Crystal Palace FC – Spurs 3-0

Det blev ingen derby-vinst i den här matchen heller, utan i stället fick ett uppgivet Spurs se sig totalt förnedrade av Crystal Palace under den andra halvleken.
Skadelistan växer och det börjar nu bli akut med nyförvärv till ett par positioner innan transferfönstret smälls igen i ansiktet på Martin Jol.

Premier League
Lördag den 22 januari 2005
Selhurst Park
23 723 åskådare

Slutresultat: 3-0
Halvtid: 0-0

Mål:
1-0 Mikele Leigertwood (66:e minuten)
2-0 Danny Granville (70:e minuten)
3-0 Andrew Johnson (77:e minuten)

Varningar:
Dean Marney (20:e minuten)
Michael Hughes (29:e minuten)
Noé Pamarot (61:a minuten)

Crystal Palace FC:

———————————Gabor Kiraly—————————-

Emerson Boyce—Fitz Hall—Gonzalo Serondo—-Danny Granville

———–M Leitgerwood—-Michael Hughes—-Tom Soares (ut 88)

Wayne Routledge—————————————-Dougie Freedman

—————————Andrew Johnson (ut 88)——————–

Subs:
Julian Speroni
Gary Borrowdale (in 88)
Darren Powell
Wayne Andrews (in 88)
Vassilis Lakis

Spurs:

———————————Paul Robinson——————————–

Noé Pamarot(ut72)—N Naybet—–Ledley King——Erik Edman

Dean Marney(ut 82)-M Carrick—–Pedro Mendes—-Reto Ziegler (ut 44)

———————-Robbie Keane——Jermain Defoe—————–

Subs:
Thimee Atouba (in 44)
Mark Yeates (in 72)
Stephen Kelly (in 82)
Anthony Gardner
Nicky Eyre

Ja, visst gör det ont när knoppar brister?
Karin Boye skrev orden, men det kunde lika gärna ha varit Jonas Birgersson under IT-kraschen eller Martin Jol den 22 januari 2005.

Efter åtta raka matcher utan förlust har nu Spurs totalt fallit ur ramen. Visserligen var förlusten mot Chelsea hedersam, men idag var det bara rent bedrövligt.

Inte utan att blicka tillbaka mot forna säsonger, kan vi konstatera att bottenlaget Crystal Palace välkomnade Martin Jols mannar ner på jorden igen. Tänker jag efter, fick Spurs banne mig även ta hissen ner i parkeringsgaraget på Triangeln i Malmö för att hitta välkomstkommittén.

Crystal Palace visade att i England slår motivation klass alla dagar i veckan och till viss del måste denna förlust tillskrivas bristen på rutin i Spurs.
Man måste komma ihåg att laget består av en hel bunt nya spelare, ett nytt management team, skadelistan börjar göra sig påmind och man saknar Frederic Kanouté ändlöst i anfallet.

Nu gäller det för Jol att se till att ingjuta ett visst självförtroende i laget under veckan, så man kan visa att detta var en engångsföreteelse när man möter West Bromwich Albions i FA-cupen nästa lördag och sedan Bolton. Båda matcherna är på bortaplan så det kommer inte bli några lätta uppgifter.

Trots den enorma besvikelsen jag känner så här inpå matchen, så känns det tufft att totalt döma ut ett lag som gör sin första riktigt dåliga match på över två månader.
Under den tiden har man vunnit sex, spelat två oavgjorda och nu har det lagts två förluster därtill.

Men, jag måste ändå passa på att påpeka att den ojämnhet som Tottenham gjort sig berömd för under de senaste femton åren fortfarande gör sig påmind då och då.
Martin Jols tuffaste uppgift måste vara att ta död på den sjukdom som finns i klubben, vars symptom är prestationer med höga toppar och väldigt djupa dalar oberoende på vem som är manager eller vilka spelare som finns.

Spelarna har vittnat om att Martin Jol har fört in en vinnarmentalitet i klubben, sedan han tog över i november.
Detta må visserligen stämma, men den mentaliteten var som bortblåst på Selhurst Park idag och det kommer man inte undan med i Premier League.
Där måste man vara på hugget hela nittio minuterna genom, och det räcker med att tappa fokus ett par minuter så blir man ertappad med byxorna nere.

Och det blev Spurs verkligen mellan den sextiosjätte och sjuttiosjunde minuten då Crystal Palace lyckades pricka in tre mål bakom Paul Robinson.
Sedan Frederic Kanouté har varit borta med skada har Spurs haft verkliga problem att göra mål och så även idag. Det blev ytterligare påtagligt att Jermain Defoe och Robbie Keane inte kan spela ihop, då de båda är spelare som vill ha en stor anfallskollega brevid sig som kan ta emot och hålla uppe bollen i anfall. Troligtvis dimper det in en ny anfallare i veckan och det behövs verkligen i dagsläget.
Man behöver alternativ att skicka in på planen när man behöver sätta press på motståndarna och även om Mark Yeates är en lovande spelare så är det knappast tyngd han tillför.

Även om det fanns vissa chanser i den första halvleken så lyckades man inte skjuta hål på duktiga Gabor Kiraly.
Defoe, Ziegler, Marney hade alla bra chanser, men avslutningarna saknade det där lilla extra.

När anfallet avfyrar lösa patroner, så har man allt som oftast kunna lita på att försvarsspelet har hindrat motståndarna från att göra mål, men idag fungerade inte ens det.

Dåliga insatser förekommer, och man måste kunna tillåta laget att ha sämre dagar på jobbet, men i Spurs fall måste de dåliga insatserna minskas i antal och lägstanivån höjas om man ska vara med och slåss i toppen av tabellen.

Med tanke på att dagens övriga resultat verkligen inte gick Spurs väg, så måste man inse att det är en lång väg upp till Europacup-plats, men det är trots allt fjorton matcher och 42 poäng kvar att spela om så än är inte loppet kört. Snarare tvärtom. Chansen att Spurs når en Europacup-plats i år är NÄSTAN lika stor idag, som den var igår.

Då förutsätter jag förstås att Crystal Palace-matchen var en engångsföreteelse, för blir det fler av den varan så kan vi nog förhandsboka tabellplats 11 i Premier Leagues Yearbook över säsongen 2004/05 redan nu.

Av claesoul.