Everton – Spurs 0-1

Spurs marscherar vidare. Återigen stiger Robbie Keane fram och ger oss tre poäng. Mot Everton är det framförallt försvaret som förtjänar stort beröm, i synnerhet Ledley King och Anthony Gardner.

Att traditionens makt är stark det vet vi och idag på påskafton fick vi ett nytt bevis på det. Den jag syftar på och som sedan lång tid tillbaka har haft svårt att bryta den är Everton. Tre raka förluster mot Tottenham följdes nu upp av en fjärde sedan Spurs specielle målskytt Robbie Keane avgjorde på straff med matchens enda mål. Ett mål som långt ifrån speglade matchen som var full av målchanser från båda lagen.

Det var Tottenham som hittade spelet först med sitt passningsspel längs marken tack vare ett tillbakadraget Everton som lätt Tottenham på ett ganska ostört sätt hitta sina medspelare på de ytor som fanns. De få möjligheter som skapades, där hölls sig Everton framme med ett par hörnor. En kombination av dåliga uppspel från försvarare och ett allt aggressivare Everton som tog flera initiativ, kom de in i matchen efter en kvarts spel.

Matchens första målchans kom i den 19:e minuten och den var Spurs. Anthony Gardner fick ostört nicka i straffområdet, men nicken var lam. Minuten efteråt hade både Robbie Keane och Michael Carrick skott som antingen täcktes av försvarare eller räddades av målvakten.

Resten av första halvlek var Tottenham något bättre och det var främst Aaron Lennon som började visa sin snabbhet. I den 28:e minuten tog han sig runt på sin högerkant och serverade Teemu Tainio som nickade, men Richard Wright räddade. De två hörnor som följde, blev den andra farlig när Ledley King fick ett nytt bra läge att nicka in ett ledningsmål.

Detta ledningsmål kom sedan som ett brev på posten i den 33:e minuten. Young-Pyo Lee serverade Robbie Keane en passning in i straffområdet som han förvaltade på bästa sätt genom att ta sig förbi sin uppvaktning. Fri med målvakten skulle han precis slå till bollen, då drogs han ner. Bollen gick vidare till Jermaine Jenas som sköt den i mål. Precis som i matchen mot West Bromwich var domare Webb lite för ivrig och blåste straff innan situationen är över. Keane visar dock inga nerver och satte straffen säkert längs marken i det högra hörnet otagbart för Evertons målvakt. Resten av halvleken var ganska uddlös. Det mest anmärkningsvärda var att Phil Neville inte fick rött kort när han med dobbarna före träffade Anthony Gardner mitt i magen.

Andra halvlek inleddes i ett rasande tempo med en inflation i målchanser. De första tio minuterna fick jag det till sju stycken. Först ut var Tim Cahill i Everton som fick ett gyllene läge nära mål, men han träffade inte bollen sedan Tottenhams försvarare inte riktigt har vaknat till efter halvtidsvilan Anfallet efter var det Jenas tur och som tvingade Wright till en kvalificerad räddning. Nästa chans var Defoes efter det att en Everton försvarare fått bollen i ansiktet. Ensam med målvakten borde han gjort mål, men det blev bara hörna av chansen. Några minuter senare var Cahill framme på nytt och sköt utanför i ett bra läge. Kanonanden av chanser avslutas med att både Keane och Lennon missade i avgörande lägen nära mål.

När lugnet hade lagt sig rann James Beattie igenom för Everton och gjorde mål, men vinkades helt korrekt av för offside. Efter att ha varit närmast osynlig i första halvlek började Jermain Defoe mer delaktig i spelet och visade att han ville ha mer boll och avlasta Robbie Keane, men tyvärr var han ibland alldeles för sen med att leverera bollen till lagkamrater som kom springande i djupet.

Tottenham fortsatte ändå att spela bra och det är främst på högerkanten som spelet förlades där Paul Stalteri och Aaron Lennon växlade med att oroa Evertons backlinje med nya inlägg. Med en dryg kvart kvar fick Jermain Defoe en ny chans att avgöra matchen. Med en snygg nedtagning försökte han att skruva bollen i det högra krysset. Det var bara ribban som räddade Everton från ett ytterligare mål.

Sista 10 fick Everton det allt svårare att skapa något. Lennon byttes ut och Keane klev ner på mittfältet. I vanliga fall borde man känna nervositet, men den här gången kände jag aldrig någon oro över att Tottenham skulle tappa poäng i slutet. Everton fick en chans på övertid, men man förvaltade inte den frispark man fick i ett hyfsat läge.

Summa summarum. Tottenham vann fullt välförtjänt genom ett gediget lagarbete där 3-1 bättre hade speglat spelet på plan. Några som jag ändå vill lyfta fram är Ledley King och Anthony Gardner samt Aaron Lennon, men ingen föll ur ramen den här gången. Jag lovade inför matchen att avståndet till lagen bakom skulle bestå. Ett löfte som Tottenham höll när man såg till att Everton förlorade för första gången på hemmaplan 2006. Målen sparar Spurs istället till matchen mot Manchester United på måndag. En match som jag redan ser fram emot.

Everton (4-5-1):

R Wright
P Neville – A Stubbs (M Ferrari 58) – J Yobo – G Naysmith (K Kilbane 84)
S Davies (D Ferguson 65) – L Carsley – T Cahill – L Osman – J McFadden
J Beattie

Avbytare: I Turner, D Weir.

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Stalteri – L King (E Davids 90) – A Gardner – Y-P Lee
A Lennon (C Davenport 81) – J Jenas – M Carrick – T Tainio (D Murphy 46)
R Keane – J Defoe

Avbytare: R Cerny, L Barnard.

Målskyttar:
0-1 Robbie Keane 33 straff

Varningar:
Lee Carsley 9
Phil Neville 38
Anthony Gardner 38

Domare: Howard Webb

Publik: 39 856 åskådare

Av: Anders Rockström