Rapport: Hull 1–7 Tottenham

För ett år sedan avslutades säsongen på sämsta möjliga sätt. Den här gången var det väldigt annorlunda, och en smärtsam resa för Hull.

Mauricio Pochettino valde att gå in i denna match med två förändringar från mötet med Leicester senast. Kieran Trippier, som stod över i torsdags på grund av skada, gick in på högerbacksplatsen istället för Moussa Sissoko och Christian Eriksen tog tillbaka sin plats efter att ha blivit bänkad senast när han ersatte Mousa Dembélé. Hull startade matchen med en smått oväntad elva då både Eldin Jakupović och Andrew Robertson, som båda varit två av lagets bästa spelare den här säsongen, samt Kamil Grosicki bänkades och fick ge plats åt David Marshall, Josh Tymon och Jarrod Bowen, och med även Curtis Davies på planen den här gången resulterade det i en trebackslinje från Marco Silva.

Matchen då. Oj, vad kul! För att gå rakt på sak hade inte mycket hänt innan Eriksen, efter bollvinst av Eric Dier, hittade Harry Kane som på sitt egna klassiska vis drog iväg ett skott tvärs över till motsatt nedre hörn och 0-1 var ett faktum efter 11 minuter. Och det tog inte lång tid innan Kane och Tottenhams tvåa kom. Även denna gång låg Dier bakom målet när han slog en elegant långboll perfekt till Trippiers fot, och högerbacken slog in en perfekt boll med sin vackra högerdoja till Kane som inte kunde göra annat än styra in den med vänsterfoten. Matchdominansen började från det att domare Andre Marriner blåste igång, och såg inte ut att försvinna under någon tidpunkt. Andra halvan av första halvlek handlade väldigt mycket om att vi hade bollen och ständigt såg ut att göra fler mål, och bland annat Dele Alli och Heung-Min Son hade chanser att utöka ledningen men kunde inte sätta sina chanser. Men till slut kom det, i halvlekens absolut sista minut, när Hull-försvaret öppnades upp efter att Dier ännu en gång vunnit bollen högt upp på planen och hittat Kane som enkelt kunde passa till en fri Dele som efter en del dribblingar gjorde 0-3 och såg till att matchen i stort sett var avgjord redan innan andra halvlek.

Väl i andra halvlek fortsatte matchbilden att se likadan ut men Hull hade ett par farliga anfall innan ett misstag av Jan Vertonghen ledde till att Oumar Niasse hittade Sam Clucas som sköt in reduceringen från nära håll, och Hugo Lloris nolla var spräckt och chansen till att avsluta säsongen med en guldhandske försvann. Men inget kunde göras åt det och det gällde bara för laget att fortsätta fokusera på matchen och inte även släppa in ett andra mål.

Och som de gjorde det. Det tog inte lång tid, rättare sagt tre minuter, innan en fin frispark av Eriksen hittade pannan på en fristående Victor Wanyama, som verkligen inte kunde missa från det avståndet, och tremålsövertaget var tillbaka. Innan 1-4 kunde man se att Hull-spelarna åtminstone försökte komma tillbaka in i matchen, men det fjärde målet gjorde att de definitivt gav upp och det var då det fortsatte regna in mål. Kane fick sätta sitt hattrick till slut och var nära att göra fyra mål för andra matchen i rad, men såg rejält sliten ut och med tio minuter kvar klev ut och ersattes av Vincent Janssen. Trots Kanes hattrick måste matchens höjdpunkt varit Ben Davies känga rakt upp i krysset till 1-6 och det faktum att Davies verkligen inte är en spelare som är van vid att göra mål, detta var hans blott andra i Tottenham-tröjan, gör det ännu mer speciellt. Efter det sjöng fansen precis som mot Leicester ”We want seven!” och innan Marriner blåste av matchen kom även sjuan och denna gång var det Toby Alderweireld som gjorde sitt första mål för säsongen efter ett inlägg av Trippier som belgaren i öppen bur kunde skjuta in.

Detta var en säsongsavslutning väldigt olik den för ett år sedan. Visserligen är Newcastle ett bättre lag än Hull, men allt snack om att Pochettinos lag viker ned sig mot slutet har viftats bort senaste veckorna och av de 39 senaste poängen som det spelats om har 36 plockats. Det innebär tolv vinster på tretton matcher. Chelseas magnifika vinsttåg i mitten av säsongen gjorde att det var oerhört svårt, nästintill omöjligt, att stoppa dem. Men är det någonting som jag lärt mig från de senaste två säsongerna är det att framsteg alltid är möjligt Pochettino. Hur många trodde egentligen att Tottenham skulle förbättra sin tredjeplacering från i fjol när världstränare som Antonio Conte, Pep Guardiola och José Mourinho och en Jürgen Klopp som ”nu får en hel försäsong med Liverpool” kommer in? Hur som helst: COYS!

Sidnot: Grattis säger vi till Kane som till slut tog hem guldbollen med god marginal. Trots att han gav sina motståndare ett försprång och missade tio matcher hamnade han på 29 mål och fyra efter tvåan Romelu Lukaku. Går inte att inte älska Harry. Lämna aldrig.

Startelvor:
HULL: (3–4–2–1) Marshall – Ranocchia, Dawson, Davies (Grosicki, 46′) – Elabdellaoiu, Huddlestone, N’Diaye, Tymon (Robertson, 73′) – Bowen (Elmohamady, 72′) , Clucas – Niasse
TOTTENHAM: (4–2–3–1) Lloris – Trippier, Alderweireld, Vertonghen, Davies – Dier (Dembélé, 73′), Wanyama – Eriksen, Dele (Sissoko, 73′) , Son – Kane (Janssen, 79′)

Varningar: –

Skriven av Faris Geresu