Matchrapport: Tottenham vs Aston Villa

Birminghamgrabbarna fick åka hem poänglösa. Ett tydligt irriterat Aston Villa var det som kom och besökte White Hart Lane. Ett AFC med turbulens i klubben, inte med mindre än 90 minuter innan matchstart då Micha Richard blev avstängd 1 match av FA efter hans upptåg i spelartunnel förra lördagen emot Swansea. I inför rapporten nämnde jag även att Villas nya tränare var vid namn Kevin MacDonald vilket inte stämde helt riktigt nu i efterhand. På den tjänst som MacDonald skrev på för stod det ”Caretaker Manager”. Vilket innebär en tillfällig lösning helt enkelt. Tidigare under matchdagen presenterades Remi Garde (f.d Arsenal spelare) som Aston Villas nya Manager. Denne fransos senaste tränaruppdrag var i Loyn men som ni kritat på för detta klassiska Premier League lag i 3.5år. Man kan förstå oron i laget med allt som snurrar runt klubben för tillfället.

Tottenham ställde upp med den startelvan jag önskade, dock med lite rotation på platserna.
Lloris, Walker, Alderweireld, Vertonghen, Rose, Alli, Dier, Lamela, Dembele, Eriksen och Kane. Vertonghen gör sinn 100:e match för det liljevita laget i A-lagströjan. Walker gör sin 200:e match i Premier League, 185 starter för Tottenham och 15st för Aston Villa på lån från Londonklubben.

21 : 00 blåser domare Mike Dean igång matchen och det är tydligt vilket lag som snor åt sig taktpinnen först, Tottenham Hotspur. Ett rakt spel framåt hotande löpningar direkt gör det svårt för Villa och dom får inte grepp om någon motståndare och det blir förvirrat direkt. Rose och Eriksen spelar varandra ett par gånger innan Mousa Dembele gör en löpning längs kanten och Rose lägger bollen på en tom yta. En till synes relativt ofarlig boll som Demebele får över både sig och sin motståndare och här gör han något som inte många många andra spelare skulle gjort. Med en lila, blå och vit ryggsäck i form av Clark springer detta kraftpaket till #19 in som ett djur i straffområdet. Han står upp, han springer, han håller ifrån och tunnlar Guzan mellan stolparna. Har en känsla av att dom flesta, tyvärr, hade lagt sig ner. Att spela honom centralt verkar ge resultat och det måste Pochettino insett nu. Jag skrev ju avigare denna belgare är, desto bättre spelar han och avigt blev det. Så avigt att Westwood fick kliva av senare i matchen pga. en formstark Dembele.

Efter målet känns matchen dessväre lite chanslös. Visst, bollinnehavet är klar stor fördel Spurs men fantasin verkar tyna bort, lite. I 25:e minuten får Kane en halvchans som resulterar i en hörna och en hörnvariant som Rose nästan smäller in. Många föredrar Davies före Rose men mitt val är klart och det visar han denna match men en inställning som är ”Allt eller inget”, jag älskar det.

’45+1
Vänsterkanten som haft bollen större delen av matchen kommer igenom ytterligare en gång. Ett inlägg till Kane som oturligt nog inte letar sig in men lyckligtvis letar sig fram till den unge Dele Alli som inte gör några fel och spänner till vristen och smäller in bollen i Guzans högra sida.

I halvtid kan man bara konstatera AFC’s frustration över situationen dom sitter i. Matchen dom spelar och grubblar på i omklädningsrummet men självklart klubbens situation. När varje blåsning emot dom ser ut som en världskatastrof och det ser nästan ut som dom skulle kunna bryta ihop till tårar när som helst. Om inte spelet klaffar blir det bara ännu mer salt i såren med några tvivelaktiga dombeslut emot sig.
Tottenham tycker jag ändå spelar avvaktande. Jag hade velat se ett spel lite mer forcerande, lite mer chansartat, lite mer fantasi och oväntade handlingar. Istället spelar vi säkert, lugnt och så få misstag som möjligt. Så som alla fans redan vet är att en 2-0 ledning fördel Spurs sällan räcker utan att det ska bli oroligt så varför inte fortsätta ånga på och försöka gå till halvtid med ännu fler mål i halvtid mot tabelljumbon? Visst, det är dumt att klaga över en 2-0 ledning men när chansen finns att fortsätta sätta hårdpress framåt tycker jag man ska göra det.
85% utav alla anfall går genom Spurs vänstersida där just Eriksen och Rose gör det jättebra. Med större variation ställer vi fler frågor till våra gäster men dom få gångerna duon Lamela/Walker försöker komma framåt resulterar det oftast med ett hemspel till Toby som spelar över den till Rose och vips, så är vi på vänsterkanten igen. Kan väl kanske ha någonting med att göra att den viss dansk befinner sig där.

Andra halvlek sparkas igång. Villa har försökt ändra matchbilden med ett offensivt byte. Den första delen av andra halvlek fortsätter i samma spår som första slutade. Tryggt, säkert och lugnt. Om jag gillar det?  Nej, inte alls men kanske dags att lägga dom focerande tiderna med Bale, Modric och Van der Vart bakom sig, även fast det är svårt.

Eriksen får sin första frispark efter en timma spelad. I muren.

Kane försöker gång på gång bryta igenom från vänster sidan, men det vill sig inte riktigt. Med blicken enbart på bollen så ser han inte passningsalternativ och man ser tidigt om han tänkt gå själv, vilket han ofta vill.  Tyvärr snubblar han en hel del på bollen denna match.

’68 Planbäst Dembele får kliva av och göra plats för Ryan Mason. Skönt att se att han får en del matchminuter i benen denne britt.

’70  ”Eriksen-sen-sen he’s our number 23” börjar gunga över White Hart Lane när han kliver fram för sin andra frispark i ett ännu bättre läge.  Strax utanför, man kan inte vara bäst jämt.

I 73: minuten börjar ”Spurs 2-0 ledning syndromet” uppdagas. Oro, förtvivlan och ilska är symptomen. Dier som varit tryggheten själv slår bort bollen i öppet gap och AFC får ett bra läge.
Ett tryck från Villa byggs upp och ett reduceringsmål är bara en tidsfråga.

’78 Mason springer klumpigt in i Dier vilket resulterar i bolltapp. En farlig Ayew fångar upp bollen och avlossar ett hårt skott som tar på Toby och Lloris är chanslös. Onödigt men inte någon överraskning. 2-1

’82 Rose skadad, byts ut mot Davies.

’83 Sitter på nålar och skriker för full hals när Villa återigen får en chans via en luftduell. Lloris och Davies lyckas ändå rädda upp situationen.

’85 Nära ett kvitteringsmål från Ayew som testade kängan igen, nu från 18 meter.

’88 En trött Alli som varit superb lämnar planen för 1 år yngre Onomah.

I slutet på matchen är Lamela planbäst. Tottenham bestämmer sig för att spela av tiden som är kvar utan att Villa ska få bollen, exakt detta gör han excellent. Han visar styrka, klokhet och finess. Att gå för en knockout genom ett mål verkar inte vara aktuellt.

’90+3 En pigg och fräsch Ben Davies gör ett genombryt och får loss Eriksen i centralt, på högerkanten finns Lamela. Frispelad blir han och än en gång imponerar han med ett tänk ”Laget före jaget”. Istället för att försöka ta åt sig äran själv serverar han bollen med så mycket smör på till Harry Kane som enkelt men bestämt kan smälla in den i krysset. Glädjejubel.

Slutresultat 3-1. En klar vinst.

3 bästa:
Dembele fick spela centralt, han fick vara avig och han fick dominera. Planbäst med 70 spelade minuter.
Kemin i laget verkar vara grymt god och det ser ut som dom flesta verkar njuta av tillvaron.
Kane gjorde mål och Lamela assist. Få igång dessa två grabbar tror jag är extremt bra för Spurs.

3 sämsta:

Byten kommer alldeles för sent, i mitt tycke. Hur lätt är det för Onomah att åstadkomma något på 5 minuter?
Alderweirelds fot var inte lika säker som vanligt.
Att jag inte kunde vara med på THSS-resan och göra en high five med statsministern vid slutsignalen med en öl i andra handen som tydligen var på arenan.

Med ytterligare 3 poäng inkasserade placerar vi oss på femte plats i tabellen och det ser ljust ut. Nu gäller det att hålla i den goda formen för dem kommande tuffa mötena.

Väl mött.
/Lucas Strömberg