Spurs – Everton 0-2

En fullkomlig plattmatch. Tottenham misslyckas att dyrka upp Evertons försvar trots en timmas spel mot tio spelare. Ett självmål och ett kontringsmål av Andy Johnson fick ett tamt Spurs på fall. Nu krävs skärpning för annars är risken stor att vi återgår till att bli ett mediokert mittenlag.

Everton på White Hart Lane brukar vara en lönande tillställning för oss. För det mesta skickar vi hem de blå från Liverpool med noll poäng i bagaget. Lördagseftermiddagen blev dock inte som vi hade tänkt oss. Everton vann sin första match hos oss sedan 1985. Spurs hade övertaget i början av matchen och lyckades efter 33 minuter få Kevin Kilbane utvisad efter två korrekta gula kort.

Efter utvisningen så fortsatte vi att pressa men det blev som så ofta, när lag ska försöka förvalta ett numerärt övertag, statiskt och förutsägbart. I mina ögon så vann Everton den så viktiga matchen om mittfältet. Everton vågade utmana och sätta press och skapade betydligt fler klara chanser än vad vi lyckades med. Vi gick till pausvila med 0-0 och kom ut för att möta ett lag som hade käkat taggtråd i paus. I 52:a minuten fällde Benoit Assou-Ekotto Andy Johnson. Frisparken lyckades Calum Davenport oturligt peta in i eget mål. Mindre än en kvart senare vann Leon Osman bollen av Edgar Davids och levererade den till Phil Neville. Han slog en låg crossboll till Andy Johnson som självklart slog den i nät till vänster om en chanslös Paul Robinson. Därmed var den här dagen förstörd.

Våra chanser blev inte många. Den bästa var när Evertonförsvararen Gary Naysmith i ett rensningsförsök tjongade bollen i egen ribba och ut. Robbie Keane hade en mycket bra chans på tilläggstid som han hade förvaltat 99 gånger av 100 förra säsongen men bollen smet utanför. Det här var Evertons match. Starkt av dem att komma igen en efter en tidig utvisning och de visade en härlig moral. Andy Johnson kommer att bli otroligt värdefull för dem.

Vårt anfallsspel blev i många stycken ängsligt och lättläst. Vi måste ha fler alternativ än att spela ut bollen till Aaron Lennon, att han ska passera sin försvarare och slå en boll som någon ska nicka in. Vi behöver en starkare vänstersida på mittfältet för att få balans i anfallsspelet.

Det här var en riktig dålig match av oss, utmärkt av Everton ska tilläggas. Nästa match så möter vi Manchester United och om vi ska ha skuggan av en chans så krävs det ett smärre mirakel. Kan Martin Jols stolta manskap ge oss det?

Spurs (4-4-2):

P Robinson
Y-P Lee (J Defoe 59) – M Dawson – C Davenport – B Assou-Ekotto
A Lennon – J Jenas – E Davids – T Tainio (D Zokora 73)
D Berbatov – R Keane

Avbytare: R Cerny, P Stalteri, A Gardner.

Everton (4-5-1):

T Howard
P Neville – J Yobo – J Lescott (Weir 83) – G Naysmith
K Kilbane – L Carsley – M Arteta – T Cahill – L Osman
A Johnson

Avbytare: R Wright, T Hibbert, J McFadden, J Beattie.

Målskyttar:
0-1 Självmål (Calum Davenport) 52
0-2 Andrew Johnson 66

Varningar:
Kevin Kilbane 15
Michael Dawson 37

Utvisning:
Kevin Kilbane 32

Domare: Mark Halsey

Publik: 35 540 åskådare