Första matchen på plats: Del 2

Fredagen blev lugn, men på lördagen (matchdagen) hände det desto mer. Läs allt här i del 2 av ” Första matchen på plats”.

På fredagen frågade vi Björn Runström om vi kunde följa med på träningen. Det var dock stängda träningar tre dagar innan match. Jag ville gärna träffa både Wayne Routledge och Michael Brown, men det blev inget av det.
Istället blev det en dag då inte alltför mycket hände. Kollade runt i London lite, men utan att gå för långt då risken var stor att vi skulle gå vilse.
På kvällen tänkte vi äta på en Kinarestaurang precis nedanför lägenheten. Men det är inte som i Sverige – i London öppnade de vid 18.00 istället, därför blev det käk som Runström fixade.

Lördagen blev desto mer händelserik. Det här var egentligen den stora dagen vi gått och väntat på i månader – och äntligen var man framme vid denna dag.

Vi gick upp hyfsat tidigt på lördagen eftersom vi skulle åka med Runström ut till Fulhams område. Morgontrafiken var något makalöst och tack vare ”kaoset” tog det en stund innan vi kom till Fulhams område. Björn stannade till och vi gick ur Mercedesen medan Runström körde vidare mot samlingen inför matchen. Han släppte av oss en bit ifrån stadion och sa, samtidigt som han pekade bort mot en gata ”Gå bara ditåt och sen åt höger, sedan kan ni inte missa det.”

Två timmar innan match, och vi gick runt för att kolla läget i området och runt Craven Cottage. Vi gick in i Fulhams shop (vidrig doft och en läskig känsla, men kompisen ville in dit) och kollade lite. Som väntat fanns det absolut inget att hämta därifrån. Det vara bara att ta raka vägen ut därifrån.

Jobbigt nog använder poliserna hästar som de rider på – och självklart kan inte ens de mest lagliga hästarna hålla tillbaka sina behov. Ännu mer självklart var det att just jag skulle lyckas gå mitt i skiten som låg på gatan…
På gatan gick det runt fans från båda lagen, helt lugna. Knappt några som gick runt och sjöng, inget tjafs – allt var mer eller mindre fridfullt. Ett derby på gång? Kändes inte som det, fast detta derby är samtidigt inte det allra bästa heller.
Efter en timmes promenad runt stället var det dags att ta nästa steg. Nu skulle vi gå in på Craven Cottage för att kolla uppvärmningen och lite annat. Vi hade ändå inget vettigare för oss. Trots att Craven Cottage är en av den minsta stadion i Premier League är det inte lätt att hitta första gången. Vi gick därför och frågade en vakt om vart vi skulle ta vägen. Han pekade åt vilket håll vi skulle ta vägen. Sedan började han snacka om mina Spurs-prylar jag hade på mig (matchtröja och halsduk), jag fick inte ha det på mig eftersom jag skulle sitta på en Fulhamsektion (Runström hade fixat biljetterna).
Vi vandrade sedan bort mot vår plats, men jag hade fortfarande halsduken och matchtröjan på mig. Fast jag fick dölja dem lite med min jacka, tyvärr.

När vi hittade fram till vår plats på läktaren var det mer eller mindre tomt. Inte så lustigt med tanke på att vi var där cirka en timme innan avspark.
Då hände det något…

Robbie Keane, Teemu Tainio och Aaron Lennon var kvar på planen. Jag såg när de andra gick in i spelargången, och det var precis nedanför läktaren.
Jag måste ta chansen tänkte jag!
Jag gick neråt mot spelargången, där stod det dock två vakter som sa att jag inte fick gå ner. Det handlade om två trappsteg, men rätt ska tydligen vara rätt.
När sedan Robbie Keane skulle gå förbi ropade jag på honom och bad han komma, så att jag kunde ta ett foto med honom. Han sa att jag skulle komma ner, men det fick jag ju inte så vakterna förklarade. Till slut valde Robbie Keane att komma upp till mig istället och så fick jag mitt foto med Keane.
Jag fick dock inte nog av ett foto.

När Aaron Lennon gick förbi ropade jag på honom också. Han tvekade inte utan gick upp direkt och så blev det ett foto med han också.
Tyvärr missade jag Teemu Tainio, han gick troligen förbi när jag tog ett foto med någon av spelarna.

Sedan fylldes läktaren, mer och mer. Tottenhamklacken var på kortsidan, precis i närheten av där jag satt på långsidan. Det var runt 6-7 tusen Yids på plats.
Hur matchen slutade vet de flesta. För er som inte vet blev det 1-1 efter en lagom dålig match. Skönt att Chimbonda kvitterade i alla fall, fast jag fick ju inte jubla eftersom de hade sagt till mig innan om det också. Det var riktigt svårt att hålla sig.

Efter matchen skulle vi vänta på Runström. Det tog en stund, därför hann vi kolla när Tottenhamspelarna gick in i spelarbussen.
När Runström hämtade upp oss så var mer eller mindre dagen slut. Inget mer hände, inget märktvärt i alla fall. Vi packade bara ihop våra saker lite, för söndagen skulle bli en lång dag.

Resan hem på söndagen gick helt okej. Vi trodde vi skulle missa planet, men vi hann till slut. Det är alltid mycket folk på flygplatsen, och man vet inte alltid vart man ska ta vägen – men det hela slutade bra.

Jag fick vara med om en hel del, och jag gör gärna om det. Frågan är inte om det blir någon mer fotbollsresa, frågan är när det blir…

För er som vill se bilder från resan kan ta en titt här:
http://www.bjornrunstromfans.com/bilderilondon.html