Arsenal – Tottenham 1-1

Innan avspark är det dags att gå igenom lagen och det finns ett par överraskningar i startelvan. Mauricio Pochettino har valt att spela med en trebackslinje istället för den vanliga fyra där får stora ansvaret i mitten Kevin Wimmer med Jan Vertonghen till vänster och Eric Dier till höger. Det betyder att Kyle Walker och Danny Rose i princip spelar på mittfältet, på flankerna, med Moussa Dembele och Victor Wanyama i mitten. Dele Alli knäskadade sig på gårdagens träning och måste dessvärre titta på från sidlinjen. Unge Winks som ryktats få chansen från starta får istället börja på bänken men däremot sätter Pochettino Harry Kane på planen från start. Arsenal ställer upp starkt och skadade Theo Walcott är tillbaka i startelvan.

Efter de inledande fem minuterarna har bollen redan hunnit korsa mittlinjen x antal gånger och jag är redan helt psykiskt utmattad. Efter tio minuter har matchen tappat mig helt. Bollen flyger kors och tvärs och spelet känns stressigt. Hela första halvlek är enbart ett myller av röda och vita spelare som springer fram och tillbaka. Misstagen är många och passningarna kan hamna lite vart som helst. Det är frustrerande att se på och det finns ingen vitklädd spelare som kliver fram för att styra upp saker och ting. Det finns små glimtar av hopp emellanåt där Tottenham kommer fram starkt men avsluten är inte skarpa nog och turen är inte på vår sida.

Arsenals mål i den 42:a minuten är ett ruttet sådant. Att få se Wimmers namn i startuppställningen var ett välkommet tillskott men att sedan se honom vara en av de svagaste spelarna i försvaret och därtill vara den som försakar Arsenals mål är enbart en stor besvikelse. Många argumenterar för att målet var offside, med flertalet Gunnersspelare som stod i offsideposition, men det hjälper föga då målet godkänns. Det var Tottenham som började starkast men Arsenal har långsamt jobbat sig in i matchen och i slutet av den andra halvleken är det värdarna som är det kraftfullare laget, med ett par målchanser och luriga genomskärare.

Andra havlek inleds bättre och Tottenham ser till att få hålla i bollen lite mer. I den 51:a minuten blir Dembele fälld precis innanför straffområdet och får en straff tilldelat sig, ett beslut som på reprisen visar sig vara riktigt. Det är Kane som stegar upp till straffpunkten utan tvekan och sätter den iskallt mitt i målet medans Cech slänger sig åt sidan. Ett extremt viktigt mål som vänder på matchbilden och Tottenham ser nytända ut och får en stund av överläge, där de pressar på och har ett par halvvassa chanser. Wenger gör ett par viktiga byten där han sätter in Aaron Ramsey och senare Olivier Giroud samt Alex Oxlade-Chamberlain medans Pochettino först senare väljer att ta ut Kane för att ersätta med Vincent Janssen istället.

Runt 80-minuterssträcket får Eriksen en bra frisparksmöjlighet en bit ut i planen och han skickar in den. Bollen går via flertalet spelare in i stolpen men för ett ögonblick kunde alla Tottenhamfans se den där bollen glida in vid Cechs vänstra stolpe och känna de där segerrusiga känslorna. Det hände dock inte och i slutändan fick de båda lagen gå hem med en poäng vardera. De sista minuterarna var livliga och det fanns möjligheter men turen var inte på någons sida.

Resultatet var i slutändan rättvist och jag tycker att vi gjorde en riktigt bra match, med tanke på att vi kommer från en serie svagare matcher medans Arsenal har haft flyt och gjort bra resultat. Vad som frustrerar mig men samtidigt gör mig stolt är det faktum att Pochettino ännu inte har förlorat ett North London Derby och nu har slagit ett nytt rekord som den ende Tottenhamtränare att inte förlora sina första fem derbyn mot Arsenal, men det handlar också om fyra oavgjorda matcher och en vinst. Vi har definitivt laget och tränaren för att kunna slå dem och det borde inte vara några problem. Idag hade vi dock inte en Kane i matchform och det hade kunnat göra hela skillnaden, men även Arsenal hade med lite tur kunnat få in ett till mål.

Vad vi måste fokusera på är att få igång målgörandet igen och hoppas att Toby Alderweireld kommer tillbaka så snart som möjligt så vi kan få tillbaka det ordinarie försvaret. Vi har spelat tillräckligt mycket på tur och har fortfarande inte förlorat en match, men oavgjorda resultat kommer inte att ge oss någon ligatitel eller Champions Leagueplats till nästa år. Överlag var det absolut en godtagbar insats men jag hade förväntat mig mer, nu när kraven är något högre.

/ Emma Tobiasson