Efter Spurs – LASK, 3-0

Vad är en torsdagkväll i Europa League i en gruppspelsomgång? Jo, men det kan vara rätt trevligt ändå.

Spurs med Newcastle-VAR och West Ham-tappet färskt i minnet ännu gör att man tar varje match på förhand med en viss pessimism.

Kanske är det VAR-parodin och oförmågan att stänga matchen mot Newcastle och hur vi tappde 3-0 mot Hammers i kombination med föregående säsong bara bestod av olika utmaningar i alla led och former som gör att man är lätt negativ inför varje match trots att vi värvat, förstärkt och uppvisat så många områden av förbättring.

Inför mötet med österrikarna i LASK så trodde vi på förhand att det skulle inte bli en lätt match.

I efterhand så var det dock tydligt att det fanns en klasskillnad.

I inledningen av matchen var det lite skakigt och en Winks-frispark som den unge engelsmannen orsakade tidigt gav en del traumatisk stress då läget och momentet kändes precis som frisparken som ledde till 3-3 målet av Hammers i helgen.

Men, det löste sig.

Startelvan då?

Hart

Doherty, Sanchez, Davies, Reguilion

Höjbjerg, Winks,

Bale, Lamela, Lucas

Vinicius

LASK står emot i lite mer än en kvart.

Man tvingas också till ett tidigt möte, knappt fem minuter in i en duell med Doherty måste Holland kliva av för gästerna för Grgic på grund av skada.

Men, vid 18 minuter spelade. Spurs ställer om snabbt, Vinicius, kommer på vänstra utsidan av LASKs straffområde och hittar Lucas rakt in i boxen. Iskall passning, iskallt avslut. Brassarna löser det. 1-0.

Knappt 10 minuter senare är det dags igen. Gareth Bale försöker hitta ett inlägg in i straffområdet. Men, LASK-försvaret ställer till det och det blir självmål. Vi räknar det som ett Gareth Bale-mål oavsett.

LASK tvingas till ytterligare ett byte innan paus när Renner måste kliva av för Michorl.

Halvtid kommer och 2-0 står sig. LASK med två bra lägen som aldrig riktigt var farliga.

LASK gör flera byten direkt efter paus, Gruber och Andrade kliver av för Eggstein samt Potzmann.

Allt står sig lugnt och fint med ett antal fina lägen.

Efter en timmes spel kommer Son, Dele och Sissoko in.

Av kliver då Höjbjerg, Lamela och Bale.

Just Höjbjerg kan nog ses som ”Man of the Match” – Agerar som en fullständig fältherre och ledare samt kapten trots utan bindeln. Han är överallt, smäller på, tar ansvar, visar vägen och på det spräcker han sitt egna vänstra ögonbryn i en duell med en motståndare. Blod, blod och åter blod.

Kunde Höjbjerg ens bry sig? Nä. Han körde på och försökte starta ett motanfall för att han vann duellen medan motspelaren som orsakade skadan på dansken blev liggande.

Kapten Blod-känslan. Magisk.

Senare kommer Lo Celso in i spel efter skada och ersätter Lucas Moura.

På det sätter Son dit 3-0 i ett fint anfall som Davies styr upp via Vinicius. Andra assisten för vår nya brasse!

Jack Clarke kommer in och ersätter vår nya brasse och är så nära att göra 4-0 innan matchen tar slut.

Segern är vår och det var en trevlig kväll.

Med oss tar vi,

• Dansken, helvete. Vilken insats och vilken krigare. Sandro är det närmsta vi haft på senare år för att jämföra något? Kanske Wanyama under hans första säsong i klubben också. Massiv gigant.
• Davies, hans bästa match på hur länge som helst. Agerade mittback med kaptensbindeln och tog ansvar. Dirigent bakom två av målen.
• Vinicius, ett mål fattades bara och han var nära men två assists och bra spel överlag är ju mer än godkänt!
• Lucas, Doherty, Bale, goda insatser.
• Reguilion, vilken jävla spelare. Sprang sönder LASK på egen hand flera gånger och en räd var i Maradona-klass.

Lite negativt då?

• Doherty hade några moment där han kändes både seg och fick inte till inläggen alls riktigt. Men, helheltsintrycket var dock positivt.
• Sanchez, hans självförtroende har kollapsat helt sen Hammers-matchen där han orsakade ett självmål? Spekulerar bara men han passade nog mer hem till Hart än att faktiskt försöka få bollen framåt och satte sig själv i några mindre smickrande situationer.

Next stop in Europa, Antwerp!