Ett halvår med Spurs

Året rinner mot sitt slut. Lite mer än hälften av matcherna säsongen 2006/2007 är spelade.

Inför årets upplaga av Premier League fortsatte lagledningen sin vana trogen att klokt och strategiskt rekrytera unga, hungriga och talangfulla spelare och skeppa bort det utslitna och gamla gardet tillsammans med de spelare som inte höll klassen. Ynglingarna Dorian Dervite, Tomas Pekhart och Benoit Assou-Ekotto anlände med goda vitsord från olika håll.

Samtidigt tackade uppskattade veteranerna Goran Bunjevcevic och Noureddine Naybet för sig. Dean Marney, Johnnie Jackson, Mounir El Hamdaoui, Stephen Kelly var yngre förmågor som blev tvungna att packa sina väskor. Ledningen var fullt medvetna om att de aldrig skulle kunna uppfylla de höga kraven som spelare i Spurs. När styrelsen mottog ett bud för vänsteryttern Andy Reid kunde man inte heller säga nej.

En försäljning som drog ut på tiden var däremot Michael Carrick’s övergång till Manchester United. Spurs och Martin Jol ville inte bli av med spelfördelaren, men nordengelsmannen insisterade prompt på att han ville flytta till Old Trafford. Jol vill inte hålla kvar någon spelare mot sin vilja och till slut såldes Carrick för hela £14 miljoner. Övergångsbeloppet kan till och med stiga till £18 miljoner. Många supportrar var missnöjda med förlusten av lagets kanske bäste passningsspelare, men snart skulle det visa sig att detta var ett mästerdrag.

För att balansera förlusterna och spetsa truppen ytterligare snappades fem erfarna spelare upp. Först att knytas till Spurs blev bulgariske stjärnanfallaren Dimitar Berbatov. 25-åringen värvades från Bayer Leverkusen där han fullkomligt öst in mål de senaste två åren. Kort efter att Elfensbenskusten slogs ut ur VM anslöt mittfältaren Didier Zokora till norra London. Flera såg ivorianen som självklar ersättare till den flyktande Carrick.

Ett kärt återséende blev det när Mido återvände till de brittiska öarna efter att ha varit tillbaka en kort sväng i Roma som omgående deklarerat att han var persona non grata. Pascal Chimbonda blev näste spelare att stiga ombord på Jols skuta. Fransmannen jagades av Spurs ända sedan i våras. Slugaste av värvningen av dem alla är sannolikt affären där Steed Malbranque köptes billigt från Fulham. Den kortväxte teknikern har under fem säsonger i Fulham tillhört ligans spelskickligaste offensiva krafter och kan spela på flera olika mittfältspositioner.

Tottenham startade ligaspelet illa. Våra liljevita krigare åkte på en käftsmäll direkt mot ett heltänt och vilt kämpande Bolton på bortaplan. Däremellan vann vi övertygande mot oglamourösa nykomlingen Sheffield United. Men efteråt följde flera svårsmälta förluster, vilket medförde att några otåliga supportrar talade om att kicka Martin Jol. Vändningen kom i UEFA-cupen. Spurs tvålade dit Sparta Praha och några av nyförvärven började hitta rätt.

Allt efterhand har laget hittat tillbaka till rytmen och passningsspelet har börjat stämma. Från och med i slutet av september och fram till i mitten av december noterades faktiskt Spurs för endast två förluster. Detta inkluderas av fem raka segrar i december. Spurs kan även stoltsera med 13 raka vinster på White Hart Lane innan den något snöpliga förlusten mot Liverpool på årets näst sista dag.

Tyvärr har den bleka starten och mediokert bortaspel betytt att vi ligger efter förra årets fina uppvaknande från en sovande jätte till en respekterad fotbollsklubb. Höstens känslomässigt svåraste debacle är brakförlusten mot ärkerivalerna Arsenal på deras nya arena Emirates Stadium. Värst av allt var inte resultatet 0-3 utan Spurs loja, veka och omotiverade uppträdande. Vi klarade inte heller av att trycka dit de två andra röda jättarna Manchester United och Liverpool. Alltid lika frustrerande. Spurs spel på bortaplan i Premier League är en ren pinsamhet. Inte förrän den 17 december lyckades vi med bedriften att ta tre poäng. Offret blev Manchester City. Minst sagt bedrövligt.

Desto roligare är då vår fantastiska seger mot Chelsea. Första ligavinsten mot de blåklädda sedan 1990 och ett sällan skådat propagandaspel kryddat med två fina mål av Michael Dawson och Aaron Lennon. Ytterligare glädjeämnen som måste nämnas är 5-1 mot Charlton och alla meriterande vinster ute i europaspelet.

Om ligaspelet har varit av blandad framgång har cupspelet tvärtom varit riktigt lyckat. I Ligacupen har Spurs undvikit att åka på minor mot mindre famösa motståndare och betat av flyttfåglarna MK Dons, skräckmotståndarna Port Vale och skrällgänget Southend. Tottenham är framme i semifinal och dubbelmöten väntar mot antingen Arsenal eller Liverpool.

UEFA-cupen har hittills varit en enda lång eriksgata. Vår spelstil tycks passa ypperligt för Europa. Spurs kvalificerade sig för gruppspelet genom att slå tillbaka tjeckiska Sparta Praha och har sedan dess inte tittat tillbaka. Spurs gjorde processen kort mot Besiktas, Brügge, Bayer Leverkusen och Steaua Bucuresti, vilket gör att Jol och kompani avancerat till utslagningsfasen. Härnäst hägrar Feyenoord runt hörnet.

I dagsläget ser jag det som högst tveksamt att vi återupprepar den fina femteplatsen i Premier League från förra året, men hoppet existerar. Chelsea och Manchester United får slåss bäst de vill om ligatiteln. Väl där bakom är det ovisst. Liverpool och Arsenal har spetskompetens och är svårslagna när de spelar på toppen av sin förmåga. Båda två är däremot väldigt ojämna och exponerar sig stundtals inför genanta bottennapp. Bolton, Everton, Portmouth och Newcastle får ses som våra tuffaste konkurrenter om en plats i europaspelet nästa höst. Som tur är har våra konkurrenter tagit ut varandra och chansen till en placering bland de sex främsta är inte omöjlig.

Spurs parkerar på åttonde plats i Premier League och hoppet om en cupbuckla lever kvar genom UEFA-cupen, FA-cupen och Ligacupen. 2007 firar Tottenham Hotspur 125 -årsjubileum. Ett gott omen månne?

MATCHSTATISTIK:

21 matcher
Hemma 8 vinster – 1 oavgjord – 2 förluster, 19 – 9 i målskillnad, 25 poäng
Borta 1 vinst – 3 oavgjorda – 6 förluster, 6 – 18 i målskillnad, 6 poäng
Totalt 9 vinster – 4 oavgjorda – 8 förluster, 25-27 i målskillnad, 31 poäng

MÅLSKYTTAR:

Premier League
6 Jermain Defoe
5 Dimitar Berbatov
2 Robbie Keane
2 Aaron Lennon
2 Danny Murphy
1 Jermaine Jenas
1 Mido
1 Michael Dawson
1 Steed Malbranque
1 Teemu Tainio
1 Tom Huddlestone
1 Calum Davenport
1 självmål

Cupmatcher
6 Jermain Defoe
5 Dimitar Berbatov
3 Robbie Keane
2 Mido
2 Tom Huddlestone
1 Jermaine Jenas
1 Hossam Ghaly

VARNINGAR:

Premier League
4 Michael Dawson
4 Mido
3 Hossam Ghaly
3 Jermaine Jenas
2 Steed Malbranque
1 Pascal Chimbonda
1 Danny Murphy
1 Jermain Defoe
1 Edgar Davids
1 Ledley King
1 Didier Zokora
1 Benoit Assou-Ekotto
1 Tom Huddlestone

Cupmatcher
1 Benoit Assou-Ekotto
1 Teemu Tainio
1 Pascal Chimbonda
1 Hossam Ghaly
1 Tom Huddlestone
1 Michael Dawson
1 Paul Stalteri

UTVISNINGAR:

Premier League
1 Calum Davenport
1 Hossam Ghaly
1 Didier Zokora

Cupmatcher
–

STÄLLNING I F.A. PREMIER LEAGUE 2006/2007:

Antal matcher, vinster, oavgjorda, förluster, målskillnad, poäng.

1 Manchester United 21 17 2 2 47 13 34 53
2 Chelsea 21 14 5 2 37 17 20 47
3 Bolton 21 12 3 6 27 18 9 39
4 Liverpool 21 11 4 6 29 16 13 37
5 Arsenal 21 10 6 5 37 19 18 36
6 Portsmouth 21 10 5 6 32 21 11 35
7 Everton 21 8 7 6 27 20 7 31
8 Tottenham 21 9 4 8 25 27 -2 31
9 Reading 21 8 3 10 24 30 -6 27
10 Manchester City 21 7 5 9 17 24 -7 26
11 Fulham 21 6 8 7 22 32 -10 26
12 Aston Villa 21 5 10 6 23 25 -2 25
13 Newcastle 21 7 4 10 21 26 -5 25
14 Blackburn 20 7 4 9 21 29 -8 25
15 Sheffield United 21 6 5 10 16 26 -10 23
16 Wigan 20 6 4 10 23 29 -6 22
17 Middlesbrough 21 5 6 10 18 26 -8 21
——————————————————————–
18 West Ham 21 5 3 13 12 27 -15 18
19 Charlton 21 4 4 13 17 36 -19 16
20 Watford 19 1 8 10 12 26 -14 11