Bill Nicholson

bill_gatesBill Nicholson
1919 26 Januari – 2004 23 Oktober
Spelare: 1938-1955
Manager: 1958-1974

Ordet legendar kanske används lite fritt och utan en tanke på vad det innebär. Om någon i Tottenham Hotspurs historia ska kallas för legendar? Då är det OBE William Edward ”Bill” Nicholson.

Wikipedia skriver på ett enkelt sätt ”Engelsk fotbollsspelare och manager som dedikerade sitt liv till Tottenham Hotspur”. Det är ju just där vi landar när man ska börja prata om Nicholson. Han dedikerade hela sitt liv till klubben. 17 år gammal kom han till klubben 1936 som spelare och stannade i olika roller under sina år i Tottenham Hotspur ända fram till sin död 2004.

Han klev in på White Hart Lane 16 Mars 1936 och presenterade sig. Han hade bjudits in för att testspela för Tottenham. Han berättar själv ”-När brevet kom, ingen visste vad vi skulle göra. Vi var inte helt säkra på var Tottenham låg. Varken min mamma eller min pappa hade någon gång kommit för att se mig spela fotboll. De visste att jag gärna ville, men de hade ingen aning om jag var bra eller inte”.

Brevet tog Nicholson från Scarborough i Yorkshire till norra London. Lönen i Tottenham var £2 per vecka.

”- Vi var billig arbetskraft.”, berättar han vidare. ”-Jag tror jag målade varje balk under de läktarna där borta. Vi jobbade åtta till fem, varje veckodag. Vi tränade två eftermiddagar per vecka samt en hel del löpträning.”

1939 startade Andra världskriget, en händelse som förändrade miljoner människors liv och så även Bill Nicholsons. Nicholsons. Han anslöt till Durham light infantry och eftersom han var professionell fotbollsspelare fick han ansvar att träna trupperna. Han berättar själv att utbildningen som instruktör inom armen var ovärderlig. Han lärde sig att hantera människor och hur man pratar med folk.

Åren under Andra världskriget gjorde att han tappade stor del av sin karriär som spelare. Han återvände till Tottenham 1946.

Han var en del av laget 1950-51 som vann Engelska ligan. Första ligatiteln för Tottenham Hotspur. Under Arthur Rowes ledning skapades ett lag som spelade med fart och ett effektivt passningsspel. ”Push and run” helt enkelt en ny taktik inom Engelsk fotboll. Det märktes på resultaten. Publiken på White Hart Lane underhölls med storsegrar mot Stoke (6-1), Portsmouth (5-1) och Newcastle (7-0). Laget vann ligan 1951, men kunde inte upprepa prestationen nästkommande säsong.

Under 50-talet uteblev framgångarna och efter ett par tränarbyten anställde sedemera klubben Bill Nicholson som tränare 1958. I sin första match som tränare krossades Everton med 10-4. Nicholson var inte bara en bra tränare utan en fantastisk scout dessutom. Han värvade fantastiska spelare som Dave Mackay, Bill Brown, Cliff Jones och Maurice Norman. TIllsammans med lagkaptenen Danny Blanchflower var dessa spelare hörnstenen i Nicholsons lagbygge.

Säsongen 1960-61 började med 11 raka vinster och totalt 31 vinster under hela säsongen. Tre matcher innan säsongen var över hade Tottenham Hotspur säkrat ligasegern.

En vecka efter säsongen var över vann man så även FA Cupen! Finalen spelades mot Leicester City på Wembley i London och segersiffrorna skrevs till 2-0. Tottenham var det första laget i England att vinna ”The Double” under 1900-talet. Aston Villa och Preston North End gjorde det 1800-talets slutskede.

Under åren som följde vann Tottenham FA cupen ytterligare en gång och sedan den stora framgången i Cupvinnarcupen 1963. Där Tottenham Hotspur blev det första Engelska laget att vinna en europeisk titel. Något han lyckades upprepa 1972 då klubben vann den första upplagan av UEFA Cupen och med det också det första engelska laget att vinna två europeiska titlar.

Fotbollen skulle komma att ändras under 70-talet. Defensivt spel premierades, spelarmakt och den allmänna attityden inom fotbollen gjorde att Nicholson kände sig tvungen att lämna fotbollen. Han kunde inte längre vara en del av den industri fotbollen hade blivit – det var helt enkelt inte i linje med hur han hade uppfostrats eller med hans personlighet. Han berättar själv om en incident när Tottenham spelade mot Feynoord i Rotterdam som en av dropparna som fick bägaren att rinna över. Huliganism och inte ens hans ord i högtalarna under pausen kunde lugna Tottenhamfansen.

September 1974 lämnade Nicholson Tottenham Hotspur.

Efter en kort period i West Ham som assisterande tränare skulle han återvända till klubben i hans hjärta. Keith Burkinshaw hade tagit över som tränare för Tottenham och hade krävt att Nicholson skulle komma tillbaka som rådgivare. Med erfarenheten och ögat för talanger kom flera fantastiska spelare till klubben som t ex. Graham Roberts, Tony Galvin och Gary Mabbutt.

Han fortsatte jobba som rådgivare fram till 1991, då han tilldelades titeln Club president. Den perfekta titeln för Nicholson.

Han besökte ofta White Hart Lane och missade inte en enda match Tottenham Hotspur spelade.

Den 23 Oktober 2004 gick Bill Nicholson bort. En sorglig dag för alla som älskar Tottenham Hotspur.

Det du älskar med Tottenham Hotspur, är Bill Nicholson. Det är hans arbete och hans arv som är Tottenham Hotspur idag.

Mikael Thor skrev artikeln på Tottenhamhotspur.se efter det att nyheten kom och hans ord sammanfattar känslan.

”Vad ska man skriva om en sådan stor man som Bill Nicholson? Just nu finner jag knappt ord.
Han var Tottenham Hotspur FC. Så enkelt var det.
När ni tänker efter varför ni håller Tottenham kärt, så är Bill Nicholson själva anledningen. Han och ingen annan är ansvarig till varför Spurs blev det stora lag det blivit och anledningen till varför jag själv har Tottenham som favoritlag. Skriv gärna er tankar i forumet och skänk en tanke till Sir Bill Nicholson.”

Nicholson citat

“It is better to fail aiming high than to succeed aiming low. And we of Spurs have set our sights very high… so high, in fact, that even failure will have in it an echo of glory!”

”It’s magnificent to be in Europe, and this club – a club like Tottenham Hotspur – if we’re not in Europe…. we’re nothing. we’re nothing.”

”It’s been my life, Tottenham Hotspur,and I love the club.”

”Any player coming to Spurs whether he’s a big signing or just a ground staff boy must be dedicated to the game and to the club. He must be prepared to work at his game. He must never be satisfied with his last performance, and he must hate losing.”