Inför: Sunderland – Spurs

Jag började på allvar följa Tottenham 1993. Varför blev det just Spurs kan man undra?

Jag vet inte varför det blev just Spurs, men det var kärlek vid första bollkontakten. Då hette managern Ossie Ardiles och en 27-årig Teddy Sheringham stod för målen. Tottenham slutade på en femtonde plats trots att FA hotade med poängavdrag och böter vilket skulle resultera i nedflyttning. 13 år skulle gå innan jag fick se laget hamna bland de fem bästa i serien.

Det är nu mitten av september och fyra omgångar har spelats på säsongen. Tottenham har lyckats mindre bra både på transfermarknaden och på planen med tre inspelade poäng och utan vinst. Daniel Levy är kritiserad. Pochettino är kritiserad. Kane är ännu inte kritiserad men jag ser det som en tidsfråga om inte målen kommer snart. Jag frågar mig själv hur det kan bli så här. Hur Tottenham plötsligt ska vara ett lag som varje år ska tampas med de andra jättarna i England om en Champions League-plats. Är vi så pass bra? Troligtvis inte.

Början av varje säsong präglas alltid av vilka spelare som kommit ur försäsongen i bäst form och vilka lag som tidigt finner lösningar på diverse taktiska spörsmål. Ett lag eller spelare som avslutat föregående säsong påbörjar sällan kommande dito på samma sätt. Det är alltså oerhört svårt att bedöma ett lag så här pass tidigt på säsongen. Tidigare har jag hört tränare säga att man inte kan förlora poäng de första fem omgångarna om man ska ha chans att vinna Premier League. Den teorin betyder alltså att vi kan gratulera Manchester City till ligasegern redan nu? Naturligtvis inte.

Har vi då gjort en sådan dålig start på säsongen? Kanske det, eftersom vi har ett uttalat mål att komma topp fyra, men det har även de andra lagen som slåss om topplaceringar, för jag lovar att jag äter upp min högra sko om Crystal Palace spelar Champions League nästa år. Det kommer vara de gamla vanliga lagen som tampas om toppfem/sex-platserna. Har vi verkligen anledning att hetsa upp oss över bristen på nyförvärv? Kanske inte. Jag kan inte se att vi gjort ett sämre eller bättre transferfönster än de vi ska konkurrera med. Till syvende och sist måste man sätta saker i relation till varandra och då ser inte läget helt nattsvart ut. Det bästa med relativitetsteorin är nämligen att den går att applicera inom kvantfysiken såväl som i fotboll; ett fotbollslag definieras av sin omgivning.

På söndag möter vi Sunderland på bortaplan. Ett lag som vi ska slå alla dagar i veckan. Ett lag som kämpar för sin existens mer än något annat. Ett lag dit spelare på nedgång går för att krama ur det sista av sina karriärer. Tre säkra pinnar hem till London? Knappast.

Sunderland har en ovanligt svag backlinje i år, även med Sunderlandmått mätt. Det kommer att erbjudas målchanser för Kane och Co. Framåt ser det ljusare ut och vi kan vara säkra på att Jermain Defoe kommer vara målsugen, för Jermain Defoe älskar att göra mål. Vidare har vi Lens, M’Vila och Borini att hålla ett extra vaksamt öga på.

Harry Kane fick igång målfabrikationen under landslagsuppehållet och vi får hoppas att det inte blir något Andertonsyndrom av det hela. Sonny gjorde ett hattrick för sitt Sydkorea och blev spelklar i veckan och jag räknar med honom från start. Frågetecken kring Eriksen i skrivande stund, annars är han given. Om inte kommer nog Mason in i mittpositionen. Chadli tar platsen som blir över. Där är kvartetten som ska se till att vi gör mål på Sunderlands, troligtvis, låga försvar.

På mitten kommer Mason och Dier spela. Dier som var strålande senast mot Everton och som skrev femårskontrakt i veckan. Om Eriksen tvingas stå över tar Bentaleb Masons plats.

Rose startar till vänster i backlinjen och erbjuder ett helt annat djup än Davies, även om det såg lite ringrostigt ut senast. Vertonghen och Alderweireld kommer stå och snacka Tintinböcker i mittlåset (det var länge sedan jag kände mig så trygg med mittbackarna). Walker tar platsen till höger och Lloris vaktar stolparna.

Jag vill se mer löpningar från ytterbackar och rörelse centralt för att luckra upp försvaret. Jag vill se snabba och smarta instick bakom långsamma backar (jag ser fram emot att se Kaboul och O’Shea tampas med Kane och Sonny). Jag vill se Clinton spela.

Relativitetsteorin och mitt liljevitfärgade hjärta säger att slutresultatet i den här matchen blir 0-2. Jag har dock som lag att inte spela på matcher där Tottenham figurerar eftersom nederlaget ofta blir dubbelt. En förlust på söndag avgör inte säsongen. Ett kryss på söndag krossar inga drömmar. En vinst på söndag vore alldeles, alldeles underbart.

Jag började på allvar följa Tottenham 1993. Managern hette Ossie Ardiles och vi var ett mittenlag i engelska högstaligan. Jag vet inte varför det blev just Spurs, men ingen förlust, missad europaplacering eller femtonde plats skulle få mig att ångra mitt val.

STATISTIK för Spurs i bortamatcherna mot Sunderland (Spurs siffror sist):
2-2, 1-2, 1-2, 0-0, 1-2, 3-1, 1-1, 1-0, 1-1, 2-0 = 3 segrar, 4 oavgjorda, 3 förluster.

/Niclas Mahlm