Återblickar och framtidsutsikter

Premier League 2005/2006 är säsongen då Tottenham Hotspur återupprättade äran. Spurs parkerade in i det längsta på fjärde plats, vilket skulle ha inneburit kval till UEFA Champions League, men i sista omgången förlorade vi mot West Ham och hamnade lite snöpligt femma i ligatabellen. Detta innebär att Tottenham till hösten spelar i UEFA-cupen.

Dagen efter vårt försmädliga nederlag på Upton Park präglades av besvikelse och elaka gliringar från högfärdiga Gooners. Två veckor har nu passerat förbi. Med lite perspektiv känns livet som Yiddo inte så tokigt. Spurs slutade femma i Premier League. Bättre än många av oss förväntat. Det är trots allt vår bästa ligaplacering sedan, hör och häpna, 1989/1990. Det året hamnade Spurs trea och i laget återfanns bland andra Gary Lineker, Paul Gascoigne och Gary Mabbutt.

Faktum är att 2005/2006 är första gången på två decennier som Spurs kvalificerar sig för spel i Europa genom ligan. Martin Jol hade inför säsongen en uttalad målsättning; att nå en plats i Europa, antingen genom en FA-cupvinst eller en placering bland de sex främsta i Premier League. Vi låg fyra vid nyår. Ända in i slutet fanns kval till UEFA Champions League inom räckhåll, men nervdaller, magsjuka och ett heltaggat West Ham visade sig övermäktigt. Med facit i hand har ledarduon Martin Jol och Chris Hughton stått för en enastående prestation. Från att 2004/2005 varit ett mittenlag bestående av unga, talangfulla och hungriga lirare har Tottenham på mindre än ett år utvecklats till ett lag som vågar utmana topplagen genom att spela en vacker, effektiv och vägvinnande fotboll.

Årets säsong är anmärkningsvärd på många sätt och vis. Spurs vann 18 matcher, vilket är klubbens bästa notering sedan 1989/1990, då vi noterades för 19 vinster. Vi besegrade majoriteten av våra argaste konkurrenter om en plats i europaspelet. Newcastle, Blackburn, Everton, Wigan och Bolton åkte samtliga på stryk. Spurs klarade dessutom av att avfärda bottenlagen, vilket är tvunget om en klubb ska vara med och kriga i toppen. Smolket i glädjebägaren är matchen mot Sunderland, där vi endast klarade oavgjort. Tottenham var även ytterst nära att besegra ärkerivalerna Arsenal i sista derbymatchen på Highbury. Vi delade för övrigt lika på poängskörden i båda ligamatcherna mot Gooners. Största vinsterna utspelades på White Hart Lane. Inga målkalas, men både Charlton och Portsmouth slogs tillbaka med 3-1.

I slutet av Premier League tog vi viktiga uddamålsvinster mot West Bromwich, Manchester City, Everton och Bolton. Att Spurs vid ett flertal tillfällen kommit tillbaka ur underläge och vänt till vinst är ett bevis på att lagmoralen, självförtroendet, tryggheten och viljan i spelartruppen är stark. Vi vände matcherna mot Charlton, Wigan, Sunderland och Blackburn. För ett år sedan hade vi högst sannolikt förlorat eller som bäst nått oavgjort.

Sammanlagt inkasserades nio förluster och det är klart färre än föregående år. Inte vid ett enda tillfälle förlorade Spurs två matcher i följd! Vi kammade noll mot Manchester United, Liverpool, Newcastle, Fulham, Bolton, West Bromwich och West Ham. Lägg därtill dubbla förluster mot Chelsea.

Spurs skrapade ihop 65 poäng. Inte sedan 1986/1987 har klubben noterats för en så hög poängsumma. Clive Allen, Glenn Hoddle, Chris Waddle och kompani slutade då trea i ligan på 71 poäng. Målkvoten är också värd att notera. Spurs slutade på 15 plusmål. Även där det bästa resultatet sedan 1986/1987, då vi uppnådde 25 plusmål. Vårt försvar höll hög klass. Spurs släppte in 38 mål, det minsta antalet baklängesmål sedan 1995/1996. Det är inget vi är direkt bortskämda med.

Hur kommer det sig då att Tottenham Hotspur är på rätt väg?

Jag vill främst peka på följande faktorer. Spurs pendlade hela året mellan första till sjätte plats i ligatabellen, vilket är en remarkabel skillnad mot de sista 15 åren. Grundstenarna lades av ordförande Daniel Levy. I holländske nallebjörnen Martin Jol har Levy hittat en optimal tränare för vårt unga Spurs. Jol är en fadersgestalt som blandar varm medmänsklighet, gentlemannaskap, brinnande entusiasm i kombination med benhårda krav, taktisk kyla och en naturlig vinnarmentalitet som länge saknats i kvarteret London N17.

Det nuvarande lagbygget påbörjades under våren 2004. Efter en grundlig helrenovering av tränarstaben, drösvis med spelarvärvningar, utrensning av undermåliga spelare och hårt arbete har det börjat ge resultat. Tränare Jol har installerat ett vägvinnande passningsspel och övertygat spelarna om sin förmåga. Hjärta, mod, vilja och glädje genomsyrar dagens Spurs.

Inför det gångna spelåret värvades spelare som höjde nivån i truppen. Detta är något som ledningen tagit fasta vid. En ny spelare ska inte vara ett trött komplement utan kunna ge spelartruppen en ny dimension.

Teemu Tainio kom på fri transfer från Auxerre. Finske lappen har bidragit med kvickhet, kämpaglöd och rappt passningsspel. Han har dock lidit av en hel del skador, men Tainio är en tillgång när han är frisk. Prestationerna i båda matcherna mot Arsenal glömmer vi aldrig.

Holländaren Edgar Davids är rutinerad mittfältskämpe med ovärderlig rutin. Vi talar här om en fotbollsspelare som vunnit Champions League, Serie A, Eeredivisie och spelat både VM och EM. Under första halvan var Davids briljant. Han sprang, vann närkamper, skrek direktiv till lagkamraterna och hans blotta närvaro på gräset gav medspelarna ett lyft. Runt juletid blev Davids skadad och han var därefter aldrig sig riktigt lik. Skadan hämmade. Trots det är han en lyckad värvning. Många av de unga spelarna har tagit lärdom av hans råd och visdomsord.

Spurs saknade länge en mittfältare med näsa för målet. Jermaine Jenas blev lösningen. Landslagsmannen Jenas köptes loss från Newcastle och sköt sex ligamål vilket får betecknas som väl godkänt. Utöver det bidrar han med löpstyrka, uthållighet, teknik och inte minst allsidighet. Vid ett tillfälle när Spurs pressade för mål agerade Jenas faktiskt högerback.

På ytterbacksplatserna har både Paul Stalteri och Young-Pyo Lee visat sig vara bättre alternativ än Noé Pamarot och Erik Edman. Fast därom tvista de lärde. I mitt tycke är Stalteri betydligt mer stabil och en klart mer begåvad passningsspelare än Pamarot. Även om kanadicken långt ifrån är en perfekt högerback. Sydkoreanske Lee började sin karriär i Tottenham lite trevande. Lee kom allteftersom in i tempot men har inte övertygat fullt ut. Även om det sett bättre ut under våren. Frenesi, löpvilja och god teknik är det som främst utmärker Lee.

Supersnabbe högeryttern Aaron Lennon värvades från Leeds för £1 miljon. Det visade sig vara ett genidrag. 19-åringen har på knappt ett år gått från att spela i ett mittenlag i the Championship till att bli uttagen i engelska landslagstruppen till Fotbolls-VM i Tyskland! Lennon tog hela Premier League med storm. Vi som sett honom i Leeds visste att han är en oerhört lovande talang, men att ”Azza” skulle acklimatisera sig så snabbt till det fysiska spelet och sprida skräck i motståndarnas vänsterbackar på reguljär basis är en fantastisk prestation. Här har vi äntligen fått en värdig arvtagare till David Ginola. Varje gång bollen hamnar hos Lennon förväntar sig publiken något extraordinärt.

Även Robbie Keane bör omnämnas. Irländaren har varit smått sensationell. I början av säsongen satt han bänkad till förmån för Jermain Defoe och Mido. Keane bet ihop trots den jobbiga situationen, knöt näven och kämpade tillbaka. När han väl fick chansen var det aldrig någon diskussion, Robbie Keane var enastående. Ingen kan idag tvivla på Spurs nummer 10. Keane visade ledarskap, vilja, entusiasm och framförallt sin briljanta teknik och målsinne. Keane är fortfarande bara 25 år och på väg att bli en levande legend.

Om ligaspelet innebar en klar förbättring blev cupspelet lidande. Spurs mäktade inte med att prestera, utan vi drabbades av ett tidigt uttåg ur båda cuperna. Tottenham blev pinsamt nog utslagna ur FA-cupen i tredje omgången av Leicester City och ur Ligacupen i andra omgången av Grimsby Town. Här krävs det bättre fokus.

Spurs har under Daniel Levys tid som ordförande förvandlats från en sovande jätte till en fotbollsklubb med höga ambitioner som återigen nämns med respekt i England. Tottenham Hotspur ser även över sin ekonomi. Nyligen slöts ett rekordavtal med spelbolaget Mansion som ger klubben £34 miljoner under fyra år. I februari blev det officiellt klart att tyska sportkonfektionsfirman Puma tillverkar Spurs spelardräkter de kommande fem åren och betalar £5 miljoner per säsong.

Vad kan vi förvänta oss av framtiden?

Ännu återstår mycket att förbättra. Spurs måste bli bättre på att effektivt stänga av matcherna som laget leder. Jols mannar förlorade dessutom fler matcher än vi vann på bortagräs. Spelarna behöver bli ännu starkare i bortaspelet. Det räcker inte att vi krossar allt motstånd på White Hart Lane. Jol och spelarna måste sätta sig i respekt vart än vi befinner oss.

Lagets kantspel bör utvecklas. I dagsläget har Jol oftast spelat med en utpräglad yttermittfältare. I merparten av matcherna har detta betytt Aaron Lennon på högerkanten. Kanske är det hög tid att investera i en ny vänsterspringare?

I truppen finns tre vänsteryttermittfältare; Andy Reid, Reto Ziegler och Johnnie Jackson. Irländske köttbullen har mycket teknik och spelsinne i sig, men hans matchvikt lämnar mycket över att önska. Hur är det med hans träningsvilja? Schweizaren Reto Ziegler är endast 20 år och var i år utlånad till både Hamburg och Wigan. Ziegler visade under sin första säsong i Spurs fina takter, men han är dock inte Jols värvning och det kan tala emot honom. Johnnie Jackson är dessvärre hopplös och han har varken snabbhet, spelsinne eller teknik för att spela i Premier League.

En storvärvning är redan i hamn. Sportchefen Damien Comolli agerade snabbt och rekryterade bulgariske landslagsanfallaren Dimitar Berbatov från tyska toppklubben Bayer Leverkusen för £10.9 miljoner. Berbatov är en typisk storvuxen center som främst huserar i straffområdet. Han besitter även en funktionell teknik, högklassigt spelsinne och är snabb i vändningarna. Under sina fem och ett halvt år i tyska Bundesliga producerade han 69 mål på 154 ligamatcher. I bulgariska landslaget har Berbatov varit ännu vassare med 32 mål på 57 landskamper. Bulgaren har, trots sina 25 år, även bred erfarenhet från spel i Champions League och UEFA-cupen. Med lite tur har Spurs hittat en framtida skyttekung, för inte går väl Berbatov samma öde som Serhiy Rebrov till mötes?

Spurs målsättning inför kommande säsong bör rimligtvis höjas. Martin Jol siktar troligtvis in sig på en ligaplacering bland de fyra främsta. Inte sedan hösten 1999 har vi spelat ute i Europa. Då åkte vi ur UEFA-cupen mot Kaiserslautern efter ett sjävmål av Stephen Carr. Nu är det återigen dags att träda in i UEFA-cupen. Det blir väldigt spännande att se hur dagens Spurs står sig emot övriga europeiska klubblag. Å andra sidan, kan ett mediokert Middlesbrough nå en final, så ska väl Tottenham Hotspur ha kapacitet att äntra gräsmattan i Glasgow i maj 2007. Eller varför inte spela final i FA-cupen och besegra Arsenal inför ett fullsatt Wembley?

Mina liljevita vänner, det är andra tider i norra London nu. Vinden har vänt!

SPURS LIGAPLACERINGAR I FA PREMIER LEAGUE:
2005/2006 – [color=red]5[/color] 2004/2005 – 9
2003/2004 – 14
2002/2003 – 10
2001/2002 – 9
2000/2001 – 12
1999/2000 – 10
1998/1999 – 11
1997/1998 – 14
1996/1997 – 10
1995/1996 – 8
1994/1995 – 7
1993/1994 – 15
1992/1993 – 8

MATCHSTATISTIK:
38 matcher
Hemma: 12 vinster – 5 oavgjorda – 2 förluster, 31-16 i målskillnad, 41 poäng
Borta: 6 vinster – 6 oavgjorda – 7 förluster, 22-22 i målskillnad, 24 poäng
Totalt: 18 vinster – 11 oavgjorda – 9 förluster, 53-38 i målskillnad, 65 poäng

MÅLSKYTTAR:
FA Premier League
16 Robbie Keane
11 Mido
9 Jermain Defoe
6 Jermaine Jenas
3 Ledley King
2 Michael Carrick
2 Aaron Lennon
1 Edgar Davids
1 Teemu Tainio
1 Paul Stalteri

FA-cupen
1 Jermaine Jenas
1 Paul Stalteri

VARNINGAR:
11 Edgar Davids
6 Michael Dawson
5 Paul Stalteri
4 Teemu Tainio
4 Mido
3 Jermain Defoe
2 Andy Reid
2 Michael Carrick
2 Jermaine Jenas
2 Young-Pyo Lee
2 Anthony Gardner
1 Ledley King
1 Noureddine Naybet
1 Paul Robinson
1 Danny Murphy
1 Robbie Keane
1 Lee Barnard

UTVISNINGAR:
2 Michael Dawson
1 Mido
1 Paul Stalteri
1 Edgar Davids