Inför Manchester City – Tottenham

Går det på något sätt att dämpa ångesten inför denna match? Det är svårt att föreställa sig ett sämre läge för att åka till Manchester och möta ett, som alltid, starkt City.

Historiskt sett har Tottenham dock mött den utmaningen på ett mirakulöst bra sätt och skapat en kedja av matcher där man antingen kryssat eller vunnit på Ethiad. Förutsättningarna ser dock fundamentalt annorlunda ut inför söndagens drabbning. Vi har en obegripligt skadeskjuten trupp med skador eller utvisningar på en rad nyckelspelare där vi bland annat saknar ett ordinarie mittbackslås och vår offensiva kreatör. Vidare är det värt att lyfta de stora taktiska och spelmässiga skillnader Tottenham genomgått under Ange Postecoglou. Under Mourinho och Conte var det kontringsfotboll för hela slanten, vilket kan anses vara ett passande spelsätt mot Manchester City, men under Ange har vi sett en obeveklig tro på att vara spelförande, stå högt med backlinjen och pressa motståndaren. Detta har resulterat i ett Tottenham som är mer älskvärt och underhållande, men ironiskt nog multiplicerar det ångesten inför mötet mot City.

Missförstå mig rätt. Jag tycker inte att Ange borde frångå sin filosofi och jag säger verkligen inte heller att jag hellre skulle vilja se fotboll á la Conte eller Mourinho på söndag, men jag tror att vi supportar måste stålsätta oss mentalt och förbereda för att detta kan potentiellt bli smärtsamt. Vår högt stående backlinje, utan både Romero och Van de Ven, riskerar att bli överkörd av Haaland.

Finns det några ljusglimtar då? Om vi frångår mikroperspektivet och zoomar ut till en mer helhetstäckande bild går det inte att förneka att mycket pekar i rätt riktning. Vi har en tränare som vi kan ställa oss bakom, som spelar den fotbollen vi vill se och som har en otroligt sund syn och relation till klubben. Vi har också ett ungt och utvecklingsbart lag som verkar trivas tillsammans. Detta är definitivt ett Tottenham som jag kan ställa mig bakom, med glädje, och skulle det bli en fjärde förlust i rad på söndag är jag säker på att stämningen inom klubben och hos supportrarna kommer bibehållas och vara relativt god. Vi måste se på detta projekt mer långsiktigt.

När det kommer till startelvan tror jag att Ange kommer spela Dier istället för Emerson i mittlåset för att på något sätt stärka försvarets luftspel, jag tror också att Sarr kommer tillbaka till mittfältet tillsammans med Bissouma som är tillgänglig igen efter avstängning. Bryan Gil tror jag ställs åt sidan medan Lo Celso för chansen igen. Om det stämmer ska det bli intressant att se om Dejan eller Lo Celso utgår från det centrala mittfältet. Jag tyckte själv att Dejan såg otroligt stark ut centralt mot Villa och det kan mycket väl bli så att Lo Celso och Kulusevski växeldrar mellan de centrala och kanten.

Jag hoppas självklart att min domedagsprofetia inte slår in på söndag, men oavsett hur det går får vi inte glömma att skutan är på rätt köl och att det faktiskt är kul att titta på Tottenham spela fotboll igen. Jag håller alla möjliga tummar för poäng, men också för att det inte dyker upp fler skador. Up the Spurs!

COYS!

Axel Paulsson