Manchester United – Spurs 1-0

Spurs tråkiga trend fortsätter. I en ganska medioker tillställning avfärdar United oss utan att förta sig. Martin Jol har nu en hel del att fundera över. Hur ska vi hitta tillbaka till formen innan det är för sent?

Ny förlust, ny match utan mål framåt, nya funderingar kring hur laget ska vända på denna onda trend. Tyvärr besannades mina farhågor om att Spurs skulle gå poänglösa från plan, men jag hittade ändå en del positiva vibbar som laget ska ta med sig.

Att det inte handlade om att dra sig tillbaka och bevaka poängen visade Spurs direkt efter en ganska pigg inledning, men det tog inte lång tid innan Cristiano Ronaldo förstörde förhoppningar om en bra fortsättning. Redan i den 5:e minuten testade han Paul Robinson med ett skott med sin vänster. Frisparken United sedan fick i den 8:e minuten föregicks efter att Edgar Davids onödigt fällt sin motspelare. Frisparken är långt ifrån märkvärdig, men Robinson får ändå problem med bollbanan och boxar den inte bättre än att Ryan Giggs enkelt från nära håll kan nicka in ledningsmålet. Detta ingripande borde han avstyrt på ett betydligt bättre sätt. Efter detta fortsatte sedan Davids att tappa bollen och sparka ner de rödtröjade spelarna i nästan tjugofem minuter innan han spelade upp sig de sista tio av halvleken.

Efter det att Spurs räddat på mållinjen kom vår första riktiga målchans i den 21:a minuten när Rio Ferdinand av någon anledning bara gav bort bollen och Jermaine Jenas fick ett bra skottläge, men han skött över. Resten av halvleken förutom de tio sista var Spurs spel ganska stillastående och de bollar man sökte i djupet hittade sällan rätt adress samtidigt som United fastnade i flera offsidefällor. Spurs bästa chans i första halvlek kom i den 37:e minuten när Davids snyggt spelar fram Michael Dawson som försöker lobba, returen går fram till Ledley King som inte får till sitt avslut. Resten av halvleken tog Spurs tag i spelet och visade lite kvalitet och nu kände jag att det fanns förhoppningar om poäng.

Direkt i andra halvlek fortsatte Spurs att hålla i taktpinnen och spelade nu betydligt snabbare längs marken och redan efter 20 sekunder var King nära att nicka in en hörna och anfallet avslutades med att Jenas fick en ny bra skottchans, men även denna gång gick skottet över. Spelet böljade efter det fram och tillbaka utan att något av lagen skapade några speciella farligheter. Istället påminde Canal Plus kommentator Jonas Dahlqvist ständigt om hur passiva och stillastående Spurs var när United anföll, men vid motsatta förhållanden påminde han aldrig om Uniteds brister och påstå att United dominerade i mitten av andra halvlek var direkt felaktigt.

Spurs gjorde två tidiga byten. Redan i den 55:e minuten kom Jermain Defoe och Reto Ziegler in. Att Robbie Keane fick gå ut var självklart för han hade inte kommit till överhuvudtaget, men att Edgar Davids fick lämna planen förstod jag inte eftersom han var Spurs bäste just då. Defoe visade direkt väldigt pigga takter och fick en gyllene chans i den 67:e minuten när han från nära håll helt omarkerad skulle nicka in kvitteringen. Nu missade han chansen sedan bollen träffat axeln. En chans han självklart borde ha satt.

Cristiano Ronaldo visade egentligen bara vid ett enda tillfälle vilken fin teknik han har och ordnade en egen farlig frispark med kvarten kvar. Som tur var slog han den själv lika illa som han tidigare hade dribblat bra. Spurs fick en chans till i den 77:e minuten genom Mido, även han fick ett utmärkt nickläge nära mål, men även han träffade inte heller bollen på det sätt man hade önskat. När förre Spurs-spelaren Michael Carrick som var totalt osynlig byttes ut i den 80:e minuten klev även Ledley King av och han visade med tydlig min att det var något han inte tyckte om och Spurs backlinje lämnade sedan stora hål efter sig i mitten och Louis Saha fick två kanonlägen att avgöra matchen. I det första läget visade han på en allt för stor egoism när han inte spelade sina fria lagkompisar och i det andra kom han fri, men Robinson kunde rädda.

Sammanfattar vi matchen tycker säkert de flesta att segern var rättvis. Själv håller jag inte med om det. I andra halvlek var Spurs minst lika bra och borde satt någon av sina chanser. Mina positiva vibbar var utan tvekan högerbacken Pascal Chimbonda. I stort sett felfri och han hade flera offensiva löpningar på sin högerkant. En förstärkning som kommer att märkas. Med King tillbaka släppte vi inte in några enkla mål som tidigare. Segermålet föregicks istället av en mindre tavla av Robinson.

Visst fick jag rätt i mina antaganden att Spurs inte skulle klättra i tabellen efter dagens match fast jag såg ändå en öppning ut ur den mörka tunnel laget hamnat i och vägen mot ljuset kommer vi redan närmare på söndag den 17 september när vi tar emot Fulham och då tar klättringen mot toppen rejäl fart. Redan till jul tror jag att vi har lag som West Ham, Bolton, Fulham, Everton och Aston Villa bakom oss för nu har jag återigen fått tillbaka tron på laget som jag älskar!

Manchester United (4-5-1):

E Van der Sar
G Neville – W Brown – R Ferdinand – P Evra
C Ronaldo (M Silvestre 90) – J O'Shea – R Giggs – M Carrick (D Fletcher 79) – K Richardson (J-S Park 70)
L Saha

Avbytare: T Kuszczak, O-G Solskjaer.

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Chimbonda – M Dawson – L King (D Murphy 81) – B Assou-Ekotto
H Ghaly – J Jenas – D Zokora – E Davids (R Ziegler 56)
R Keane (J Defoe 56) – Mido

Avbytare: R Cerny, T Huddlestone.

Målskyttar:
1-0 Ryan Giggs 9

Varningar:
Mido 57
Hossam Ghaly 57
Kieran Richardson 65
Patrice Evra 90

Domare: Mike Riley

Publik: 75 453 åskådare.