Leicester City v Tottenham Hotspurs 1-1

Omgång nummer 3 är avklarad och Tottenham ligger på en 14:e plats med 2 poäng och -1 i målskillnad. Innan säsongen drog igång så var det väl kanske inte såhär man trodde Pochettino och hans mannar skulle se ut. Men jag är inte direkt förvånad, kikar man tillbaka på tidigare säsonger som tex förra säsongen och sista säsongen med Gareth Bale så vill jag minnas att dom första 5 omgångarna inte gick riktigt som planerat. Så att fortfarande hålla huvudet högt med en positiv inställning gör man rätt i även fast det är tungt dagen efter en 1-1 match mot Leicester.

Vi börjar matchen med en startelva som tidigare omgångar förutom att behöva byta bort våran danska kreatör, Christian Eriksen pga. knäskada. Resulterade i att Lamela fick kliva in i mitten bakom Kane.
Lloris( c ) Walker, Alderweireld, Vertonghen, Davies, Davies, Mason, Dembele, Chadli, Lamela, Kane.

FÖRSTA HALVLEK

1’-15’.  Matchen börjar segt, långsamt med många misstag och första 15min var rent frustrerande. Satt och undrade om dom ens pratade med varandra på planen då enkla misstag symboliserade matchstarten. Släppte enkla inkast, tappade bollen till motståndare som kom i rygg osv.

24’. Det tog alltså 24 minuter innan Spurs fick ett riktigt etablerat anfall med inlägg av kvalité och en chans framför mål.

25’. Cooling break. Varmt i mitten av England i staden Leicester och domare Martin Atkinson hade begärt en vattenpaus. Jag tror även jag själv behövde en vattenpaus ifrån soffan och teven.
Känslan då: Frustration, nervositet, uppgivenhet, inte ofta man saknar en dansk.

28’. Det som ofta symboliserat spel ifrån Pochettino är ett presspel med hög press och pigga fötter från samtliga spelare, vinna bollen högt och sedan ha ett lika högt bolltempo med hotande passningar, alltså framåt. Såg ut som att dom glömde att prata om det i vattenpausen. Leicester fick ta ner många höjdbollar ohotade samt jakten på andra bollar såg ut att vara obefintlig. Tottenham var varken först på bollen, heller inte tvåa eller trea om nu så fallet var.

30’. Spelaren som ändå försöker komma  framåt med bollen får tyvärr inte några vettiga löpningar gjorda åt sig som kan öppna upp för honom eller få chansen att slå en djupledsboll är Dembele i mina ögon. Han är stark och håller undan motståndare, spelar heller inte bort lika mycket boll som andra. Belgaren är inte känd för att skjuta lika ofta som Townsend utanför straffområdet men hade på 30 minuter kommit till avslut två gånger.

38’. Walkers FÖRSTA löpning runt Leicesters ytterback. Slutat komma runt sin försvarare, måste ske oftare.

HALVTIDSPAUS.
Rensningar i motståndarnas famn, lågt bolltempo och många misstag speglar första halvlek. Bäst på planen var Albrighton i Leicester. Som Kåmark påpekade i studion så stod det ungefär 70-200 i antal passningar fördel Tottenham. Men hur många var egentligen hotade? Hur många chansade med en boll mot en djupledslöpande Kane eller Lamela. Samtidigt kan man ifrågasätta våra båda två anfallare. Hur många löpningar tog dom? Stod mest Lamela och väntade på boll strax utanför 16 metarlinjen? Frågorna var många och man vet att något inte stämmer då Erik Niva och även jag själv saknar Andros Townsend. Eller ja, en Townsend typ. Som jag även nämnde i ”inför rapporten” så syntes det tydligt att Spurs saknade en lagpappa då Mason och Dier inte ens tillsammans kan styra upp matchen när vi startar som vi gör. Mason i mina ögon tålde inte alls solen då han var seg, spelade onödigt svåra bollar i luften då dom kunde rullat längs gräset. Värmeslag? Dier däremot, han såg man tydligt att han inte gillade den stekheta solen då han föredrog att befinna sig i skuggan mest hela tiden, passningsskuggan.
Känsla då: Likt den i ”Cooling Break” fast mer uppgiven och längtan efter en Dele Alli.

ANDRA HALVLEK

45’. Denna halvlek börjar likt den första. Inga byten i halvlek för att försöka förändra matchbilden så tidigt som möjligt.

62’. Det tar lite över en timme för dom liljevita att få till sitt första genombrott med Kane som sista man på bollen. Ett vackert uppspel med många inblandade, tråkigt nog lyckas inte Harry få till ett ordentligt avslut. Förståligt  med 3-4 blåa räver omkring sig.
Känsla då: Äntligen! Nu släpper det! COYS!

64’.  En trött Lamela utan flyt byts ut mot Dele Alli.

68’ Stolpträff av Leicester och inte så förvånande att det var just Mahrez som var den som avslutade. Davies var den som bäddade upp för det också med ett misstag på egen planhalva.
Känsla då: Pulsen steg från 90 till 180 på en sekund, nervös.

70’. Ytterligare ett ”cooling break”. Ryan Mason har inte hittat sin form från förra säsongen denna match tyvärr. Det har väl ingen gjort hittills men man vill honom så väl denne britt, kanske därför man lägger lite mer märke till honom då allt inte klaffar.

75’. Någonting hände när Alli kom in, nytändning och lite mer fart på benen hos de flesta och Alli lyckas få fram en smörpass till Kane som blir neddragen någon meter eller två utanför straffområdet.

76’ Planbäst i Spurs, Dembele byts ut och in kommer Carrol som sedan skulle bli relativt osynlig.

81’. I samma stund som jag frustrerat noterar med stora bokstäver ”VILL INGEN FRAMÅT!?” då Alderweireld får driva bollen framåt ett par gånger men ingen springer på löpningar, kollar jag upp från mitt papper och ser Kane slå ut bollen till en Chadli som slår bollen mot bortre stolpen och ingen mindre än Alli vräker sig fram och lyckas nicka in bollen. 0-1
Känsla då: COYS! Alli jag ska köpa din tröja! Eufori.

81’. Från avspark: en långboll offensivt för Leicester, en skarv till Mahrez. Kvalitativt avslut. 1-1
Känsla då: Men va f*n….

88’. Mason ut, Bentaleb in.

SLUT.

Summa summarum så är det väl ett rättvist resultat då inget utav lagen ådstakom något spektakulärt och Premier Leagues tråkigaste match hittills var spelad. Spelet speglade inte Pochettinos spelfilosofi alls.

Bäst i Tottenham: Dembele och Alli som uträttade mer på 30 minuter än vad många andra gjorde på 90.  Han tände även något inom laget, en gnista tändes i 64:e minuten då han klev in på planen.

Mason och Dier behöver granska matchen tillsammans med Pochettino och se hur dom kan göra nästa bättre.

En dansk, en lagpappa och en initiativtagare saknades. Som tur är så är det många lag som inte har gått med rena vinster dom första omgångarna så vi halkar inte efter allt för långt. Men en vinst på White Hart Lane mot Everton i nästa omgång måste ändå vara målet för spelare, ledare och fans.

On to the next one!
COYS!
/Lucas Strömberg