Southampton – Spurs 2-5, The age of Kings

Inför matchen så skrev jag att den skulle bli en parentes och en historisk vändpunkt känd som ”den matchen”. Jag syftade ju givetvis på den matchen innan Bale blev klar. Nu blev han ju officiell innan avspark men denna match kommer inte bli känd som en milstolpe för att Bale kommer, utan för att vi vinner en match på ett sätt som blev historisk. Matchen kommer hädanefter bli känd som ”början på kungarnas tidsålder”.

Nu kanske det låter lite krystat men herre min Jesus vad detta kan bli en intressant säsong.  All respekt till motståndarna men jag har svårt att se ett sådant framtung lag som Spurs denna säsong. Mig gör det inget, jag vinner hellre matcher mer 4-3 och 5-2 än att hålla nollan och kriga in en boll under stopptid. Men det kommer straffa sig under vissa perioder.

Vi minns AVBs totalfotboll i possessionspelet som skulle skapa ett framtungt lag. Det bidrog att vi åkte på några riktiga knallar under säsongen som medförde att han fick packa väskan och åka till Ryssland. Nu har vi förvisso en Morinho på bänken som aldrig kommer tillåta det men risken finns. Fastän Spurs blivit bättre så har ju även motståndarna blivit det och under denna Covid-säsong så kommer det vara mycket som inte stämmer.

Vi startar med matchen. En match som på förhand spåddes bli en tillknäppt match med två lag som känner varandra. Det blev tvärtom. Det liknade en amerikansk fotbollsmatch med avblåsning varannan minut men denna gång på ett underhållande sätt. Det var chanser, tacklingar, offsidemål (herregud så snyggt av Kane) m.m. som på intet sätt bröt sönder matchen. Det var ett Southampton som mycket väl kunde vunnit denna match då de prövade en allt för dålig försvarslinje för tillfället i Spurs. Här kommer vi till det underbart framtunga Spurs. ..

Mourinho chockade mig innan matchen med en i princip rak 4-3-3 där tanken var att täppa till i mitten med en Winks och Ndombele som faller ner något och en Hojbjerg som ska vara den kreativa. (Blev mer en 4-2-3-1 efter Lo Celso kom in, vilket skapade en något bättre balans). Framför dem syntes det att Mourinho ville involvera Kane mer i en droppande roll denna match för att skapa chanser med två snabba ytterforwards. Men då vi inte riktigt har en mitt-trea som håller den högsta klassen så spelades det runt dem något för lätt och här syntes det framtunga när två lagdelar ibland lätt kunde slås ut. Ings gör också givetvis första målet, vilket egentligen förutspåddes då han visat god form i ett svagt Southampton samt att Mourinho velat köpa honom.

I en svängig match är det två spelare som givetvis står ut. Kane och Son hade ett samspel som kommer ge Son en permanent plats i startelvan vilket kommer medföra vid ett senare skede att Alli och Moura kommer få se sig själva som bänkspelare när det verkligen gäller. Lamela, som är den enda spelaren kvar av Balepengarna får finna sig att kriga ute i Europa under säsongen tyvärr. Här kommer det som jag vill framhäva som kungarnas tidsålder.

En startuppställning med Son – Kane – Bale kommer skrämma slag på varenda backlinje under säsongen. Lägg då till en Bale som kommer vilja visa sig från sin bästa sida denna säsong och Kane som får avlastning i sitt krigande vilket kan medföra lite vila för hans fot. Är sen Mourinho tillräckligt bra i sin psykologi så låter han dessa tre spelare vila några matcher för att rotera in formen på bänken.

Däremot så är vår akilleshäl fortfarande försvarsspelet. Bale är inte känd längre för sitt försvarsspel och lag som håller hög fart kommer kunna runda vår mittrea ganska lätt. Då återstår bara en icke samspelt backlinje med en trög Dier i mitten. Det kommer tyvärr bidra till några baklängesmål som är onödiga längre fram. Vi kommer spotta och svära vissa matcher och hylla spelarna andra. Alltså egentligen en helt vanligt Spurssäsong.

Men vad gör det när Mourinho lutar sig framåt, kastar in lite bensin i elden och flyttar fram sina kungar över den gröna schackplanen?

Kungarnas tid är nu.

Framtiden är liljevit

COYS

Johannes Glanz