Inför Spurs – Blackburn

Efter pliktskyldiga 2-0 mot Charlton är en UEFA-cupplats nära med två matcher kvar. Vinner vi dem slutar laget på en hedrande femteplats. Samma placering som ifjol. Då en besvikelse, i år en bedrift med tanke på hur många mål vi släppt in. Lätt blir det däremot inte eftersom motståndaren i torsdagens match, Blackburn Rovers, har fem raka matcher utan förlust där man vunnit de två senaste.

Blackburn är ett lag som förtjänar en viss respekt. Trots att laget inte har haft med tätstriden att göra under en ganska lång rad av säsonger får vi inte glömma att laget är ett av få som vunnit Premier League i den form som ligan har nu. Detta var säsongen 1994/1995. Alan Shearer, Chris Sutton, Jason Wilcox, Colin Hendry och Tim Flowers var några som var med det året.

Nu har Rovers dock åter chansen till en ganska framskjuten placering, vid vinst är de bara två poäng bakom Bolton som just nu ligger på sjunde plats och så länge chansen finns att kunna komma ut och möta andra lag i andra ligor tänker detta blåvita lag självklart göra ett allvarligt försök.

Annars kännetecknas Blackburn Rovers som ett mer kämpande än spelande lag där poängen tas genom mer kamp än skönspel. Walesaren Robbie Savage har varit den som laget har lutat sig emot. Nu har han tyvärr gått skadad under våren på grund av ett benbrott och han räknar själv inte med att kunna spela tidigast till hösten igen. En grov överdrift tycker säkert flera av er, men det finns ändå en klasspelare som jag vill lyfta fram och det är norrmannen och vänsterbreddaren Morten Gamst Pedersen. I mitt tycke en spelare som förtjänar ett bättre lag.

Han ansågs tidigt som en stor talang, men fick till början väldigt lite speltid då förövrigt Graeme Souness ledde laget. Sedan Mark Hughes tog över är han given på mittfältets vänsterkant. Förutom en bra teknik har han en ständig förmåga att skapa oreda för sina motståndare och som grädden på moset gör han ofta väldigt snygga mål med sin vänsterfot, som är en av ligans allra bästa.

Även hos oss i Spurs är mungiporna uppåt. Efter förlusten mot Chelsea har laget rest sig och spelat fyra raka utan att förlora och vi står också på två raka trepoängare. Precis som vanligt fortsätter vi också att ösa in mål. Tio stycken på de fyra senaste har det blivit. Skadeläget är dock fortsatt bekymrat och ingen som finns på listan kan räkna med spel till torsdagen. Övriga som ändå är disponibla gör det väldigt bra.

Jag skrev tidigare i höstas när vi låg betydligt längre ner i tabellen att vi skulle ha lag som Bolton, Portsmouth och Everton bakom oss när ligan var färdigspelad. Nu har det tagit lite längre än vad jag hade räknat med, men vid seger mot Blackburn har vi nått målet och jag är övertygad om att vi fixar det.

Ska vi dock kunna störa dessa fyra lag som vi åter kommer ha framför oss måste resultaten bli betydligt bättre. Att vi tagit 20 av 24 möjliga mot de fyra just nu sämst placerade lagen är bra, men ynka 4 av 24 mot denna kvartett som tar direkt och kvalplasterna till Champions League. Det är alldeles för lite.

Jag tippar att vi vinner med 3-1, men bli dock inte förvånad om Blackburns mål görs av en norrman.

Spurs (4-4-2):

P Robinson
P Chimbonda – M Dawson – L King – A Gardner
A Lennon – J Jenas – D Zokora – S Malbranque
D Berbatov – R Keane

Blackburn (4-4-2):

B Friedel
B Emerton – C Samba – R Nelson – S Warnock
D Bentley – D Dunn – Tugay – M G Pedersen
B McCarthy – J Roberts