Tottenham – WBA 1-1

Innan kvällens kritik kommer vill jag bara säga att jag är otroligt stolt över denna säsong. Vi har presterat över allas förväntan, och att vi är uppe och slåss om titeln är nästan en lika stor skräll som att Leicester nu med stor sannolikhet vinner ligan.

Stämningen inför matchen var på topp. Wow. Jag kom till matchen en halvtimme innan start, pubbarna var överfulla och någonstans där inne stod Erik Niva och sjöng sig hes. Det var underbara förutsättningar, en halvkall aprilkväll med ett litet sådär småcharmigt duggregn.

Vi började bra. Skapade tryck direkt och var så när på efter redan sex minuter att ta ledningen när Harry Kane nog borde satt sitt öppna läge, med Boaz Myhill i bortakassen gjorde en bra räddning med hjälp av stolpen. Vi fortsatte med trycket och ett ledningsmål låg i luften. Så i den 33:e matchminuten slog Christian Eriksen en mycket väl avvärjd frispark som tillslut landade på Craig Dawsons arm och på något sätt letade sig in mellan benen på Myhill. 1-0. Skönt, nu trodde jag personligen att det skulle rinna iväg till ett komfortabelt resultat. Mina halvtidsanteckningar vittnade om en bra halvlek, vi hade fått ordning på West Brom och Hugo Lloris hade inte haft mycket att göra.

Andra halvlek då. Vi tryckte vidare de första fem minuterna, men det verkade som att 15 minuters vila hade gjort West Brom en tjänst och oss en björntjänst. Vi hade som mest tryck i slutet av första och vår ledning borde ha varit större.

Erik Lamela lyckades träffa stolpen på ett superläge som Christian Eriksen skapade och det började bli nervöst inombords. Ett lag som aspirerar på titeln har inte råd att missa så mycket chanser. Vi fortsatte ha bollen, men vi kom ingenstans. Det var inte tillräckligt mycket rörlighet och efter Lamelas chans var det inte mycket mer klara och öppna lägen.

I den 73:e minuten så kom det. Inte helt oväntat på hörna. Craig Dawson kvitterade både sig själv och matchen genom att nicka in 1-1. Ett ytterst tveksamt ingripande av Lloris kostade oss det målet, står han bara kvar på linjen så är ju nicken plockgodis? Det är sådana här avgörande ingripanden som kostar matcher, poäng och nu kanske till och med titlar. Men det var inte bara Lloris som var dålig idag. Laget gjorde inte vad som krävdes, vilket verkade konstigt, förra helgens skalp mot Stoke kändes som en boost för laget.

Ett lag som har en man med keps i träningsoverall på sidlinjen vid namn Tony Pulis är ett lag som kan försvara ledningar. West Brom är experter på att spela det långa spelet och med två fyrtorn i Jonas Olsson och Gareth McAuley där bak stod inte Harry Kane en chans i att få tag i några långbollar. Den sista pressen blev aldrig riktigt av och tyvärr fick vi nöja oss med en poäng idag. En besvikelse och en undermålig insats, det ska vi inte sticka under stol med. Den första halvleken var mycket bra genomförd, men när vi inte sätter lägena vi får kommer risken för ett hörnmål alltid att finnas, speciellt mot ett lag som West Brom. Andra halvleken kom vi aldrig riktigt igång, vi hade några chanser men alldeles för dålig rörelse och kreativitet i anfallsspelet.

Med detta sagt så är vi nu sju poäng efter Leicester med tre omgångar kvar att spela. Det ser inte ljust ut, men det är samtidigt ingen omöjlighet. Leicester har ett väldigt tufft spelschema kvar (Man United borta, Everton hemma och slutligen Chelsea borta) och utan Vardy kan det bli tufft att slå United. Samtidigt har vi nästa helg Chelsea på Stamford Bridge för att sedan ta emot Southampton hemma och slutligen ett bortamöte med krisande Newcastle United. Hur det än slutar så har detta varit den bästa säsongen vi haft på nästan årtionden och det kan väl vara något att glädjas över, även om vi kanske inte får lyfta bucklan i år.

 

Slutligen matchbetyg (på en skala 1-5):

Hugo Lloris – 1,5. Hade inte mycket att göra men det han gjorde var fel, dåligt och uselt. Han kostar oss ibland matcher, hade önskat efter en jämnare keeper. Samtidigt är Lloris på sin dag är en av Premier Leagues absolut bästa målvakter.

Danny Rose – 4. Underbart att se honom kuta fram på kanten. Hotar ständigt och spelar alltid med en sådan glöd och passion som gör honom till en fröjd att se på. En självklar plats i årets PL-elva.

Toby Alderweireld – 3. Stabil är ordet. Han gör ingen orolig, han hänger med upp och hjälper till och hans passningsspel är vårdat.

Jan Verthongen – 3. Inte lika stabil, men det belgiska mittlåset hade inte mycket att göra ikväll utöver de hörnor WBA hade. Plus för att han höll sig framme vid målet.

Kyle Walker – 3. Samma där, inte mycket väsen av sig. Gör sig bra på sin kant och gör mindre defensiva misstag nu än tidigare på säsongen.

Eric Dier – 3,5. Gör det otroligt bra när han kommer ner och hämtar boll och styr upp spelet. Skadade sig vid målet, hoppas det inte är alltför allvarligt.

Moussa Dembélé – 4. Tillsammans med N’Golo Kanté ligans bästa bolltransportör, han kan täcka boll som ingen annan och tog sig ur svåra situationer. Fint att se honom luffsa fram på mittfältet, detta trodde man inte för ett par år sedan.

Dele Alli – 2. Väldigt osynlig, framförallt i andra halvlek. Har en tendens att försvinna i matcher, måste ta mer initiativ och vara mer rörlig. Men han är ju bara precis 20 år fyllda.

Erik Lamela – 2. Får ofta bollen – men jisses vad det går långsamt. Ett beslutsfattande som det finns mer att önska av, missade även ett jätteläge. En av få svaga länkar i laget.

Christian Eriksen – 4. En frispark i ribbans överkant och en assist på målet, en bra insats av vår käre dansk. Är bra med på kanten och skapar huvudbry på motståndarna.

Harry Kane – 2,5. Ingen vidare insats av ”our own”. Missade ett jätteläge, hade några skott över och rakt på Myhill. Var relativt osynlig i andra halvlek och fick det inte riktigt att stämma ikväll. Tyvärr.

Matchens lirare: Christian Eriksen. Han avgjorde många matcher sent förra säsongen, hade suttit fint ikväll också.

Come on you Spurs!!

// Cesar Fältskär