Spurs – Sunderland 3-2

Underbar seger mot de svarta katterna från norr. Vår mittfältsstrateg Michael Carrick från Geordie sköt oss till fjärde plats i ligan.

Kanske inte vad man hade önskat sig målmässigt från Sunderland, och i det stora hela så ska vi säkra denna match mycket tidigare än vad vi gör, d.v.s. när domaren blåser av matchen. Hade man varit där, efter matchen, hade man troligtvis varit riktigt nöjd med matchen i sin helhet. Problemet är när man sitter hemma utan någon som helst kontroll över hur matchbilden ser ut, så känns det lite märkligt att Sunderland ska kunna göra både ledningsmålet och få chansen att komma tillbaka in i matchen med sitt kvitteringsmål.

De var kraftigt skadedrabbade och de få bra spelarna de hade att ställa på planen tilläts att springa fritt utan direkt punktmarkering. Dean Whitehead borde Spurs ha plockat bort hela matchen. Vi skulle kunna spela tråkig handbollsmarkering på honom. Visst, vi är överlägsna på varenda plats på planen, och bör vinna men jag ser det som en chanstagning att låta dem få spela så fritt som matchrapporter gör anspråk till att de gjorde. Jag ser hellre att vi grisar oss till tre poäng med tremålsledning än att vi äger boll i större delen av matchen och sedan får de tillåtelse att komma i farliga kontringslägen.

Nu ska första målet vara en väldigt snällt blåst frispark och skottet har tydligen Paul Robinson inte så mycket att göra åt. Dock så ska vi verkligen inte behöva ta till argumentet att domaren dömer felaktigt i en match som denna – och det gör jag verkligen inte – utan vi ska som sagt punktera den oerhört mycket tidigare.

Spurs börjar med Robbie Keane och Mido längst fram. De är riktigt vassa och skapar en hel del, båda gör också varsitt mål och varsin målpass. Midos 1-1 mål var en superb pass från Keane som på något konstigt sätt letade sig fram till Mido som liggandes, glidandes på sida kunde sträcka fram ett ben och skicka upp bollen i nättacket. Ser man målet är det förvånande att inte Sunderland försvararna inte lyckas få ta i bollen utan att den kommer ända fram. Snyggt var det ändå.

Keane lyckas snubbla in bollen efter det att han och framförallt målvakten och en försvarare i Sunderland kraschat ihop i straffområdet. Svårt att säga i den situationen vad som egentligen hände men Keane gör inget fel, utan fullföljer och kan, som ende stående person i straffområdet se bollen rulla in. Kanske inte det snyggaste men dock ett mycket viktigt mål.

Sedan hade man ju hoppats på att det skulle komma ett 3-1 mål och så kunde man slappna av, men så … heller. Vi lyckas inte rensa och Sunderland kan göra 2-2 efter en massa nickrensningsförsök. Man börjar smått oroa sig över vem som ska få trean och den skulle komma i denna ganska svängiga match. Det är först en straffsituation som jag inte kan förtälja hur den såg ut. Straff blir det och Keane som i vanliga fall är säkerheten själv, och slår en mycket bra straff, blir överlistad. Sunderlands målvakt Ben Alnwick lägger sig i full sträckning och räddar med en hand. Inte illa!

Keane är trots detta mitt förstaval till straffskytt i alla fall, och jag tror detta var det bästa som kunde hända, eftersom han lär vara taggad till nästa straff. Och hela Tottenham lyckades resa sig och verkligen skapade en oerhört stor press mot Sunderlands mål. Risken finns att Spurs hade tagit det lugnt efter ett straffmål och Sunderland kanske skulle ha fått en egen straff i slutet, men nu reste sig Spurs och kunde ha gjort både ett eller två mål.

På det stora hela så spelar Spurs bra, men motståndet var inte av den kaliber så som matchen verkar ha varit – svängig och målchanser ur inga situationer alls. Många saker finns dock att plocka ut som är positiva. Den bästa är Mido. Han är riktigt farlig. Nu ska Tottenham kunna fiska trepoängare i hela december och vi ska kunna skåla in det nya året med en andra plats – utan problem!

Spurs (4-4-2):

Robinson
Stalteri – Dawson – King – Lee
Jenas (Lennon 62) – Carrick – Davids – Tainio
Mido, Keane (Defoe 74)

Avbytare: Cerny, Pamarot, Reid.

Sunderland (4-4-2):

Alnwick
Nosworthy – Breen – Caldwell – Hoyte
Whitehead – Collins – Bassila – Woods (Lawrence 62)
Stead (Le Tallec 53) – Brown (Gray 33)

Avbytare: Davis, Welsh.

Målskyttar:
0-1 Dean Whitehead 16
1-1 Mido 37
2-1 Robbie Keane 51
2-2 Anthony Le Tallec 60
3-2 Michael Carrick 77

Varningar:
Gary Breen, 30
Nyron Nosworthy, 88

Domare: Peter Walton

Publik: 36 244 åskådare

Alexander Strid