Tottenham – Leicester 2-2 (FA-cupen)

Med hela sju förändringar i startelvan sen senaste matchen mot Everton välkomnar Tottenham, Leicester City som har 8 förändringar i sin startelva sen deras senaste match. Vorm, Rose, Wimmer, Alderweireld, Tripper skapade den defensiva linjen. Dier och Carrol i mitten framför dessa bjässar. Chadli, Eriksen och Son skulle stå för kreativiteten och framspelningarna till ungtuppen på forwardsposition, Josh Onomah. Den största skrällen i denna startelva var väl ändå kanske att Danny Rose fick bära kaptensbindeln. Helt rätt i mina ögon, orimligt i andras. Själv håller jag Rose väldigt varmt om hjärtat då han oftast visar känsla för klubben och går sällan på annat än 100%. Denne britt lägger inga fingrar emellan om det är en 50/50 duell. Jag älskar det.

Första halvlek börjar väldigt bra. Matchen påminner en hel del om just matchen mot Everton. Vi skapar målchanser, vi har 75% av bollinnehavet och Spurs styr matchen. Det dröjde bara 9 minuter innan Tottenhams danska stjärna hittade nätmaskorna bakom Kasper Schmeichel. Efter ett fint uppspel utav Carrol till Onomah som med god speluppfattning skickar den vidare till Chadli som på ett tillslag avslutar. Ett avslut som Kasper däremot räddar men lämnar returen i famnen på Eriksen som kan skjuta upp Spurs i en 1-0 ledning. Skönt tyckte jag att det var just Eriksen som fick lägga in den i buren. Det har inte riktigt gått lika bra som vanligt den senaste tiden för honom och det syntes att han tyckte det var lika skönt som jag att han fick göra det målet. Det var vad jag iallafall kunde tyda på hans firande av målet.
Kort därefter får ’The Foxes’ en hörna efter ett omdiskuterat försvarsagerande. En hörna där Marcin Wasilewski löper ifrån sin markering och distinkt kvitterar. Mer en bra löpning än ett sämre försvarspel. 1-1.
Spurs fortsätter att ånga på. En hel del fina anfallskombinationer men dessvärre inget som riktigt lönar sig. Återigen, väldigt likt Evertonmatchen. Eriksen och Carroll tycker jag gör ett fantastiskt jobb i första halvlek. Dom kommer ner och i princip tar bollen från Wimmer och Alderweireld för att sedan sätta igång ett anfall och spelar borta ytterst få bollar. Satt i soffan och kunde inte sluta att jämföra duon med Modric och Van der Vaart i deras liljevita tider.

Andra halvlek gör Foxes ett byte som skulle visa sig vara ett genidrag. Shinji Okazaki kommer in från bänken och 3 minuter efter dribblar han sig förbi i boxen och får in bollen bakom Vorm. 1-2.
Halvleken går i ungefär samma dans som första halvlek. Dock med ett något långsammare Tottenham med sämre fantasi. En hel del bolltapp då man ”kladdat” för mycket på boll. Känns som om Spurs kört fast.
Då gör Poch’ det jag så länge tyckt han varit lite sämre på. Tidiga byten, ett försök till att ändra matchbilden till Spurs fördel. Tyvärr anser jag inte att denna gång det gör så stor skillnad. Kane, Bentaleb och Alli kommer in istället för Chadli, Carrol och Dier men ingen utav dom nyinbytna kommer riktigt till rätta. Firman Alderweireld/Alli försöker snickra ihop en långboll med en skarvnick på mål men utan lycka. Det är svårt att spela och luckra upp ett lag som har matchen precis där dom vill.

I den 88:e minuten lyckas ändå Danny Rose (planbäst) ta sig in i boxen med bollen där Dyer (Foxes) slår undan bollen med handen. Straffspark och med inget snack om saken kliver Kane fram och dundrar in kvitteringen.

2-2 slutade matchen om med det innebär omspel. Datum och tid är ännu ej bestämt.

För första gången på väldigt länge tyckte jag att jag skymtade lite trötta ben hos en del spelare vilket oroade mig. Tär Pochetinos filosofi för mycket på kropp och själ eller såg jag bara i syne?

Matchens bästa:

Poch’ matchcoachning.

Danny Rose lös av självförtroende efter att fått bära kaptensbindeln. Storspelade och stod för dem allra flesta anfallen på sin vänsterkant.

/Lucas Strömberg

Spelarbetyg:
Vorm – 5
Rose (C) – 7
Alderweireld – 7
Wimmer – 6
Trippier – 7
Carroll – 7
Dier – 5
Chadli – 6
Eriksen – 7 (mål)
Onomah – 6
Son – 5

Inbytta:
Alli – 6
Bentaleb – 7
Kane – 6 (mål)