Inför Everton – Tottenham

Lördag och bara 4 dagar efter berg- och dalbanan som matchen mot Brentford får liknas vid så reser Spurs till Liverpool för att ta sig an The Toffees. Ett Everton som verkligen förvandlats till ett bottenlag som krigar om allt och kan göra det jobbigt för alla motståndare men samtidigt förlora mot vilka som helst.

Everton är som sagt inte Everton som dom var under Moyes för tio år sedan då man slogs om Europaplatserna strax bakom topplagen. Lite som Spurs var på den tiden och man hade ett fint lag med spelare som Baines, Coleman, Barkley, Arteta, Cahill och Fellaini. Mycket har hänt och där Spurs gått framåt med arenan, truppen och placeringar, har Everton gått bakåt med ett arenabygge som aldrig blir av, nyckelspelare som försvinner och hela tiden ersätts av en lite sämre variant och nu ligger man på nedflyttningsplats halvvägs in i säsongen.

I dagens trupp har man några spelare som ändå borde kunna vända på detta men där bäst-före-datumet verkar ha passerats. Tänker främst på Calvert-Lewin som jag hållit väldigt högt som en bra Premier League-anfallare men där alla skador nu verkar ha tagit det bästa ur honom. Liknande är känslan kring dom övriga etablerade spelarna: Tarkowski, Young, Coleman, Doucoure, Gomes, Gueye. Att sedan även allas vår favorit Dele ingår i truppen cementerar bara känslan att tiden runnit ifrån Everton. Ska tilläggas att man har några spännande spelare så som Branthwaite och Onana. Att dessa är kvar är nog tyvärr för Everton bara en tidsfråga innan det ändras. Detsamma gäller nog även Pickford som ändå får ses som en stabil Premier League målvakt.

Slutligen kan man inte prata Everton utan att avhandla Sean Dyche, eller ”The Ginger Mourinho” som han kallats. Han lever verkligen upp till namnet mer och mer. Spelet denna säsong har varit allt annat än underhållande. Visst man har haft problem med mycket skador på nyckelspelare men frågan är om detta som sagt inte är spiken i kistan på Evertons omvandling till ett lag för dom nedre regionerna av ligan och rent av likt Norwich, Fulham och Burnley vandra mellan PL och Championship. Såg matchen mot Luton i FA cupen och det var verkligen inte en bra match. Extremt mycket felpass från båda lagen och allt avgjordes på motståndarnas misstag istället för att man skapar sina egna lägen. Detta följdes sedan upp med 0–0 mot Fulham där man hade en boll på linjen men där Fulham styrde matchen med ett 70% bollinehav och borde vunnit men Pickford gjorde det bra. 

Förväntad startelva för Everton mot Spurs: Pickford i målet. En backlinje från höger där kapten Coleman troligtvis ersätter Godfrey, Tarkowski, Branthwaite och Mykolenko. På mitten saknas Onana, Gomes och Doucoure. Troligtvis är Gueye tillbaka efter Senegals uttåg från Afrikanska mästerskapen. Ger ett mittfält från höger med Harrison, Gueye, Garner och McNeil. Detta ger ett tvåmannaanfall med Beto och Calvert-Lewin.

I vårt Spurs är tongångar annorlunda och även skadeläget börjar se bättre ut. Saknas gör fortsatt Son som under fredagen tar sig an Australien med sitt Sydkorea och Bissouma laddar för mötet med Elfenbenskusten på lördagskvällen. Skadeläget i truppen är oförändrat med Sessegnon, Solomon och Lo Celso borta. Veliz har blivit utlånad till Sevilla resterande del av säsongen men glädjande är att Pape Sarr är tillbaka från Afrikanska mästerskapet och förväntas ingå i truppen mot Everton.

Detta ger en förväntad elva med oförändrad defensiv, Vicario, Porro, Romero, van de Ven och Udogie. Udogie som hade det lite tungt mot Brentford med två olyckliga aktioner som ledde till mål bakåt. Men ser man till helheten så är det en fantastisk spelare vi fått tag på och han visade det inte minst med kvitteringsmålet. Kan han bara slipa bort dom ibland lite slarviga besluten kan han bli hur bra som helst.

På mitten tror jag Sarr kommer in direkt efter hemkomsten. Behövs någon som springer och skapar något framåt. Skipp springer mycket och Höjbjerg står för en del brytningar men Sarr bidrar med mera och bör gå före. Som sällskap får han Bentancur som inte riktigt kommit tillbaka men bör få fortsatt förtroende för att hitta formen. Sen ska Maddison spela, han tillför saker som ingen annan i truppen gör och är så viktig för vårt offensiva spel.

Framåt är Kulan given till höger även om han kanske gjort det bättre i mitten i slutet. Senast var det nog även Brentford som valde att stänga ute vår svenska guldklimp och låta spelet gå via vår vänsterkant. Richarlison fortsätter i mitten och frågan är om han nu kan sluta att göra mål. Självförtroendet är tillbaka han bidrar minst lika mycket med sitt presspel i defensiven. Kul att han fick bli man-of-the-match senast. 

Slutligen har vi vänsterkanten, Werner eller Brennan? Kan bli vem som helst av dom som startar men där den andre kommer in i 60:e. Mot ett lågt stående Everton vill jag nog ändå se Brennan från start då Werner har sina främsta styrkor i omställningsspelet.

Det kommer bli en tuff match där Everton kommer fokusera på att försvara det egna målet och sedan hoppas på att Harrisson och någon av anfallarna orkar skapa något framåt. Får inte bli som första halvleken mot Brentford där bolltempot går ner sista tredjedelen. Ser gärna att man försöker sig på avslut utifrån i större utsträckning för att tvinga fram Everton. Med skyttar som Porro, Kulan och Maddison borde detta utnyttjas mera. Bakåt blir fast situationer extremt viktigt där spelare som Tarkowski och Calvert-Lewin inte får lämnas ensamma. Everton kommer sparka på allt för att få in bollen och inställningen kommer avgöra dessa situationer. 

COYS!

Gustaf Jonsson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*