Reflektioner efter halva säsongen

Tottenham Hotspur FC intar i skrivande stund en fjärde plats i Premier League. Fyra. Tänk efter! Smaka på det. Fyra. Det betyder kval till UEFA Champions League. Hur många av oss hade trott det i somras?

I mer än ett och ett halvt decennium har vi trogna yids hoppats att vi ska få återse glansdagarna när Spurs var en klubb att räkna med både i England och Europa. Tunneln har varit lång och stundtals väldigt mörk. Nu i självaste januari kan jag se ljuset i slutet av tunneln. Hittills ger oss årets säsong realistiska förhoppningar.

Skälen är många. Det viktigaste är i min mening Martin Jol. Äntligen har klubben införskaffat en modern tränare med stark personlighet, brinnande motivation och en tydlig idé om hur fotboll ska spelas. Ett annat skäl är att Spurs starke styrelseordförande Daniel Levy har renoverat och moderniserat hela klubbens organisation. Allt ifrån det administrativa till tränarstaben. Spurs anno 2006 andas optimism.

Under sommaren 2004 påbörjades det som skulle kunna kallas revolution. Meriterade dansken Frank Arnesen anställdes som sportchef. Levy övertalade succétränaren Jacques Santini att ta över som manager. Till sin hjälp tog fransmannen sin tidigare följeslagare Dominic Cuperly. Holländaren Martin Jol var nog en oväntad bonus för Jacques. Även gamle hjälten Clive Allen hyrdes in som reservlagstränare. Femton nya spelare inhandlades. Några av dem är idag viktiga stöttepelare i lagbygget. Andra har försvunnit. Viktigast i detta skede var att styrelsen med Levy i spetsen visade tydlig handlingskraft och sände ut signaler att Spurs menade allvar.

Idag vet vi alla hur allting utvecklades. Santini fick kicken. Cuperly försvann med svansen mellan benen. Arnesen lockades av drösvis med rubel. Ensam kvar stod Martin Jol. Det räcker mer än väl. Spurs har klokt förstärkt laget med spetskvalitét. Inför årets ligasäsong anslöt bland andra pitbull Edgar Davids, Jermaine Jenas, Teemu Tainio, Paul Stalteri och Young-Pyo Lee. Fem lirare som mer än väl vet vad som krävs för att spela på högsta nivå.

Jol har därefter kunnat visa upp bästa facit av alla Spurs-tränare i Premier League. Betänk att vi endast har tre förluster på 20 ligamatcher. Förlusterna har kommit mot omöjliga Chelsea, oberäkneliga Bolton och desperata West Bromwich. Spurs har även klarat oavgjort mot de tre röda jättarna; Manchester United, Liverpool och Arsenal. Utöver detta imponerande upphämtningar mot Charlton, Wigan och Sunderland. Matcher som vi utifrån hur de gestaltade sig förr om åren hade förlorat eller som bäst klarat oavgjort i.

Enda riktiga smolket i glädjebägaren är debaclet mot Grimsby i Ligacupen. I övrigt har vi kunnat undvika större pinsamheter. Vi är på rätt väg. Men det är en lång väg att vandra. Var så säkra, mina liljevita vänner!

MATCHSTATISTIK:
20 matcher
Hemma 7 vinster – 3 oavgjorda – 1 förlust, 12-11 i målskillnad, 24 poäng
Borta 3 vinster – 4 oavgjorda – 2 förluster, 12-11 i målskillnad, 13 poäng
Totalt 10 vinster – 7 oavgjorda – 3 förluster, 29-18 i målskillnad, 37 poäng

MÅLSKYTTAR:
8 Mido
6 Robbie Keane
5 Jermain Defoe
3 Jermaine Jenas
3 Ledley King
1 Michael Carrick
1 Edgar Davids
1 Teemu Tainio

VARNINGAR:
9 Edgar Davids
4 Michael Dawson
4 Paul Stalteri
3 Teemu Tainio
3 Jermain Defoe
2 Andy Reid
1 Mido
1 Ledley King
1 Noureddine Naybet
1 Anthony Gardner
1 Pedro Mendes
1 Jermaine Jenas
1 Young-Pyo Lee
1 Paul Robinson
1 Michael Carrick
1 Noé Pamarot

UTVISNINGAR:
1 Mido

SPELAROMDÖMEN:
***** = Världsklass
**** = Mycket bra
*** = Bra
** = Godkänd
* = Underkänd

Målvakter
1. Paul Robinson ****
Målvaktsjätten har växt ut till Englands självklara val som nummer ett emellan stolparna. I konkurrens med Petr Cech i Chelsea är han definitivt ligans främste burväktare. Robinson agerar med enorm pondus, stort mod, kvicka reflexer och inger ett lugn som vi sällan skådat på White Hart Lane sedan Pat Jennings’ glansdagar. Om vi bortser från två misstag har Robinson varit felfri och en enorm tillgång för Spurs. I flera matcher har ”Robbo” varit avgörande med helt sanslösa räddningar.

12. Radek Cerny **
Tjecken sitter snällt på bänken. I slutet av förra säsongen hoppade Cerny in i a-laget och visade direkt sin rutin och stabilitet. I år har chanserna varit färre. Men Radek är en målvakt att lita på.

Försvarare
2. Noureddine Naybet **
Veteranen med erfarenhet av toppfotboll i mer än 15 år. Förra året lärde han Ledley King hur man styr en backlinje. I år har gamle Naybet medverkat sporadiskt genom inhopp. Placeringsförmågan, bollkänslan och tajmingen i nickduellerna finns kvar. I löpduellerna hänger han tyvärr inte med längre. Vi kan nog räkna med att Naybet gör sitt sista år i London N17. Kan redan säljas i januari. Ett antal spanska ligaklubbar har visat intresse för marockanen.

3. Stephen Kelly **
Irländaren har haft en tung höst. Petad till förmån för Paul Stalteri. När Kelly väl fått chansen har det varit som vänsterback i vevan när Erik Edman såldes till Rennes. Kelly har framtiden för sig och bör kunna konkurrera på allvar med Stalteri om platsen som högerback. Snabbhet, uthållighet och offensiva ruscher kännetecknar ”Steo” som vi gärna ser mer av.

7. Paul Stalteri ***
Kanadensiske Bundesliga-veteranen Paul Stalteri anlände i somras som en av de anonyma nyförvärven. Nu vet nog de flesta vad kanadicken går för. En hänsynslös vinnarinställning, kämpaglöd, rutin och tufft försvarsspel ger oss en fullgod ersättare till Stephen Carr. Trots sin ålder har Stalteri hunnit med åtta säsonger i Werder Bremen, och vunnit både Bundesliga och tyska cupen. Enligt min mening är Stalteri klart underskattad. Han är helt klart en av ligans jobbigaste högerbackar att möta.

16. Young-Pyo Lee ***
Lee handplockades av självaste Martin Jol från PSV Eindhoven i augusti månad. Hans ankomst tvingade Erik Edman att packa väskorna och lämna norra London för franska Rennes. Lee är en hyperaktiv vänsterback med två bra fötter, framförallt högerfoten. Sydkoreanen visade direkt upp en stark offensiv och ett stort tekniskt kunnande. Därefter har Lee blandat och gett. Ömsom vin, ömsom vatten. Förhoppningsvis hittar han jämnheten i sitt spel och blir den tillgång vi alla hoppas.

17. Noé Pamarot **
Franska muskelberget Noé ägnade sommaren åt rehabilitering. Nu är han äntligen frisk och kry igen i sitt sargade knä. Pamarot kan spela både högerback och mittback. Han gör det bra. Det lilla han får chansen. Klok, tuff och snabb.

20. Michael Dawson ****
I unge engelsmannen Dawson har Spurs hittat ett guldkorn. En klassisk stopper. Dawson är majestätisk i luftrummet, benhård i närkamperna och snabbfotad längs marken. Även passningsspelet bemästrar han utan större problem. Det bör inte dröja länge innan Sven-Göran Eriksson prövar honom i Englands landslag. Stort utropstecken!

24. Goran Bunjevcevic *
Vi som har haft glädjen att träffa “Bunje” vet vilken trevlig prick han är. Hans goda humör sprider en god stämning i laget och är viktigt för moralen. I år känns serben mer som en maskot än en spelare. Därmed inte sagt att ”Bunje” är oduglig. Han kan lira boll, men är tyvärr lite vek och långsam för Premier League.

26. Ledley King *****
Vår kanske bäste spelare efter halva spelåret. Lagkapten ”Ledders” har efter läroåret tillsammans med Noureddine Naybet vuxit ut till en av ligans bästa försvarsresar, om inte den bäste. King kombinerar ledarskap, ansvar, klokt passningsspel med brytningssäkerhet, tuff markering och målskytte. Vad mer kan begäras av en mittback. Någon som minns Sol Campbell? Jaså, inte. Tänkte väl det.

30. Anthony Gardner **
Den gänglige engelsmannen med de snabba fötterna spelade riktigt bra ihop med King i början av spelåret. Därefter åkte Gardner på en skada som höll honom borta en längre period. Precis i samband med att skadan uppkom gjorde Michael Dawson comeback. Därefter har Gardner fått agera reserv för duon King-Dawson som känns sig givna. Antingen fortsätter Tony att kämpa vidare om en plats eller ger han sig på en ny utmaning i Charlton, Portsmouth eller West Ham. Under januari vet vi mer…

Mittfältare
4. Sean Davis *
Skador har satt stopp för tuffingens framfart i Spurs. Som om inte det vore nog värvades Edgar Davids, Jermaine Jenas och Teemu Tainio. Inga dåliga konkurrenter. Nu är Sean Davis spelduglig och har fått hålla till i reservlaget. Inte ens ett inhopp i ligan. Utan att överdriva vill jag påstå att Davis’ dagar i Spurs är räknade. Davis är alldeles för bra för att harva i reservlagsserierna. Bäst för båda parter vore nog en försäljning. Kanske till Fulham, Portsmouth eller Charlton. Framtiden lär utvisa.

5. Edgar Davids *****
Många höjde på ögonbrynen när det visade sig att holländaren hade skrivit på för Spurs. Personligen infann sig samma känsla av förväntan som när Jürgen Klinsmann’s påskrift var i hamn. Davids var en spelare i 30-års åldern som befann sig i litet av ett vägskäl. Skulle han hanka sig fram hos Inter där han befann sig ute i periferin och inte kom överens med tränare Roberto Mancini eller skulle han göra ett sista ryck? ”Super Ed” valde det senare. Och det är vi glada över. Davids medverkan på mittfältet har givit oss en helt annan dimension i spelet. Aggressivitet, superb teknik, snabba spelvändningar, kampvilja, rutin och vinnarinstinkt. Under en arbetsdag kom jag i kontakt med ett engelskt Chelsea-fan. Vi småsnackade lite grann om våra respektive favoritlag. Intressant nog påpekade mannen att han i alla väder hellre haft Edgar Davids i den blå tröjan än Claude Makelele. Det är ett betyg gott nog till vår lille pitbullterrier. Frågan är om Spurs någonsin har haft en så komplett mittfältare?

6. Teemu Tainio ****
Finsk sisu. Ett lyckodrag av Spurs att locka finske Tainio över engelska kanalen. Han kombinerar på ett imponerande vis kämpaglöd, aggressivitet, djupledslöpningar med god teknik, fint spelsinne och taktiskt kunnande. Kanske är han truppens största överraskning hittills. Stort hjärta.

8. Pedro Mendes **
Det är synd och skam att vi inte får se mer av elegante Pedro Mendes. Portugisen är en högklassig passningsspelare, taktiker och playmaker. I vägen för honom står dock Michael Carrick och med dennes dagsform är Mendes speltid begränsad. Bli inte förvånade om Pedro lämnar de brittiska öarna och åker hem till Portugal i januari. Både Sporting och Porto är intresserade av hans underskrift.

11. Michael Brown **
Ett rivjärn. ”Browny” visar stort hjärta i sitt spel. Det kan vi alla vara överens om. Däremot tvistar vi om hans kapacitet som fotbollsspelare i ett topplag. Enligt mig håller han inte i dagens Spurs. Ser helst att han offras och säljs vidare, om vi måste skeppa ut någon av våra mittfältare. Birmingham, Portsmouth och Wigan är några av beundrarna.

19. Andy Reid *
Vänsterfotade irländaren ser mer ut att höra hemma på en skitig pub i Dublin än på en gräsplan i Premier League. Men skenet bedrar. I sina bästa stunder kan Reid lira boll av hög kaliber. Tyvärr har han hållit en ojämn standard i höst. Envisa rykten gör gällande att lagledningen är missnöjd med Reid’s attityd och illa dolda övervikt. Förhoppningsvis kan han övervinna deras förtroende och studsa tillbaka i god form.

21. Wayne Routledge ***
Dribblern har varit otursförföljd efter att ha genomfört försäsongen på ett glimrande sätt. Routledge är superteknisk och utmanar mer än gärna motståndarnas vänsterbackar. Det ska han fortsätta med.

23. Michael Carrick ****
En lirare. Helt i Spurs-supportrarnas smak. Stilfull, klok, elegant och lagom elak styr han våra uppspel. Carrick är navet som allting kretsar omkring. Det vore en hädelse mot fotbollen om inte ”Svennis” tog ut honom i VM-truppen. Dagens England saknar en spelartyp som Michael Carrick. Geordie-sonen har en något kontinental spelstil och det gynnar oss när vi ska kriga ute i Europa. Glödhet.

25. Aaron Lennon ***
Ett yrväder. En oslipad diamant som kan bli hur bra som helst om han vill. Typisk ytter som gärna vill ha boll och lura bort motståndarna för att sedan avsluta med ett inlägg eller skott mot mål. Går en ljus framtid till mötes.

28. Jermaine Jenas ***
Värvades i sista stund under sensommaren. Startade lite knackigt, men efter det ljuvligt vackra frisparksmålet på Old Trafford mot Manchester United har formen stegrat. Kan i många matchsekvenser verka anonym. Gör dock stor nytta i och med sina djupledslöpningar och slit i defensiven. Stor potential.

Anfallare
9. Grzegorz Rasiak *
Storväxt, stark, bra i luftutrymmet. Det har vi märkt. Men mer? Chanserna har varit få av förklarliga skäl. Polske centertanken har trots allt tre av ligans bästa anfallare att konkurrera med. I reservlaget har det gått bättre. Mål och bra spel har i alla fall glatt Clive Allen.

10. Robbie Keane ****
En krigare. Startade säsongen på bänken som inhoppare för Jermain Defoe. Nu är rollerna ombytta. Vår irländske hjälte har kämpat sig tillbaka och skjutit flera matchavgörande mål. Må det fortsätta. Elaka rykten har talat om en flytt till Everton eller Celtic. Men i sanningens namn: Varför skulle vi släppa honom?

15. Mido ****
Egyptiern har äntligen fått fart på sin fotbollskarriär. Ahmed Hossam, som är hans riktiga namn, är en jättetalang, som kan bli riktigt bra om han själv vill. Storväxt, fysiskt stark, grym i luften, elak och med en fruktad vänsterfot. I höst har Mido genom åtta ligamål visat oss varför Ajax värvade honom från belgiska Gent. Under guidning av Martin Jol har Spurs funnit en centertank som vi hoppas kunna behålla i många år framöver.

18. Jermain Defoe ***
Lille måltjuven har varit upp-och-ner målmässigt. Fem ligamål är inte godkänt. Spelmässigt däremot har Defoe varit bra. Hela tiden på hugget, rapp i steget och med sina kvicka och luriga dribblingar är han en spelare som kan vända på en femöring och betyda tre poäng åt laget.

UTLÅNADE SPELARE 2005/2006:
Reto Ziegler, Hamburger SV
Vår schweiziske vänsterytter hade hoppats på mer frekvent speltid när han bytte Premier League mot Bundesliga. Istället blev det tvärtom. Under hösten har Reto nött bänk och inte alls bildat en farlig vänsterkorridor tillsammans med Thimothee Atouba. Framtiden ligger dock för hans fötter. Får vi se Ziegler i VM månne?

Dean Marney, Norwich City
Kämpen och trixaren i en och samma gestalt. Att Marney har talang för det vackra spelet såg vi prov på förra vintern. Norwich hade god nytta av honom tills han blev skadad. Är nu tillbaka hos Spurs där han försöker bli kvitt sina skadebekymmer.

Mounir El Hamdaoui, Derby County
Marockanen hann med att göra mål och imponera med sin teknik innan han drabbades av en långtidssskada. Är nu tillbaka för rehabilitering på Chigwell.

Johnnie Jackson, Derby County
"Jacko" lånades i hopp om speltid ut till mittenlaget Derby i the Championship. Det har inte alls gått bra. Jackson är fastgjuten på bänken och frågan är bara när Spurs släpper grabben för gott.

Mark Yeates, Colchester United
Det är gott gry i irländaren. Det såg vi under träningslägret i Kungsbacka 2004. Men blir han bättre en än dålig kopia av Robbie Keane? Tveksamt.

Calum Davenport, Norwich City
Lintotten köptes in från Coventry av Frank Arnesen med goda vitsord om sig. Sedan dess har "Cal" varit utlånad till West Ham, Southampton och nu i höst Norwich. Måste tråkigt nog erkänna att jag har svårt att se storheten hos honom. Lång, fysiskt stark och bra i nickduellerna. Inte mycket mer än så om ni frågar mig. Hoppas att jag har fel.

Philip Ifil, Millwall
Utvecklingsbar högerback. Lånats ut till södra London där han fått bra betyg.

Tom Huddlestone, Wolverhampton
En av Englands påläggskalvar. Spelar både mittback och defensiv innermittfältare. Och gör det med framgång. I Wolves har han blivit mäkta populär bland fansen och hos tränare Glenn Hoddle är han en given startman i förstaelvan.

Marton Fulop, Coventry City
En fullgod truppspelare. Ungraren har spelat frekvent i Coventry i the Championship och hållit god standard.

Emil Hallfredsson, Malmö FF
Islänningen kommer från och med januari att tillhöra MFF i Allsvenskan. Lånet är på ett år och sägs även innehålla en köpeoption efter årsskiftet.

GOD FORTSÄTTNING PÅ 2006!

Mikael Nilsson