöva storstäda likt Pochettino hösten 2014 där han flyttade ut Adebayor, Kaboul, Capoue med fler till frysboxen?

Men, den första reaktionen har lagt sig en aning.

Jag anser fortfarande att Spurs och Mourinho var i ett flyt där man absolut kunnat haft mindre respekt för United och deras form samt nuvarande situation med Ole där formen denna säsong verkligen pekat nedåt negativt.

Men, överlag – Hela matchen, så känner jag att det är Mauricio Pochettinos Spurs anno 2019 som lyser igenom denna insats ledd av Mourinho.

Men – Vad hände egentligen?

Pochettino ställde upp med Gazzaniga, Aurier, Sanchez, Alderweireld, Vertonghen,Sissoko (Lo Celso ’86), Winks (Ndombele ’70), Lucas (Eriksen ’64), Alli, Son, Kane.

Efter 6 minuter trycker Rashford in 1-0 för hemmalaget på Old Trafford.

Det är en oturlig boll, Rashford får lite för mycket yta och trycker in 1-0, Gazza är på bollen men kommer lite försent och lyckas inte trycka ut bollen, via Gazza och målram in i mål.

Dele lurar bort hela backlinjen i United lite mer än en halvtimme senare och gör 1-1. Elegant mål, typiskt Dele-mål. Lobbar och vänder bort backlinjen själv helt och trycker dit kvitteringen bakom De Gea.

Andra halvlek kommer och det går sådär. 4 minuter in är Sissoko i en duell i eget straffområde. VAR. Straff. Rashford. 2-1. För fan.

Precis innan pausvilan kändes det som Spurs hade kontakt och kunde vända.

I stället inleds andra halvlek med en tung straffsituation och mål baktill.

Hela intrycket därefter i andra halvlek är att Spurs inte har tempo, vilja eller någon form av fart alls.

Det går trögt. Jag tröttnar på Winks och Sissoko. Känner att Dele vill mycket men inte alls får komma loss riktigt. Han och Son ger ändå positiva intryck. Winks och Sissoko, jag står gärna över helt nästa gång detta par skall agera defensivt mittfält.

Nä, låt mig glömma denna match och insats helt.

Det här var inte Mourinhos fel. Det här är ett lag som trillade tillbaka till ett gammalt beteende, ett gammalt felaktigt beteende.

I övrigt?

  • Jag förstår också att hela United, Old Trafford och Ole är extra laddade till att slå just Mourinho efter United-eran som varit. Men, fan. Så hungriga var dom inte att vi skall förlora 2-1 utan att ens vara nära en eller tre poäng!
  • Oroväckande hur mycket Pochettino Hösten 2019 det luktade över hela insatsen.
  • Sissoko-straffen, feldömt eller rätt? Skitsamma, det var klumpigt och jag blev inte förvånad att det blev straff.
  • Deles mål dock – Mumma! Enkelt men så stilrent och så Dele.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.Markerade fält måste fyllas i *

*