Då säger vi adjö till Carra!

Rapporterna har duggat tätt. Likaså diskussionerna på diverse internetsidor. Nu är det klart. Michael Carrick lämnar Spurs och ämnar att sluta upp med Sir Alex Fergusons framgångståg.

Rapporterna om att Manchester United skulle vara väldigt intresserade av att köpa Spurs mittfältare Michael Carrick har inte kunnat undgå någon i sommar. Likadant med Spurs trägna motvilja till att sälja.

Nu har dock en affär gjorts och United får, enligt rapporter, betala någonstans mellan £15 – £18 miljoner pund.
Michael Carrick, som köptes inför säsongen 2004 för £2,75 miljoner pund, ska i veckan ha tackat nej till Tottenhams senaste kontraktsförslag och det verkar vara detta som till slut fått Spurs att känna sig nödgade till att sälja. Vill spelaren lämna för nya utmaningar är det inte mycket en klubb kan göra för att stå emot. Nu gör visserligen Tottenham en stor vinst på affären, men man förlorar samtidigt en av de mest inflytelserika spelarna klubben haft under de senaste säsongerna.

Carrick köptes från West Ham av dåvarande sportchefen Frank Arnesen, men hade inledningsvis oerhört svårt att övertyga Jacques Santini om en plats i startelvan. Santini föredrog ett partnerskap med Pedro Mendes och Sean Davis före den mer sofistikerade Carrick. Martin Jol såg däremot Carricks potential och det första han gjorde sedan han tagit över laget, efter att Santini lämnat, var att installera Carrick som en djupt liggande playmaker på mittfältet. Faktum är att Martin Jol tidigt förutspådde att Carrick skulle bli den fjärde truppmedlemmen som skulle representera England, efter Ledley King, Paul Robinson och Jermain Defoe, och historien kom att bevisa honom rätt.

Trots det höga förtroendet från tränaren hade Carrick lite svårt att övertyga under sin första tid i startelvan. Han blandade fina insatser med matcher där han kunde vara ganska osynlig och orörlig. Något som kom att definera hans tid i Spurs, men det syntes att där fanns potential till något som skulle bli en viktig kugge i laget.

Under säsongen 2005/2006 blommade Carrick ut på riktigt. Han tog för sig mer och var det nav kring Spurs anfallsspel kretsade. Han fördelade bollar runt hela planen och var den som, med sin positioneringsförmåga och spelförståelse, bröt upp många av motståndarnas anfall. Han har aldrig varit en typisk engelsk defensiv mittfältare i det att han aldrig slängde sig in i några halsbrytande tacklingar eller jagade motståndare över hela planen. Faktum är att han aldrig behövde göra detta. Statistiken talar om Michael Carrick som den en av de mittfältare som vann flest tacklingar i hela ligan förra säsongen. Lägg till det hans passningsskicklighet och förmåga att styra spelet.

Till Carricks svagheter måste man dock nämna hans oförmåga att verkligen dominera matcher. Han rörde sig sällan över stora ytor, utan höll sig mest runt mittplan utan att erbjuda några löpningar framåt i banan. Å andra sidan har Carricks uppgift aldrig varit att göra mål eller komma till avgörande lägen. Hans roll har varit att styra spelet från sin position på mitten, men ibland har man önskat att han forcerade sig in i händelsernas centrum lite mer.

För undertecknad var matcherna mot Arsenal förra säsongen verkligen Carricks konfirmation som en högsta klassens mittfältare. Då dominerade han verkligen matcherna på mitten och forcerade sig in i matchen. Han tog verkligen mittfältet i dess krage och släpade unge herr Fabregas och herr Silva runt det över hela planen. Tyvärr kom dessa absoluta toppinsatser lite för sällan.
Till VM i Tyskland var Carrick en av fyra Spurskillar som fick plats i 23-mannatruppen och det blev en match från start för Newcastlesonen, i matchen mot Ecuador. Det var vid den här tiden som rykten om Uniteds intresse började florera.

Martin Jol har hela tiden insisterat på att man inte var intresserade av att sälja sin speldirigent och Spurs har förkastat åtminstone ett bud från Sir Alex Ferguson, som tros ha legat på runt £10 miljoner. Istället presenterade man ett sprillans nytt kontraktsförslag till Carrick, som skulle höja hans lön till samma nivå som klubbens bäst betalda spelare. Detta ska ha förkastats av Carrick och det verkar ha lett till att Spurs ansåg sig tjäna mer på att sälja Carrick nu, än att låta honom spela av sina sista två år av kontraktet.

Självklart var detta bli en plump i planeringen och man kan förlåta Martin Jol om han känner sig besviken över att förlora en spelare som Carrick. Jol har hela tiden trott på Carrick, spelat honom i stort sett alla matcher vilket slutligen har lett till att Carrick åter slagit sig in i landslagssammanhang och gång på gång intygat att Carrick är en av lagets absolut viktigaste spelare.
I samband med transfern sa Jol: "- Detta är en flytt som Michael insisterar på. Vi har gjort allt och gett honom alla anledningar till att stanna, men han har bett om att få ta detta steg".

Även om man som supporter kanske känner att Carrick borde stå i tacksamhetsskuld till Jol och Spurs, som har återupplivat hans karriär, så kan man förstå att lockropen från en klubb i Manchester Uniteds storlek måste låta inbjudande för en professionell fotbollsspelare, med allt vad detta innebär.
Vi får bara hoppas att Spurs framöver bevisar att Carrick begår ett misstag som lämnar en nyckelroll i en klubb på stark frammarsch för en klubb som i viss mån har stagnerat och inte är den dominanta klubb de var för fem-sex år sedan.

Spurs kommer att vara där United är idag inom ett par år. Med eller utan Michael Carrick.

Och med det får vi lämna Michael Carrick därhän. Han sökte lyckan, men lyckan kommer inte nödvändigtvis att uppsöka honom.