Masons dröm: Efter vändningen, Spurs – Saints, 2-1

Den 3 november 1972 föddes han. Nigerisk bakgrund. Hackney, London. Som mittback i West Bromwich, Aston Villa, Middlesbrough, Leeds, Rangers och Sheffield United. Framträdanden i Englands U21 och likaså seniorlag.

I april 1993 blir han den första svarta spelaren att vara kapten för Englands landslag (Englands U21 mot Nederländerna).

Från 2014 till 2017 var han Spurs U23-manager.

Den 21 april 2017 kollapsar han på Hotspur Way. Hjärtstopp. Dagen efter på sjukhuset slutade hans hjärta slå helt. Blott 44 år gammal.

Han var Ugo Ehiogu.

Fyra år senare står en av hans spelare från U23-tiden inne på Tottenham Hotspur Stadium. Blott 29 år gammal, Ryan Mason. Några dagar tidigare var han U18-tränare. Nu är han tränare för Tottenham Hotspur.

En klubb han själv varit del av sedan han var 8 år gammal.

Självklart sker hans första match som tränare på årsdagen, exakt 4 år efter Ugos tragiska bortgång.

Kan skapa ett finare narrativ tro? Kan man göra det finare än så?

Såklart man kan.

Bara man vill. Så länge man tror och försöker.

För det gjorde Spurs igår. Första halvlek var inte bra. Spurs kändes klumpiga, bitvis stela och inte på tå riktigt. Men, det kändes ändå under kontroll. Inte ens när Danny Ings ger ledningen till Saints efter exakt 30 minuter spelade i första halvlek så känner jag ingen oro.

Det är inte totalt mörker på samma sätt som det varit tidigare när Spurs tappat in ett mål under Mounrinho-eran. Jag har sett ljuset. Trots att första halvlek inte varit bra.

Andra halvlek kommer och Spurs lägger in en annan, växel, kan man säga så? Inte växel kanske. Men, man gör saker annorlunda.

Man vinner dueller i större utsträckning. Man är mer aggressiv och låter inte Saints andas ut.

På det tvingas Saints byta ut Ings, baksida lår. En fantastisk spelare vars närvaro på plan gjorde Saints bättre. Hans skada gjorde laget sämre. Man förstår att Spurs tidigare följt honom noga.

Ska Gareth Bale göra mål undrar man när han ändå startade för Spurs? Såklart han gör.

Kommer in från höger in i boxen, bra läge, vänsterfoten, skruva in den elegant och placerat precis lagom hårt.

När han kan och vill, då är det klass även om han inte har farten längre.

1-1.

Son, som haft en mestadels blek match och en riktigt blek andra halvlek vaknar till.

Han gör 2-1.

Men, vad vore en match år 2021 om inte VAR får hoppa in? VAR hittar en offside på Lucas där han ”stör spelet” och är offside. Tveksamt bedömt.

Fortsatt 1-1.

Spurs är bra i andra halvlek. Dansken är överallt. Bale är hungrig. Winks kommer in och gör det bra. Reggie springer. Lo Celso har vaknat även om stel och kantig. Ndombele däremot, kanske matchens blekaste för Spurs tyvärr.

Sen kommer det, Spurs pressar fram en hörna. Bollen skjuts in, hands sker och på det får Regulion en hemsk tackling i flipperspelet som följer.

VAR igen.

Hands skedde först och det blir straff.

Ska Spurs få en klassisk ”2-1” vändning med sig likt som förr i tiden?

Såklart. För Son sätter straffen hur säkert som helst.

Det är inte ens nervöst på slutet förutom när Bergwijn kommer in och tappar boll onödigt och Saints ställer om.

Dansken tar ett gult och bromsar upp.

Mason får en drömdebut. Spurs andra halvlek ger hopp och glädje och satan i gatan, vad många Tottenham-spelare som såg ut som helt nya människor och spelare. Harry Winks gör ett inhopp och ser ut som en ny värvning.

Utan tvekan den bästa matchen under 2021 för Spurs.

En vändning. En seger. Tre poäng. Ryan Mason. Gareth Bale. Dramatik. Kärlek.

På dagen vi minns Ugo.

(Ryan Mason meddelade efter matchen att han tilldelade matchen och segern till Ugo och hans familj på årsdagen).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*