Manchester City – Spurs 0-2

Det nya året börjar på bästa sätt. Spurs visar stabilitet. Vinst borta mot en av våra värsta konkurrenter om en plats i Europa väger tungt. Återigen visar radarparet Mido och Keane vägen. Nämnas bör även 18-årige Aaron Lennons insats som stundtals hade en lekstuga mot trögfotade Ben Thatcher.

Det nya året har började på bästa sätt. Jag tycker att denna vinst väger oerhört tungt för Tottenham, och talar lite om för oss fans att det verkligen finns substans i de vinster som radats upp. Jag har inte riktigt vågat tro på resultaten som rullat in under hösten och vintern. Det har varit turliga och taktiska resultat, även ett och annat där Spurs har spelat mycket bra.

Vi har sett hur truppen har förändrats under flera år, men att den nu börjar stabilisera sig. Keane är åter som förstaval i frontlinjen tillsammans med Mido, och det kan inte annat sägas än att de är livsfarliga ihop. De är dessutom lite svårlästa då de väljer olika avslut och har en fin rörlighet och fantasi. Jag är mycket nöjd med Spurs spel, och det på bortaplan mot City. En inte allt för lätt uppgift, men Tottenham trummade på och har ett hyfsat tempo i sitt spel. Vi ska även betänka att King och Defoe inte var med – Defoe in för att få klockan att gå. Och dessa namn är ganska tunga i England.

Går jag till mig själv, så har jag hela tiden väntat på en genomklappning och WBA-matchen trodde jag skulle vara en början på en formsvacka som kunde hålla i sig ända till 12:e platsen. Jag, på något vis, tror hela tiden det värsta om varje match, och jag har än idag, trots denna seger, svårt att se Spurs som fyra i tabellen. Fler matcher spelade men ändå kan ingen hota oss om de spelar upp sig till 21 matcher. Det kan vara så att det sitter i att det är lite lättare lag vi har mött under december, men vi ska inte glömma bort att vi har spelat mer än halva ligan och mött alla lag, så jag kanske måste börja tro mer på Spurs idag.

Sedan lever jag i någon slags tro att man får maximalt förlora 2-3 matcher för att det ska vara riktigt bra, men en säsong som Arsenal hade, utan förlust, den kommer troligen inte att återkomma för något lag någonsin. Och visst hoppas jag på ligaseger, men målet för stunden är fortfarande en sjätte plats som lägst, och det börjar t.o.m. jag tro på när vi spelar och vinner borta mot City.

Tyvärr blir Lee brutalt tacklad av David Sommeil och domare Alan Wiley missar incidenten helt. Enligt BBC:s nätupplaga kan Lee vara borta minst två veckor. Nu får vi se hur svårt vi har att täcka upp på vänsterkanten. Lee är en av få på planen som verkligen har en säker plats i startelvan.

Spurs äger majoriteten av första halvlek och spelar mycket stabilt. Gardner och Dawson fungerar bra i backlinjen och den vi har problem med är mittbacken Richard Dunne som kommer fram i bra positioner som jag tycker kan räknas som farliga. Mido skapar mycket fram och kan näta efter mycket kämpande av Lennon, som jag tycker gör en mycket stabil insats och kämpar väl hela matchen. Många i Spurs verkade outtröttliga och det är skönt att se att de vill ha boll. City sätter lite press före första halvleks slut och de får även lite frisparkar, varav en går rakt i aniktet på Mido, och den andra i sidnätet. Halvtidsvilan är välkommen i Spurs ögon.

I andra så böljar matchen lite mer och City gör allt för att få in en reducering, men Robinson är vaken på det som City vaskar fram. Det blir lite grinigt och mycket gula kort kommer fram och eftersom Davids inte är med så tar naturligtvis Brown över ostskiveskörden. Keane pukterar matchen efter en rensning av Robinson och skarvning av Mido. Tottenham har börjat punktera matcher med just Defoe eller Keane som kommer direkt på mål efter en rensning. Ett effektivt vapen har det visat sig i de senaste matcherna.

Manchester City (4-4-2):

D James
N Onuoha (D Sommeil 54) – R Dunne – S Distin – B Thatcher
T Sinclair – J Barton – S Jihai – S Ireland (L Croft 70)
A Cole – D Vassell (B Wright-Phillips 70)

Avbytare: S Jordan, R Fowler.

Spurs (4-4-2):

Robinson
Stalteri – Dawson – Gardner – Lee (Pamarot 74)
Lennon (Defoe 84) – Jenas – Carrick – Brown
Keane – Mido (Rasiak 89)

Avbytare: Cerny, Mendes.

Målskyttar:
0-1 Mido 31
0-2 Robbie Keane 83

Varningar:
Trevor Sinclair 57
Ben Thatcher 82
Michael Carrick 41
Michael Brown 72

Domare: Alan Wiley

Publik: 40 808 åskådare

Alexander Strid