Inför Besiktas – Spurs

Nu ska vi äntligen ut i stora världen och bevisa att ”the Pride of North London” har i de stora sammanhangen att göra. Vi hade ju hoppats att få mäta våra krafter i Champions League men de förhoppningarna grusades av dålig lasagne och West Ham. Vi får helt enkelt hålla tillgodo med UEFA-cupen.

Vi har stora framgångar historiskt i de mindre cuperna i Europa med inte mindre än tre vinster. Vi vann Cupvinnarcupen 1963 genom en storseger i finalen mot Atletico Madrid med förkrossande 5-1. Det var den första segern för ett engelskt lag i en europeisk cup. Nio år senare var det dags igen då vi finalslog Wolverhampton Wanderers över två matcher, 2-1 på bortaplan och 1-1 på White hart Lane med 54 303 åskådare på plats. Martin Chivers gjorde två mål i vinstmatchen och Alan Mullery såg till att det blev en promenad till troférummet även det året med att göra ett viktigt mål i den andra matchen. Det blev ganska många promenader till det rummet under de här åren för vi var där året innan efter att ha vunnit Ligacupen 1971 och vi skulle gå dit året efter då vi vann samma cup igen. Det var självklart Bill Nicholson som var mannen bakom Spurs stordåd under 60- och halva 70-talet. Vi vann åtta pokaler under hans regim, en ligavinst, tre FA-cuper två ligacuper och två europeiska cuper. Those were the days!

Senaste gången vi vann UEFA-cupen var i en minnesvärd tvåmatchdrabbning som avgjordes med straffläggning på White Hart Lane 1984 då vi besegrade belgiska Anderlecht. Stor matchhjälte då blev reservmålvakten Tony Parks. Det var för övrigt den kanske näst störste Spurs managern Keith Burkinshaws sista match vid rodret för Tottenham.

Nog med historia, stordåd i forntiden vinner inga matcher idag. Men det är ganska mysigt att gotta sig åt den gamla goda tiden ibland. Vi är som ni vet lottade i en grupp bestående av fem lag, Besiktas (Turkiet), Bayer Leverkusen (Tyskland), Club Brügge (Belgien) och Dinamo Bukarest (Rumänien). Vi möter lagen i en enkelserie och de tre bästa går vidare till finalspel. Vi har de på papperet två svåraste motståndarna, Besiktas och Bayer Leverkusen på bortaplan.

Besiktas på İnönü Stadium i Istanbul är ingen lätt uppgift. Turkiska lag överhuvudtaget på bortagräs är ingen promenad i parken. Det är det många lag som har fått erfara. Lite kul kuriosa är att centeranfallaren Les Ferdinand representerat både Besiktas och som vi alla vet, Tottenham Hotspur. I dagens Besiktas återfinner vi profiler som brassarna Kleberson, Ricardinho, Marcio Nobre, tyske mittbacken Mustafa Dogan, kroatiske målvakten Vedran Runje och turkiske landslagsmittfältaren Ibrahim Üzülmez. De svartvitas tränare heter Jean Tigana, bollskicklig mittfältare i franska landslaget på 80-talet och sedermera manager i Monaco och Fulham.

Spurs idag har inte övertygat även om helgens kryss mot ett pånyttfött Aston Villa var ett fall framåt så har det gått grus i målskyttemaskineriet. Vi har dessutom alla våra ordinarie mittbackar och deras ersättare på sjuklistan. Någon av dem kommer förhoppningsvis att spela annars har vi ett rejält problem. Om vi kan komma hem från resan till Turkiet med en poäng i bagaget så har vi gjort det bra. En förlust behöver inte vara någon katastrof då vi kan gå vidare genom att vinna våra två hemmamatcher mot Club Brügge och Dinamo Bukarest. Men vis av erfarenhet så vet jag att vi kan slå vilket lag som helst och förlora mot vilket lag som helst. Undrar om det är det som menas med ”The Tottenham Way”?

Jag tror att vi kan ta med oss en pinne hem till London i en match som slutar 1-1. En någorlunda frisk Ledley King knoppar in bollen på en hörna i 4:eminuten för att sedan linkar han av planen för att åter ta plats i sjuksängen.

Besiktas (4-4-2):

V Runje
S Kurtuluz – M Dogan – G Zan – I Toraman
M Delgado – Kleberson – I Üzülmez – B Yilmaz
Marcio Nobre – G Gülec

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Chimbonda – L King – A Gardner – B Assou-Ekotto
A Lennon – J Jenas – D Zokora – D Murphy
R Keane – D Berbatov