Inför Southampton FC – Spurs

**Officiell laguppställning inkluderad**. På lördag ställs Spurs mot ett lag som kommit att bli lite av ett bogey-team. Southampton har fått en liten revival under Harry Redknapp, men om allt går vägen så ska de väl inte kunna slå ett defensivt starkt Spurs som dessutom kan hålla bollen inom laget mer än tre passningar i rad?
Mycket kan komma att kretsa kring Tottenhams kantspel.

**Uppdaterad av Jan Juhlin 050305 15.20**

Tottenhams laguppställning är bekräftad:

Spurs:

———————————-Paul Robinson—————————

Stephen Kelly——— A Gardner——-Ledley King——-Erik Edman

Simon Davies—–Michael Brown—-Michael Carrick——Andy Reid

—————————–Mido——-Jermain Defoe——————-

Southampton FC:

———————————Paul Smith—————————-

Rory Delap—Claus Lundekvam—Calum Davenport—Olivier Bernard

A Svensson—-Jamie Redknapp—-Nigel Quashie—-Graeme Le Saux

———————-Peter Crouch—–Henri Camara————-

Den 20:e januari 1999 var ingen speciell dag på några sätt och vis. Det att det var en typisk regnig och kall januaridag på det deprimerande sätt som det bara kan vara i England och i en stad i södra delen av landet spelades det en fotbollsmatch.
Stadens lag mötte ett lag i vitt från landets huvudstad på deras hemmaarena The Dell.

Som sagt ingen speciell dag alls, förutom att denna dag hade en spelare i bortalaget vid namn Öyvind Leonhardson gjort matchens enda mål och sett till att hans lag, Tottenham Hotspur, hade vunnit matchen.

Sedan dess har lagen mötts ytterligare fem gånger i Southampton och samtliga har vunnits av hemmalaget. Tottenham har inte ens lyckats göra något mål sedan Leonhardsons mål 1999.
Detta trots att Spurs under alla dessa år haft de bättre spelarna, bättre tabellplacering och alla förutsättningar för att vinna dessa matcher.

Den värsta förlusten för Tottenham kom i januari 2003 då Southampton tvålade dit Spurs med hela 4-0 i FA-cupen och förudmjukelsen bland Tottenhams supportrar var svidande.

På lördag är det återigen dags för dessa båda lag att drabba samman i Southampton och förutsättningarna för Spurs-vinst är nog bättre än på länge.
Southampton har haft en tuff säsong och harvar på runt nedflyttningsstrecket, medan Tottenham har ett bra lag som sprudlar av ungdomlig talang och en mycket duktig tränare som omvandlar talangen till bra prestationer på planen.

I det motsvarande mötet på White Hart Lane i höstas vann Spurs med hela 5-1 där tre av målen gjordes av Jermain Defoe, medan Frederic Kanouté och Robbie Keane kompletterade den liljevita målskörden.

Det var Southamptons andra match under nye managern Harry Redknapp, som nu har revitaliserat truppen genom ett par väldigt smarta värvningar under januari månads transferfönster.
Bland annat kontaktade han Spurs sportdirektör Frank Arnesen och ordnade så att Redknapp Jr och Calum Davenport kunde ansluta till Saints kamp för fortsatt spel i högstadivisionen.
Även Nigel Quashie och Henri Camara anslöt till klubben och med ens ökade kvaliteten avsevärt.

Southampton är ett lag som inte direkt lovprisas för fin fotboll och nätt passningsspel, utan hårt arbete och långa bollar mot anfallarna.
Det hårda arbetet har dock sett till att man numera är ett relativt svårslaget lag, något som Ars***l har fått upptäcka efter två oavgjorda matcher den här säsongen.

Faktum är att Southampton faktiskt inte förlorat en match på S:t Mary Stadium sedan den 19:e september 2004, då man led ett 2-1-nederlag mot Newcastle United.

Vad Spurs anbelangar så befinner man sig i en ganska bra form för tillfället. De två senaste matcherna har visserligen inte bjudit på det bästa motståndet, men det har varit matcher som Spurs dominerat från början till slut.
Försvarsspelet har varit klanderfritt där man nu har ett grundspel som gör det lätt för alla spelare att komma in i det, som vi såg senast mot Nottingham då Pamarot och Gardner gick in och spelade så bra att man inte saknade vare sig King eller Naybet.

De sistnämnda vilade sina sargade ljumskar i onsdags och så vitt jag förstår så bör de vara tillbaka i speldugligt skick på lördag.

Andra ändringar från onsdagsmatchen kommer med säkerhet vara att Carrick går in i startelvan igen då Mendes ådrog sig en bruten tå och kommer vara tvingad till sidlinjen i ett par veckor. Då är det praktiskt att Sean Davis kommer allt närmre matchformen.

Det snackas om att även Atouba fick skadekänningar i onsdags och att det var därför han ersattes av Erik Edman. Det återstår att se hur mycket sanning det ligger i detta, men till dess att jag hör mer så utgår jag från att Atouba kommer att befinna sig på vänsterbacksplatsen på lördag igen.

Reto Ziegler gjorde en godkänd insats mot Forest, men frågan är om inte Andy Reid får förtroendet på lördag, då det varit lite si och så med Zieglers form de senaste veckorna.
Andy Reid har visserligen inte heller imponerat nämnvärt sedan hans flytt från Nottingham, men jag tror att Jol vill låta Reid spela in sig i laget, medan Ziegler får vila upp sig på bänken, redo att hoppa in.

På topp tror jag att Jol fortsätter sitt yrselframkallande roterande och återinstallerar Defoe och Mido som startande anfallspar.

Det ska bli intressant att se matchningen på innermittfältet mellan Carrick-Brown och deras kontrahenter Redknapp-Quashie.
Rollfördelningen i de båda paren är ganska identisk där Carrick och Redknapp är de båda spelfördelarna som ligger ganska lågt i plan för att kunna ha uppsikt över hela den offensiva spelplanen och fördela runt passningarna.
Brown och Quashie är båda två riktiga rivjärn på mitten som defensivt båda jagar runt för att vinna boll och allmänt skava folk på hälsenorna.
Quashie kommer att ha som uppgift att stoppa Carrick från att kunna styra spelet obehindrat och Brown kommer att göra samma sak på forna lagkamraten Redknapp.
Jag skulle nog vilja säga att de båda paren håller ganska jämn klass så det kommer att bli de som är aggressivast och mest metodiska som kommer att vinna den kampen.
Jag tror vi kan förvänta oss ett minst ett gult kort till Brown och ett till Quashie.

Spurs måste fortsätta använda kanterna på det sätt som de gjort så lovande den senaste veckan och på båda kanterna kommer man att möta underlägset motstånd.
Framför allt Stephen Kelly har visat fina tendenser i sitt offensiva spel och kan han få ytterligare bättre hjälp från Simon Davies så kan de mycket väl kunna ha en produktiv eftermiddag mot Le Saux och Bernard. Då vill det självklart till att Kelly´s inlägg håller lite högre kvalitet än vanligt.

På Spurs vänsterkant är det möjligt att motståndet kommer att bestå av Rory Delap och Anders Svensson – eller till och med Mikael Nilsson om Spurs har turen med sig.
Rory Delap är visserligen en spelare med vissa kvaliteter, men de gör sig knappast bäst på en högerbackplats och att Anders Svensson hittills i sin karriär ännu inte gått in i en tackling är ju ett välkänt faktum.

Om Atouba spelar – och han är på rätt humör – så kan även Spurs vänsterkant kunna skörda triumfer och ställa till mycket oreda för Soton.

Jag tror helt klart att Spurs nyckel till framgång ligger i hur bra man klarar av att komma fram på kanterna.
Därför tycker jag mig tro att Mido är ett ypperligt alternativ på topp, då han är den av Spurs fyra anfallare som tillbringar mest tid i straffområdet.
Defoe, Keane och Kanouté har alla en tendens att komma ganska långt ner i banan för att hämta boll då och då, medan Mido – att döma av de handfull matcher jag sett honom spela – helst håller till i, eller runt omkring straffområdet.

Med en nickstark Mido och en ”goal-poaching” Defoe i straffområdet så kommer Spurs få en målchans varje gång bollen spelas in från ytterposition och förhoppningsvis kommer de att få tillräckligt bra bollar från ytterspelarna för att avgöra lördagens match till Spurs fördel.

Och gör varken Mido eller Defoe mål, ja då har ju Spurs gott om sparkapital på bänken som kan gå in och avgöra matchen.

Jag sticker ut hakan och säger att bortaförluster mot Saints är något som hör historien till och att Spurs vinner matchen med 2-0.

Av claesoul.