Matchrapport: Tottenham – West Ham (3-3)

Jag hade visst fel. De sista minuterna lyckades inte skipa full rättvisa till min förhands magkänsla. Men något som dock flög likt en raket upp i krysset, var min betoning på ordet ’Spursy’.

’Hate to Say I Told You So’
Lika kraftfullt som The Hives skanderade sin hookiga hit från deras ytterst delikata andra-platta för två årtionden sen, lika kraftfullt slog den här ’Spursy’ tsunamin undan benen på alla betraktare. Den gömde våra ansikten djupt ned i sanden. Ordentligt djupt.

Jag vill ändå ge er det Tottenham. Ni tände en svag lykta i den första halvleken. En lykta som faktiskt lyste upp det mörkaste av mörker. Harry Kane gjorde målade vackert gånger två och Son såg vassare ut än en gerber kniv. Allt detta skedde dock givetvis enligt den ofantligt välplanerade matchplan som fotbollsguden planlagd för Tottenham. Planen skulle locka ut oss ur mörkret, ladda upp ett iögonfallande bete, få oss att svälja betet likt en glupsk tiger för att sen tvärvända och kasta oss ut över ravinens vassa kant.

Du kan kika videoklipp efter videoklipp eller analysera enskilda spelares enskilda ingripanden men det här poängtappet, och det totala raset i matchens slutminuter, är ett resultat av ett bristfälligt kollektiv i defensiven blandat med riktigt oturliga marginaler. Precis som jag förutspådde, lyckades inte Mourinho få med sig riktigt hela laget över 90 minuter. Skärpan och inställningen räckte inte till. Under de första 30 minutrarna smuttades det champagne på bänken, men efter det ytterst vackra 3-0 målet lämnade vi över taktpinnen. Vilket är det absolut sämsta man kan göra mot ett West Ham som spelar cupfinal varje gång de möter Tottenham.

Då öppnar sig möjligheten för ett fall, och ser West Ham chansen att trycka en kniv i ryggen på Tottenham kommer de glupskt att ta den. Matchen kommer då att präglas av marginaler istället för vilket lag som spelar den bästa fotbollen. En katastrofalt dömd frispark eller en horribel snespark kan då bli ordentligt avgörande. Det var precis detta som utgjorde det största avgörandet till West Hams favör idag.

Starka tendenser som vi trots allt måste kunna se
Låt mig lämna affektionens bittra men söta tröja. Säsongen är lång, bollen är rund och yada, yada, yada. Klichéer och plattityder kan rabblas till nyfödda blir gråhåriga. Men faktum kvarstår; Tottenham spelade väldigt bra idag. Jag kan på rak arm inte urskilja några starka taktiska missar eller brister mer än bristande koncentration i defensiven och att Ndombele definitivt saknades efter att han blivit utbytt. Det här tappet är, i mångt och mycket, ett skitmål, ett självmål och ett drömmål. Sanningen är den att både Kane och Bale hade ypperliga lägen att döda matchen både innan och efter den första reduceringen (skitmålet på skitnick från skitfrispark) damp in bakom Lloris.

Även om marginalerna i slutändan var på West Hams sida (ytterst Spursy), hatten av, visade vi stora och starka doser av kvalitet idag. Vi spelade direkt, vi spelade aggressivt och vi spelade rakt. Höjbjerg var tillsammans med Ndombele två monster på mittfältet som styre och dikterade tempot i mästerlig klass, samtidigt som firma Son och Kane fortsätter att leverera poäng efter poäng genom lyxig kvalitet och flärd.

Tottenham spelade helt enkelt ordentligt bra idag. Ett sista 10 minuters race skall ej ta ifrån oss det faktumet.

5+7 talar ett oerhört tydligt språk
Konungen av tap-ins Harry Kane leder poängligan efter 5 spelade omgångar. Han leder den dessutom med besked. Närmsta konkurrent stoltserar med 9 poäng, den konkurrenten är anfallskollegan Heung Min-Son. Kane har alltså totalt 12 poäng inspelade varav 7 av dom är assist poäng. Ett mäktigt resultat och en tydligen indikation på att hans nya djupare roll, likt en falsk nia, redan börjat skörda ordentlig frukt.

Idag serverar han först Son på silverfat till 1-0 med en lång 40 meters passning perfekt i djupet. Vid 2-0 rullar han ensam upp West Hams lagkapten Rice och avslutar med ett mästerligt skott förbi Fabianski. 3-0 kommer från ännu ett av de delikata anfall som avslutas av att Reguilon serverar Kane i boxen som retfullt enkelt nickar in bollen i nätmaskorna.

En assist och två avslut som enbart kan placeras längst upp i skalan som mäter världsklass. Kort sagt; Harry Kane är den här Premier League säsongens hittills bästa spelare.

Europa League gruppspel runt hörnet
Bales debut blev ej likt någon önskat, men lyft ditt huvud och sikta vidare. Vi låter Mourinho jobba in än mer intelligent c*nt mentalitet för redan på Torsdag är det återigen match. Då skall vi rida hem 3 poäng i Europa League premiären hemma mot Österrikiska LASK..

COME ON YOU SPURS!

#TTID
#ToDareIsToDo

// Mikael Thunborg


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*