Inför Newcastle – Tottenham. Dagen innan matchen före.

Dagen för matchen efter och vi står vid ett vägskäl just nu. Efter en bra period med poäng kom det landslagsspel emellan och frågan är var vi står just nu? Åter står det ett lag som kommer slåss till sista blodsdroppen på andra sidan och frågan är om vi har motivation nog att slå tillbaka?

Spurs kommer som sagt från en bra period i ligan innan uppehållet. Poäng har tagits men spelet har som vanligt hackat. Vi är ute ur europa och har, förutom ligacupfinalen, endast ett mål. Att ta oss så högt som möjligt i ligan. I Skrivande stund har Chelsea fått stryk hemma mot WBA (2-5) och toppen har åter öppnat upp sig. Det är inte matematisk orealistiskt att nå en bra placering men det kräver att det kommer in ny energi i laget.

Kikar vi hur tärningen kan rulla just nu så har vi på ena sidan ett ”Toons” som slåss i de nedre regionerna och har en manager som får Mourinho att framstå som frälsaren för Spurs. Bruce har raddat upp fiaskon efter varandra för tillfället och många trodde han skulle få sparken efter 0-3 mot Brighton men han sitter fortfarande kvar. Frågan är vad spelarna vill i Newcastle? Är de motiverade att kriga för sin manager eller är det värt att gå på halvfart några matcher för att få in ny ledning?

På andra sidan har vi ett Spurs där vi haft många spelare på landslagsuppehåll. Många spelare har fått med sig resultat vilket de säkert vill ta med sig in i klubblagsspelet. Men hur trötta är de? Mourinho meddelar att de som tränade under uppehållet fick träna med de bästa akademispelarna som verkligen kom upp med energi till träningarna. Han säger till den officiella hemsidan att de unga spelarna imponerat och vi får hoppas att den energin har smittat av sig på truppen i helhet.

Innan uppehållet var det många som började leta efter Danny Rose telefonnummer när både Regulon och Davies var skadade men framförallt Regulon tippas vara tillbaka till matchen. Son ska med vara spelklar och vi får nog se en Bale från start.

Men vi står fortfarande i början av April med mer frågor än svar vad gäller truppen och den lilla harmonin som finns bryts sönder av ihärdiga transferrykten från de större spelarna. Jag gillar fortfarande inte att spelare inte kan göra ett nedslag på våren och säga att de ska lämna eller stanna. Att hålla oss fans på halster hela tiden ser jag som aningen illojalt, om man nu kan kräva lojalitet i dagens fotboll.

I skrivande stund är vi fortfarande på dagen före matchen efter och under söndagskvällen har vi klart för oss hur vi ska lägga upp sista månaden av säsongen. Ska vi gå för topp fyra eller endast hoppas på en titel och glömma? Tre viktiga poäng står på spel och frågan är hur det kommer se ut dagen efter matchen innan? Har vi en rak väg uppåt eller fastnar vi i leran? Som jag skrev, frågorna är lite för många för de svaren vi redan fått.

Personligen tror jag att vi överlever matchen med ett 0-1 resultat och tabellmässigt ser det plötsligt bra ut igen. Men mina frågetecken kommer inte suddas ut och vi fans får inte glömma bort kärnan i det som gör oss så lojala. Den vackra fotbollen som vi vill se får aldrig försvinna oavsett tabelläge. Vi får aldrig nöja oss med tre poäng före det som gör att vi bänkar och match efter match. Risken är att många av oss tenderar att stirra oss blinda på tre poäng före spelet som ska hänföra oss. Det är det som är grunden till ”to dare is to do”.

Är framtiden liljevit?

COYS

Johannes Glanz

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*