Sweden Spurs Official Supporters' Club for Tottenham Hotspur F.C.
Det är nu knappt en månad kvar till säsongsstart för Premier League. Varje år tänds ett nytt hopp hos varje Spurs-supporter om att det ska bli annorlunda, och vi har alla knutit näven och mumlat om kommande säsong. Och varje år har Spurs gjort en hel del förändringar – rätt eller fel, men det har skett en hel del inför varje ny säsong. Frågan är vad som är rätt.
Förra säsongen var en riktig katastrof. Vi trodde på europalats men lyckades precis hanka oss kvar i högsta divisionen.
Spelare som Les, Teddy, Iversen fick gå, och redan efter de fyra första omgångarna hade samtliga av nämnda herrar, gjort fler mål än vad hela Spurs gjort tillsammans. Hoddle, som många av oss såg som en frälsare, fick inte förtroende att vara kvar och det han hade börjat bygga upp och förnya sköts i sank av herr Pleat, som startade med samma elva i så gott som varje match.
År ut och år in, har vi haft problem med att ta måste matcherna. Vi har fokuserat på de roliga matcherna som leder till rubriker och tv-intervjuer. Det vi nu måste tänka på, är att slå alla lag som – när säsongen är slut – ligger på plats sju och neråt. Vi kan ta någon förlust och lika match på bortaplan, men resten måste vi dessvärre vinna. Att vinna en tredjedel av alla matcher tar oss ingenstans. Det säger sig alltså självt att det krävs en gedigen avbytarbänk för att klara av detta, samt att andan i laget och stämningen är på topp. Frågan är hur Tottenham har mått under senaste tiden, då motgångarna har avlöst varandra, tränarna har kommit och gått, och viss ruljans av spelare har förekommit.
Jag tror vi kan säga att Spurs har kommit till ett nytt kapitel, och det är att våga satsa på vissa spelare. Bekräfta för dem att positionen är vikt i startelvan. Vi har en och annan lucka som fortfarande behöver köpas in, men som jag ser det så börjar det bli dags att få arbetsro. Skillnaden mellan succé och förra säsongen, som kan kategoriseras som väldigt dålig, är ganska hårfin. Pinpointar vi problemen, vilket en blind höna borde kunna göra vid det här laget, så borde de få luckor som vi har på planen kunna åtgärdas före säsongstart.
Att vi sålde Postiga var naturligtvis en förlust, och han kan bli hur bra som helst, men det var bra att det skedde med öppna kort. Jag vill inte se någon i Spurs-tröja som inte kan tänka sig att slita ut hjärtat på motspelaren för tre poäng kommande säsong. Jag kan ingenting om Pedro Mendes, men man kan ju knappast vara dålig om man spelar på den nivån som han gör, och det är lite där mitt resonemang vill yttra några kommentarer. Vi har nu två mycket bra forwards samt ytterligare en på bänken om vi inte har lust att spela samtliga samtidigt och då med Keane som släpande möjligen.
Sedan har vi fått in Mendes och Davis på mittfältet – vilket, trots min föga kunskap om herrarna i fråga, inte bara ska vara att traska igenom. Det bör kunna bli riktigt bra om vi låter dem lära varandras spelstilar och tänk, båda är också i bra ålder för att både axla uppgiften samt ha bra år framför sig.
Där bak har jag varit riktigt kritisk under senare tid eftersom det är lätt att skylla på backlinjen när det går åt pipan, speciellt med tanke på att Keller inte varit på någotvis dålig under de senaste två säsongerna. Det King dock presterat under EM och slutet av förra säsongen bör vi kunna bygga upp en riktigt stabil backlinje på. Att han sedan har Carr till höger gör inte saken sämre. Borta på vänster har vi en liten lucka som heter Taricco, och jag ser gärna honom på bänken och en bra vänsterback får komma in. Sedan kanske det får bli Gardner som får platsen bredvid King. Han är ju faktiskt snabb, och lär vi killen ett och annat om att fälla folk utanför straffområdet, så kan de tu mittbackarna vara en intressant uppställning de kommande åren.
Det är av stor vikt att laget får vara efter de få luckor som vi har att täcka upp. Nu måste vi få in stabilitet och låta spelare och tränare lära känna varandra. Visst, vi har en fransk tränare, but if you can’t beat them, join them!
Här går mitt resonemang precis som med Mendes. Jacques Santini kan inte vara annat än en väldigt duglig tränare enligt mig. Har man haft de uppdrag inom fotboll som han har, så har man varit med om det mesta och han måste vara fullproppad med erfarenheter om spelare och motståndare, samt pressade situationer. Visst har vi haft liknande folk vid rodret tidigare, och jag säger inte på något sätt att det bli bättre av Santini, men det är ändå dags att försöka få lugn och ro för en gång skull, och det kan lika gärna bli Santini som någon annan, även om första säsongen visar sig bli annat än en succé.
För att knyta ihop säcken lite grann.
Många, för att inte säga alla lag, har idag mycket duktiga spelare, och vi ska inte försöka sätta oss på någon pedistal, men vi ska försöka att få ett litet försprång gentemot dessa lag. Ett första försök var, tror jag, att köpa Rebrov, sedan var det att ta Glenn Hodlle till manager. På den vägen har vi vandrat i flera år, med mittenplaceringar i ligan för att inte säga placeringar under mitten om hela sanningen ska fram. Försöken med Redknapp, Poyet och Ziege var precis före Hoddles tid, och dessa herrar var mycket bra fotbollspelare, men Hoddle påbörjade en klar föryngring i laget. Dock vågade han kanske inte riktigt driva det beslutet/taktiken helt ut, vilket var synd, och vilket tillslut resulterade i att han fick gå från jobbet. En tydlig strategi saknades samt pengar hade strötts för vinden utan att de givit annat än dålig eftersmak. Det känns som om de nu har tagit några viktiga kliv i Tottenham.
För det första hoppas jag att just arbetsro ska tillkomma med en ny manager samtidigt som tränarstaben och spelare hela tiden tittar på förbättringar utan att det för den skull ska bli för tvära kast i truppen. De kanske lärde sig av det otroliga misstaget att inte ha en tillfällig tränare under en hel säsong. Det hade naturligtvis varit bättre att behålla GH vid rodret och ersatt honom med Santini nu. Det kan väl knappast ha gått sämre än med Pleat sittandes på tränarplatsen som ett gammalt surt kart. Jag tror att det säkraste sättet är att ha arbetsro och det verkar som om denna säsong skulle kunna vara ett första steg för att komma dit. Man bygger idag inte upp ett lag med dyra duktiga spelare, inte ens om man är oljeshejk. Det kommer att ta tid att få ett samspel både på mitten och där bak. Nu har vi åldern inne på de viktigaste spelarna för att de ska kunna växa ihop under ett antal år, de måste få den chansen. Vet vi var vi har varandra på planen och hur lagkamraten tänker och befinner sig – vet hans nästa drag – då får vi det viktiga försprånget på de övriga lag som försöker febrilt att knipa samma plats som oss i ligan.
Skillnaden mellan oss och övriga tio lag som försöker finna en väg ut i Europa genom en sjätte plats måste vara kristallklar för spelarna. Press har de på sig så det räcker som individer, det är bättre att pressa laget.
Arsenal lyckades förra året med bedriften att gå obesegrad genom hela 2003/2004 och det kommer vi alla få leva med så länge vi inte gör detsamma. (helt oförståeligt vem som tillät dem detta – filosofin om att det skulle finnas en Gud fick vi alltså svar på förra säsongen – ett rungande NEJ!) Vi har väldigt långt kvar innan vi ens kan tänka oss spela hem mer än hälften av matcherna, och så bister är sanningen. Visst ska vi tvåla till toppen av PL men nu måste vi gå ner i varv och ta oss samman. Det går inte att vinna tid i dagens fotboll genom snabba köp av spelare och byten av managers, utan det är bara att gå sakta framåt och slippa kallduscharna som har varit var och varannan match.
Alexander Strid
