Inför Tottenham – Aston Villa

Ännu ett landslagsuppehåll är till enda och tillbaka till verkligheten. Frågan man ställer sig är till vad man kommer tillbaka till? Dom två senaste matcherna har lämnat en hel del ytterligare att önska och samtidigt skapat frågor för framtiden. Är truppen för tunn, var det bara flyt innan och är det nu vi väcks ur drömmen som inledningen skapat?  Dom vanliga  frågorna för en luttrad spurssupporter, men främst så vågar man väl aldrig riktigt tro, även om det var nära efter starten så fanns det ändå där i bakhuvudet, ”snart så vänder det”.

Denna helg är det inte vi som inleder omgången då matchen mot Aston Villa spelas först söndag kl 15:00. Inte riktigt lika het match som den på lördagen mellan City och Liverpool men ändå en toppmatch mellan 4:e placerade Spurs och 5:e placerade Villa. Bara en poäng skiljer lagen åt i nuläget och formmässigt är det ganska lika med Spurs med 3 vinster och två förluster på dom fem senaste och Villa med 3 vinster, en oavgjord och en förlust. 

Noterbart är att Villa är det näst målgladaste laget i ligan med 29 fullträffar, bara City är bättre med 32. Även noterat att man inte vinner med uddamålet, vanligtvis 3–1, och vinner man inte så blir det ofta större siffror i backen som 5-1 mot Newcastle och 3-0 mot Liverpool. Dock känns mönstret som att man slår dom lagen man vill vara före så som Fulham, Luton, West Ham, Brighton, Chelsea, Everton, Crystal Palace, Burnley. Klart finns det undantagen med  kryss mot Wolves och förlust mot Nottingham, men ändå någon sorts mönster. Slutsatsen jag drar av detta är att det är ett stabilt lag vi ställs emot som kommer vara med där uppe och slåss om Europaplatserna.

Inför söndagens batalj så störs Villa något av skador. Mings och Buendia anses som borta som följd av knäskador. Både Cash och McGinn spelade inte/gick av för Polen resp. Skottland under landslagsuppehållet. Samt Diego Carlos ådrog sig en smäll mot knät senast mot Fulham. Även Ramsey förväntas starta vid sidan som följd av problem med fotleden.

Trolig startelva blir dock enl. följande:

Mycket fart framåt och säkert några fel. Men vem bryr sig egentligen om motståndarna?

I vårt älskade Spurs så är läget aningen oroande. Romero fortsatt avstängd och Bissouma har uppnått sina fem varningar vilket leder till avstängning (starkt jobbat ändå med det röda som bonus). Van de Ven fortsatt borta för sin bristning och Maddison för sin fotled, dom gör därmed sällskap med Richarlison, Sessegnon, Whiteman, Perisic och Salomon på skadelistan. Tveksam till start är även Udogie som missade Italiens senaste match som följd av skada.

Detta ger en stukad startelva som förhoppningsvis ser ut som följer: Vicario i kassen, Udogie till vänster (håller tummarna) Dier och Davies i mitten och sedan Porro till höger. Har varit spekulationer om att Royal kan gå in som mittback för att ge försvaret lite mera fart men känns mera som en tv-spelslösning än som ett verkligt scenario. På mitten har vi att välja på Sarr, Höjbjerg, Bentancour, Lo Celso och Skipp. Många som hoppas att dansken petas till förmån för Lo Celso eller Bentancour. Kan dock se ett värde i att ha en ledare som Höjbjerg på plan. Sarr känns given varpå sista platsen står mellan Bentancour och Lo Celso, där känns Bentancour närmast. Han fick även lägligt med speltid för sitt Uruguay under landslagsuppehållet. Skipp känns tyvärr iskall och Lo Celso kommer in i 73:e. Slutligen framåt så känns allt ganska givet. Johnson till vänster, Son i mitten och Kulan till höger. Gil ska ha imponerat på träning men inhoppet mot Wolves senast kändes mest som han sprang rakt in i motståndarna och kom ingenstans. Veliz finns på bänken och kan säkert få några minuter om vi jagar mål eller leder betryggande.

Känslan inför matchen är mera som den brukar vara än hur den varit under inledningen av säsongen. Lite oroande med alla som är borta och man vet inte riktigt vad man skall förvänta sig. Dock med skillnaden mot tidigare säsonger att man alltid kan förvänta sig att vi kommer gå framåt och inte parkera bussen. Detta kan leda till att det gör ont som mot Chelsea men samtidigt, vem kommer ihåg en fegis?

COYS!

Gustaf Jonsson