Mörkret är åter: Efter Arsenal – Spurs, 3-1

Och bara sådär var det slut.

3-1 förlust på Emirates.

Ett slutresultat som inte är vackert men samtidigt: Det är inte katastrof.

Men, det som var katastrof var Spurs generellt denna söndag kväll.

Spurs lyckades i stort sett inte med någonting och det gör hjärtskärande ont direkt från start.

Det börjar med startelvan,

Lloris

Tanganga, Sanchez, Dier, Reguilon,

Dele, Höjbjerg, Ndombele

Lucas, Kane, Son

4-3-3 gav oss bara problem. Spurs blev stillastående och bleka och lämnade ytor överallt i ett aggressivt 4-2-3-1 Arsenal.

12 minuter in i matchen blir det 1-0 för Arsenal.

27 minuter in, 2-0.

34 minuter in, 3-0.

God natt.

Halvtid kommer och det är ett Spurs i någon form av granatchock som kliver av.

Nuno agerar i paus: Dele ut, Skipp in.

Tanganga ut, Emerson Royal in.

Blir det bättre?

Nä, men det rasar inte.

Efter 70 minuter är det 3-0 ännu och Ndombele går ut för Gil, 10 minuter senare gör vi 3-1.

Hela matchen är en enormt frustrerande tillställning och bara bekräftar vilken nedgradering Spurs gjort under flera år.

Vi brukade vara bra. Vi brukade gilla North London Derby.

Nu är det god natt.

Jag tappar förtroendet för Nuno. Det är inte hans fel. Men, det går bara inte. Laget. Formen. Spelarna. Det är så mycket som inte fungerar nu och under en för lång tid.

Jag vet inte vad lösningen är men jag är helt tom.

Kämpa.