Första matchen på plats: Del 1

I bortamatchen mot Fulham den 20 februari var jag och en kompis på plats. Och det var första gången vi såg en Premier League-match, första gången vi var i London, första gången jag var utomlands.

Om man räknar bort Nordens länder så var det här min första resa utomlands. Jag tror inte den kan ha blivit mycket bättre än den blev. Möjligen en bättre spelad match och tre poäng hade gett resan absolut toppbetyg.

Resan började i Kalmar på torsdags morgon. För mig kändes det som natt då vi gick upp halv fem, eller vi hade åtminstone ställt klockan på halv fem. Min polare gick nästan upp direkt då han är morgonpigg. Själv låg jag kvar en halvtimme då jag var sjukt trött.
En del går alltid upp så där tidigt när de ska iväg och jobba. Kanske vänjer man sig med tiden. Annars måste det vara lagom jobbigt.

Ett direkttåg mellan Kalmar till Göteborg skulle gå kvart i sex. Men tack vare stormen ”Per” så blev det buss istället. Vi fick också byta buss i Alvesta för att komma vidare. Tidsmässigt kom vi en och en halv timme senare till Göteborg. Det gjorde dock inget då vi hade gott om tid innan bussen till flygplatsen skulle gå.

Vi var nere vid flygplatsen några timmar innan planet skulle lämna Sverige. Men det blev tillägg på antal timmar i väntetid eftersom det var storm nere i London. Därför fick vi vänta ytterligare tre lagom sega timmar.
Efter den sega väntat så flög vi bort från landet. Det var för första gången som jag och min kompis skulle åka till England och London. Vi hade aldrig varit där innan.

När vi klev av flyget i London så möttes vi av en oerhört stark vind. Det var mörkt, blåste och var ruskigt kallt – lite som en typisk svensk höstkväll, fast att vinden var värre.
På flyget beställde jag och min polare tågbiljetter in till London då personalen på flyget tipsade folket ombord att köpa dessa. Så vi slog till – något vi fick ångra.
På flygplatsen i London skulle vi gå till tågstation, men där tog det stopp. En vakt stod där och sa att tågen var inställda på grund av vädret! Vi fick istället gå och ta ersättningsbussar för att komma in till London. Den första bussen blev full, så den hann vi inte med. Men den andra kom vi till slut in i, fast det var fortfarande mycket folk kvar som ville ta sig in till London.
Vi pustade ut när vi satt i bussen men så fort de kom och kollade vår biljett fortsatte kaoset. Vår tågbiljett gällde så klart inte, och ni ska veta att den var lagom dyr. Istället fick vi köpa nya biljetter och det kostade £16. Tågbiljetterna kostade 56 euro har jag för mig. Snacka om att förlora pengar redan första dagen.

Bussen tog oss i alla fall till Victoria Station där vi skulle ta tunnelbanan till Sloan Square. Självklart så gick vi på fel tåg i tunnelbanan och åkte åt fel håll, men vi fick gå ut efter första station och gå runt för att åka åt andra hållet – mot Sloan Square. Det är inte alltid så lätt att kommunicera med engelsmän när både jag och min kompis långt ifrån talar flytande engelska.
Väl i Sloan Square mötte Björn Runström oss med sin Mercedes, och han körde oss sedan till lägenheten där han bor.

Vi var framme runt klockan tio på kvällen. Hela resan blev alltså försenad runt fyra timmar eftersom vi hade räknat med att vara hos Runström runt klockan sex.
Lägenheten var fräsch och lyxig. Jag och min kompis fick ett eget sovrum, till och med ett eget badrum. Han bodde riktigt flott.
På kvällen kom holländske anfallaren Collins John över för att lira Pro Evolution Soccer på Playstation 2 med oss. Första kvällen började bra, det var verkligen skönt att kunna ta det lugnt efter en hård resdag. Jag kan lova att jag sov riktigt gott den natten…

Del 2 kommer upp i morgon.