Tankar i oktober!

Ville dela med mig lite tankar och minnen och få er att slita er från forumet ett tag.

Jag kände att ni måste slita er från forumet ett tag och läsa mina tankar om oktober månad, om Arsenal-matchen som kommer och även några ord om Manchester United.

Oktobermörkret sänker sig allt mer och tankarna om grillfester byts ut mot matchtankar och om Spurs förmodade kommande storhetsperiod. Kan så vara att vi inte kommer dit riktigt än, men vi är på G som min gamla chef skulle säga. Jag kommer att tänka på episoder på lokala krogen Rolling Rock när matcherna kommer upp. Lite historik. För ett par veckor sedan spelade vi mot Grimsby. Det vet ni alla. Lördagen som kom efter stegade jag in på ett nästan fullsatt Rolling och möts av hånskratt och fan vet allt. Det kan jag väl ta när Spurs spelat dåligt. Men jag är lite trött på det. Inte skulle väl jag mobba andra om Arsenal förlorat mot Colchester? Nä, just det.

Jag drar mig tillbaka ett par år. Tottenham skulle spela borta mot rödtröjorna och jag hade bad feelings. Jag mötte Chris i dörren som för ovanligheten skrek: Come on you Spurs!
Jag log lite snett och tänkte. Jag kan Spurs bättre än någon annan och vet att vi torskar. Det var den matchen som Rami Shaaban stod i mål. Spurs förlorade med 0-3 och var totalt utspelade. Det jag var mest förbannad på var attityden hos Spurs. Det var knappt spelarna ville vinna. De kände sig slagna på förhand. Var är glöden, viljan? Viljan att göra en supporter glad och stolt. Det är fan inte spelarna som ska träffa andra lags supportrar på måndagsmorgonen vid kaffeautomaten på jobbet och skämmas.

Varför kan de inte ha samma glöd borta som hemma? Tankarna kommer tillbaka när vi mötte dom i Rsol’s berömda match. Pires stänker in 1-0 i 78:e minuten och jag känner att jag vill köpa ett maskingevär och bara skjuta. Jag sitter bredvid "Waxa" och känner en varm samhörighet. En skillnad bara. Spurs kämpar som djur och Poyet skjuter in kvitteringen på övertid. Jag lovar att mina skrik hördes till Bortre Långistan. Efteråt kommer tennisspelaren Kent Karlsson och grattar. Inte visste jag att du var sådan stor Spurssupporter. Jag blev ju skiträdd när du skrek, sa han.

Matcherna mot Gooners skulle kunna bli hur lång som helst. Många minnen har det blivit. Minns 5-0 segern på 80-talet. Jag fixade in Englands radio och lyssnade på en knastrig linje. Det var liksom inte så självklart att visa matcherna på TV på den tiden.
Ett sista minne från en Arse-match. Jag och en polare satt i Malmköping hos en tjejkompis och glodde på matchen och Spurs ledde med 1-0 och gör 2-0 när hennes pappa kommer in och vill byta kanal. För att göra en lång historia kort. Vi var inte välkomna dit något mera och tjejen skämdes för oss. Men det var ju Spurs-Arsenal för böveln. Vad vi sa till honom får ni gissa.

Sedan har vi ju Manchester U(SA). Finns det någon på denna jord som kan glömma förra årets match? Finns det någon som kan glömma 3-5? Finns det någon rättvisa kvar kan vi inte förlora. Jag vet inte vad ni har för tankar om dessa matcher. Men jag vill knappt se dem. Jag vill bara dricka öl och slå på text-tv och se rubrikerna. Spurs klättrar i tabellen efter övertygande seger! Spurs leker igen! Spurs krossar allt igen!
Sedan kan jag se matchen i lugn och ro på eftersändning. Matcher däremot mot Everton och andra snedsparkare kan jag se direkt.
Nåja, vi har alla sagt det. Spurs är på väg att leverera och kanske inte denna säsong så nästa. Förra året hade vi aldrig vänt mot Charlton, aldrig kvitterat mot Aston Villa och knappt vunnit mot Fulham( även om vi gjorde det).

Ett par sista ord. Jermaine Jenas! Varför denna hysteri kring denna man? Han var ansvarig för att han förstörde mitt besök med "Waxa" och feta Robin. 0-1 i sista minuten. Sådant förlåter inte jag. Han har mycket att bevisa för mig ännu. Uttagen i Svennis landslag. Jaha, och det betyder vad? Att han är bra? Jorå, han kan bli något i framtiden. Han ska få en chans. Bara han förlåter mig personligen.

Eder Ödmjuke Micke Thor a.k.a. MickespursTHSS.